Just nu pågår minst 15 olika destilleriprojekt i Sverige. Besjälade entusiaster och hängivna entreprenörer destillerar eller planerar att börja destillera whisky. Sett till antalet destillerier är Sverige faktiskt land nummer två i världen. Hur har det kunnat bli så här och vad kommer att hända?

Sprithistorikerna menar att whiskyn kom till Sverige i mitten av 1800-talet och att den fick ett bredare genomslag vid åren kring förra sekelskiftet då whiskygroggar blev högsta mode i borgerskapets salonger. Men whiskyn fanns hos oss betydligt tidigare än så. Redan 1815 omnämns uesqueba i Ostindiska handelskompaniets förteckningar över varor som kom med skeppslasterna från Aberdeen. Det beskrivs som »en stark drick som mycket beredes i England«.Under hela 1700-talet var gaeliska »uesqueba«, eller oskobad som det fick bli på svenska, etablerat i språkbruket och när Carl Michael Bellman i sina ungdomsdikter hyllar Jakob Bark och hans oskobad så var det just en apotekare i Stockholm som på 1760-talet hade tillstånd att importera brännvin han skaldade om. Det är alltså mycket troligt att det vi i dag kallar whisky hittade till Sverige långt tidigare än vad som vanligen brukar anges.

Precis som Skottland är Sverige en del av det som brukar beskrivas som brännvinsbältet. Under slutet av 1800-talet dracks och tillverkades extrema mängder sprit i Sverige. Konsumtionen låg på långt över 100 liter per person och år – att jämföras med dagens sju. Hela nationen höll bokstavligen på att supa ihjäl sig. De framväxande folkrörelserna bidrog starkt till att en restriktiv alkoholpolitik kunde införas. 1917 förstatligades all produktion och det blev omöjligt för någon annan än AB Vin & Sprit att tillverka alkohol. Förbudet hävdes inte förrän vid EU-inträdet 1995.

Att monopolet infördes var absolut nödvändigt ur folkhälsosynpunkt, men samtidigt innebar det slutet för en lång rad tillverkare och spritsorter, kunskap försvann och hantverket dog ut. Den våg av nystartade whiskydestillerier som på senare år svept över vårt land är delvis en följd av den entusiasm och nybyggaranda som uppstått av det enkla faktum att det nu är tillåtet. Ännu en drivkraft bakom alla de svenska destilleriprojekten är Mackmyra; deras framgångsrika marknadsarbete och utvecklingen av ett fatägarkoncept visade att svensk whisky var möjligt, att finansieringsproblemen går att lösa och att intresset var vida större än vad någon egentligen hade trott. När Mackmyra lanserade de första buteljeringarna på Systembolaget 1:a mars 2006 sattes förmodligen något slags världsrekord i folkligt intresse. Mackmyra hade lyckats och då kan också andra lyckas.

Men Mackmyra var på intet sätt först med svensk whisky. Vin & Sprits Skeppets Whisky såldes mellan 1961 och 1971 i över en miljon liter. Skeppets tillverkades i fabriken i Södertälje i pannor som köpts in från skotska Bladnoch. I Grangärde utanför Ludvika ville Lohdian tillverka whisky flera år före Mackmyra och projektet var långt gånget när det skrinlades.

Den första destillationen på Mackmyra bruk i Valbo utanför Gävle gjordes den 18 december 1999. Ungefär samtidigt började planerna på att destillera sprit i Lohärad i hjärtat av Roslagen ta form. Norrtälje Brenneri började destillera 2002 och la sin första newmake på fat 2009. Då hade Wannborga vin och lamm på Öland redan haft samma sak i sina fat i två år. På Ven började Henric Molin destillera 2008 och två år senare var Per Caldenby igång på Smögen. I Lillkyrka mellan Arboga och Örebro drog Grythyttan Whisky igång i oktober 2010, en månad före Box Whisky i Ådalen. Fredagen den 13 april i år kom det senaste i raden av svenska destillerier on stream då Gammelstilla söder om Sandviken körde sin spritpanna i skarpt läge för första gången. Utöver dessa aktiva svenska whiskydestillerier finns ytterligare en handfull projekt där Bergslagen och Gotland Whisky är nära start och där en rad andra, några ännu hemliga, ligger på planeringsbordet.

I dag har vi alltså åtta producerande svenska maltwhiskydestillerier, egentligen nio eftersom Mackmyra i slutet av förra året invigde ett systerdestilleri någon mil från Mackmyra bruk. Vad man kommer att kalla whiskyn från detta destilleri är ännu oklart, i nuläget talar man om Mackmyra gravitationsdestilleri.
Om de många svenska destillerierna kommer att överleva på sikt får framtiden utvisa, att starta whiskydestillerier är synnerligen kostsamt och med tanke på att whisky oftast når sin topp efter mer än tio år på fat så är framkörningssträckan lång innan investerare och aktie-ägare kan räkna med någon utdelning. De svenska destillerierna är mycket små. Även om antalet är stort så är den samlade produktionen av whisky bara någon tiondels promille av världsproduktionen. I litenheten ligger en framtidsförsäkring. Stora kolosser faller ofta tungt medan små byggen inte behöver så muskelstarka skyddsänglar, med påhittighet och finansiell klurighet kommer säkert flertalet av de nya destillerierna att vara med även när det blir dags för deras whisky att flyga ur boet.

Det finns mycket som talar för den svenska whiskyn på sikt. Sverige är antagligen ett av världens bästa länder för tillverkning av maltwhisky. Ge de svenska entusiasterna tid och tålamod så kommer deras whisky att lysa på den internationella arenan. Skälen till detta är flera. Inte minst ger det svenska klimatet med sina årstidsväxlingar, långa heta somrar och kalla vintrar en mycket unik lagringsmiljö. Under ett år kan det, inte minst i lagerhusen i norra Sverige, skilja 60, kanske 70 grader mellan vinter och sommar. Whisky som växer upp sådan i miljö utsätts för kraftig påverkan av faten. Sommartid ökar trycket med värmen, whiskyn tränger djupare in i eken och får i sig fler smaker. I en sådan miljö är faten aktivare än i lagerhus där klimatet är jämngrått, jämntorrt och har små temperaturväxlingar. I mångt och mycket kan klimatet i Sverige jämföras med det japanska, och just det japanska klimatet brukar framhållas som en orsak till den japanska whiskyns sensationellt goda kvalitet.

Sverige är världens mest maltwhiskyintresserade marknad. Med intresset kommer kunskaper. Flera av de svenska destillatörerna som Per Caldenby på Smögen, Henric Molin på Ven och Roger Melander på Box har kunskaper som skulle göra dem till omhuldade destillerichefer på vilket destilleri som helst i världen. Noggrannheten med vilken de tar sig an sin uppgift är exceptionell. Medan deras kollegor i synnerhet i Skottland egentligen bara har fokus på att tillverka en whisky som efter tre år och en halv sekund ska blandas bort i blendsorter, ägnar de svenska destillericheferna varenda minut åt att göra en komplex och väldestillerad maltwhisky som aldrig ska gå till någon enkel blendwhisky.

Mycket avgörande för all whiskys utveckling är faten den mognar på. Svenska whiskydestillerier köper i stor utsträckning sina fat från Thorslunds kagge i Närke. Johan Thorslund är hantverkare ut i fingerspetsarna, ytterst skicklig och omsorgsfull. I Skottland betraktar de stora tunnbinderierna faten mera som behållare och i USA är de i stor utsträckning maskinellt tillverkade. I Sverige däremot är faten snarast fetischer, byggda hantverksmässigt med betydligt fler mantimmar nedlagda innan de väljs ut av hängivna entusiaster för att utveckla högkvalitativ maltwhisky i många år. En lika rigorös fatomsorg är svår att tänka sig på andra håll i världen.

En avgörande faktor vid etableringen av alla destillerier har alltid varit vattentillgången. I Sverige finns närmast obegränsade mängder med rent och mycket kallt vatten. Kallt kylvatten är en bristvara i Skottland. De flesta destillerier är överlyckliga om vattentemperaturen ligger under 10 grader. Sommartid får en del destillerier stänga för att kylvattnet helt enkelt är för varmt. Ett kallt vatten klipper till ångorna i pannarmen direkt och gör att spriten får mer kopparkontakt, vilket i sin tur betyder att fler smakämnen utvecklas. En stor del av hemligheterna bakom exempelvis Box är just det nordliga läget vid Ångermanälven med tvågradigt kylvatten i obegränsade mängder under långa tider.

Men även sådant som valet av malt och jäst gynnar de svenska destillerierna. I Skottland används nästan uteslutande olika former av förädlat korn som ska ge så många liter alkohol per ton malt som möjligt. En lång rad historiskt populära kornsorter har tagits bort till förmån för moderna varianter. Korn som ger förstklassig smak är inte längre det primära syftet hos de stora bolagen. I Sverige finns bara en leverantör av malt, Halmstadföretaget Vikingmalt. De gör uteslutande pilsnermalt till ölindustrin, merparten av de svenska destillerierna köper sin malt av Vikingmalt. Pilsnermalten ger fruktigare och rikare smaker, men är inte lika effektiv ur alkoholsynpunkt. För ett svenskt destilleri spelar inte några liter mer eller mindre någon roll, för ett skotskt handlar det om mycket stora volymer och därmed pengar. Ungefär på samma sätt är det med jästen. De moderna högeffektiva jästsorter som används i Skottland har inte samma förmåga att utveckla smaker. Svenska destillerier använder i stor utsträckning andra mer smakbärande typer av jästsorter.

Det finns en lång rad skäl till att den svenska whiskyn har mycket goda förutsättningar på sikt. Personligen är jag övertygad om att det snart kommer att talas om svensk whisky på samma sätt som vi i dag talar om japansk, amerikansk och irländsk whisky – och då kommer det att vara mycket trevligt att vara svensk. Det ligger fantastiska saker och väntar på oss i våra egna svenska lagerhus.