Det började som en idé om att buteljera fat i bokstavsordning. En hel serie under namnet A-Z. Först ut släpptes Arran i en extremt begränsad upplaga om 96 flaskor, följdes av BenRiach, en specialblandad Cutty Sark och därefter en blend av Dailuaine, Dufftown och Dalwhinnie under namnet 3D. (Jodå, den hade en tredimensionell etikett som krävde 3D-glasögon dessutom.) När de kom till ”E” var det svårare att hitta bra fat från destillerier med namn som passade. Istället sprang de på ett antal ”borttappade” fat som bjöd på snygga upplevelser. Med över 20 miljoner fat i skotska lagerhus och flera destillerier som införde digital fatmärkning så sent som för ett par år sedan är det inte konstigt att fat kan tappas bort och hamna på vift i all handel för blends och oberoende buteljeringar.

Ett annat sätt att se på saken är att de faten är på flykt från sina ägare – ”exile” på engelska, och Joel och Neil hade sin nya serie klar. Allt buteljeras i 50 cl flaskor och idén är att hålla ett rimligt pris för att återkommande kunder ska ha möjlighet att prova sig igenom flaskorna.

Exile Casks ”Trojan”, 1990, 57,1%

Förstlingsverket, med en trojansk häst som pryder etiketten och okänt ursprung på innehållet. Det enda man vet är att det destillerades 1990, buteljerades vid 25 års ålder och håller 57,1%.

Med en vackert rödbrun färg och en doft som initialt andas romrussin och nyrostade kaffebönor är det lätt att tankegångarna dras till sherryfat av mörkare slag. Det är ett vitalt fat med luftig öppenhet snarare än en instängd känsla som äldre whisky ibland kan ha. Kakao, mörk choklad och rostade hasselnötter i främsta rummet, öppnar dörren åt liniment och nypolerad trämöbel. Efter några minuter i glaset framträder torkad aprikos och mer russin.

I munnen är den alkoholstark och värmande, men utan att ta fokus från en citrusdriven smak. Lite som te med en citronskiva i. Bergamottoner som går över i en kryddig hetta och drar mot ljusare citrus och pepprighet i eftersmaken. Några droppar vatten lugnar ner hettan och kryddigheten, men dämpar också fruktigheten.
Trojan är en 25-åring som erbjuder djup och snygg komplexitet, men låter kaxig hetta ta över lite väl mycket i slutändan.*
Betyg: 8 / 10

Exile Casks ”The Wanderer”, 1992, 55,5%

I ett brittiskt svar till Nordmans ”Vandraren” har Exile Casks hittat ett fat från 1992, och återigen är informationen knapphändig. Istället förlitar vi oss till våra näsor, och, för att citera vilken Buzzfeed-artikel som helst: Ni skulle bli förvånade om ni visste vad som väntade i glaset.

Det första intrycket är gammalt kex. Jo, gamla kex som legat för lång tid i skafferiet. En maltighet som slagit slint? Ett utstött fat ingen vill ha? Vad hände här? Först efter närmare tio minuter i glaset öppnar sig en mjukare fruktighet upp och bjuder på gröna äpplen och svarta vinbär. Gammelkexdoften tar sin Mats ur skolan till slut och lämnar över till jordiga toner med läderaktiga drag. Nästan som om destilleraren på GlenGoyne skulle låtit en skärning bli ovanligt lång vid något tillfälle. Väldigt säregen – med betoning på egen – karaktär på doften här. Några droppar vatten tar whiskyn åt ytterligare ett nytt håll. Nu finns här vaniljdrömmar, mandelmassa och associationer av konditori och bakverk. Hrm. Dags att smaka!

Här introduceras istället en värld av exotisk frukt. Mango och papaya i första vågen, kokos, banan och mer vanilj i eftersmaken. Intressant! Smaken dör bort ovanligt snabbt, men då har provet också vattnats ned från 55 till runt 35% alkohol.

Hade man fått fler doftintryck av smaken hade whiskyn känts mer konsekvent. Nu är den mest obestämd och rent schizofren i sin utveckling. Ett extra plus för de vackra exotiska frukterna dock.
Betyg 7 / 10

*En tanke bör här skänkas till det brittiska hårdrocksbandet som valde det krigiska namnet Trojan, men – inspirerade av Motörhead – tryckte in ett par prickar för att bli mer ”metal”. Resultatet? Den svenska publikens respekt försvann snabbare än kvickt när de såg det föga krigiska epitetet ”Tröjan”.