Willett Distillery i Bardstown, Kentucky, har länge varit ett hett villebråd för svenska leverantörer. Kön har stundtals ringlat lång utanför destilleribyggnaden, men motsträvigheten hos ägarna har varit legio. Över ett tjugotal svenska importörer har lockat, försökt övertala, smickrat både personal och ägare, dock utan resultat.

Men skam den som ger sig.
– I början av november förra året mailade jag Even G. Kulsveen om att vi var intresserade av att börja distribuera deras produkter. Men jag fick ett snabbt svar: De var inte intresserade av Skandinavien då de inte såg potentialen för bourbon med tanke på att skotsk whisky närmast äger marknaden.
Det berättar Erik Jansson på Gajane Spirits. Och fortsätter:
– Till slut, efter en lång mailkorrespondens, bestämde vi oss för ett möte. När vi kom fram granskade Even oss från topp till tå och sa: Det här ser seriöst ut, vilka är ni?

Erik Jansson berättar att han förklarade vilka de var, att de hade bestämt möte med norskättlingen Even. Då säger han att det skulle ju vara först nästa månad.
– Det kunde verkligen ha börjat bättre.

Men de fick till stånd ett kort improviserat möte med Even G. Kulsveen där de kunde presentera sina idéer för att få svenskar att börja dricka bourbon av klass. Men Even var inte nöjd, utan mitt i mötet reser han sig upp och går därifrån. Han ber istället sin son ta över, »så att resan ändå inte är förgäves«.
– Vi fick en destillertur långt utöver det vanliga. Jag tror att det inte finns en kvadratmeter i destilleriet som vi inte varit på.

Efter turen var det dags för en likaledes improviserad provning av destilleriets Whitedog och Erik Jansson är fortfarande entusiastisk.
– Det är bland det bästa jag provat.

Lite senare, mitt under provningen dyker plötsligen Even upp igen, tittar på de långväga besökarna från Sverige och undrar hur mycket de vill beställa.
– Vi blev ganska häpna över den kommentaren. Men Even förklarade sedan att det viktigaste för honom var att arbeta med dem han gillar, att personkemin stämmer.
Och nu är det alltså dags för lansering i Sverige av destillaten, över 300 år efter att familjen Willett klev i land på den amerikanska kontinenten.

Familjen Willetts historia går till att börja med att spåra tillbaka till mitten på 1600-talet då förfadern Edward föds i Hertford, England. Knappa 50 år senare emigrerar han som så många andra till det stora landet i väst, det som senare skulle bli Amerikas Förenta Stater. Tillsammans med andra medlemmar i familjen Willett etablerar han sig i Maryland där familjen stannar i över 100 år. Man kan betänka att Maryland inte ens är en delstat i USA vid denna tid, USA grundades ju först 1776. Men efter detta splittrades familjen åt olika håll och en del av klanen hamnade i Bourbonland, i Kentucky. 1792 blir Kentucky dessutom officiellt en delstat i den nya nationen.

Samtidigt ska man veta att familjen Willett inte var några noviser när det kommer till destillering då de anländer till Nya världen. Innan hade de i flera år destillerat brandy i Frankrike, varifrån familjen ursprungligen kommer. Det märks inte minst i Paris att familjen uppnådde viss status i de fina kretsarna då man fått ett torg tillkallat efter sig, Square Willette i statsdelen Montmartre.
När man besöker Willett strax utanför Bardstown i Kentucky besöker man också ett stycke amerikansk historia. Det är en liten pärla där det ser ut som om tiden stått stilla. Kanske är det inte så överraskande att staden faktiskt blev utnämnd till USA:s vackraste stad 2012… Och då utan att juryn ens hade provsmakat all den bourbon som produceras i trakterna.

Historien om familjen Willett tar emellertid inte slut där, snarare sin början då John David Willett tillsammans med två kompanjoner grundar Moore, Willett & Fenke Distillery. Men efter en tids sjukdom sålde Willett sin del. Den som skulle ta över stafettpinnen var hans son, Lambert Willett som redan som 15-åring lärde sig konsten att destillera från dåtidens master destillers. Förbudstiden kom emellertid emellan för Lambert Willetts planer som istället började föda upp svin och nötkreatur på sin gård i Bardstown.

Förbudstiden fick, tack och lov, ett abrupt slut och Lambert Willett blev omgående chef för destilleriet Max Selliger & Co. Kunskapen gick i arv och som assistent plockade han sin egen son Al »Thompson« Willett, ett lyckat drag, visade det sig. Ända till sonen hoppade av för att starta ett eget destilleri, Willett Distilling Company som han grundade 1935 på den gård hans pappa hade köpt.

Idag har destilleriet, som officiellt kallas Kentucky Bourbon Distillers, närmast kultstatus. Inte bara för den möjligen lite hårdnackade attityden vad gäller samarbete, utan snarare för den mängd spännande destillat som lämnar gården utanför USA:s vackraste stad.

Här hittar vi produkter som numrerade Willett Potstill Reserve med karakteristisk vaniljdoft men i mycket drickvänlig och komplex stil; Vintage Bourbon, en singel barrel och cask strength i en och samma flaska; Rowan’s Creek Kentucky Straight Bourbon som lagras i hårt rostade ekfat och handbuteljeras vid en volymprocent om 50. Namnet kommer efter den bäck som rinner genom destilleriområdet och vars vatten man använder i produktionen.

Ett av de varumärken som lämnar destilleriet Willett och kanske väcker mest uppmärksamhet är Johnny Drum. Fler varianter görs, en Green Label Old Fashion Sour Mash, en likaledes Black Label samt en Private Stock där den sistnämnda är tillverkad i Bluegrass, Kentuckys mest berömda område.

Johnny Drum var en ung trumslagarpojke som tog värvning i armén under det amerikanska inbördeskriget. Efter krigsslutet inkasserade han som fordran en gård där han blev lantbrukare och odlade majs. Men han ville samtidigt göra något åt överskottet och började därför destillera det. Strax därefter började det gå rykten om hans förträffliga destillat och många menade att han tillverkade den bästa »sippin« whiskeyn i hela området. Alla tre varianter i serien släpps nu i Sverige tillsammans med en rad andra destillat från Willett.

Och det är sannerligen dags, inte minst för att bra bourbon ska få den uppmärksamhet de förtjänar.

The State of Kentucky i centrala USA, med Louisville, Muhammed Alis födelsestad, som epicentrum hade i början av 1900-talet, alltså före förbudstiden ett par tusen destillerier. När förbudstiden kom dog de flesta ut, men knappa trettiotalet lyckades överleva genom att tillverka sprit för medicinska ändamål (jodå, det går det också). Idag är antalet omkring tio där några av de mest kända heter Jim Beam, Woodford Reserve, Wild Turkey. Och naturligtvis Willett vars produktion under inledningen av 2000-talet faktiskt legat nere.

Men nu har man renoverat klart, uppdaterat maskinparken och har ny energi, en energi som stavas inte minst Even G. Kulsveen som härstammar från Hamar i Norge och är svärson till Thompson Willett. I familjeföretaget Willett är det viktigt att familjetraditionen förs vidare. Och att personkemin stämmer med samarbetspartners.

Något som nu gjort att även den svenska marknaden kan ta del av några av de mest premierade destillaten USA har att erbjuda.