Gemene whiskydrickare har säkert koll på att rom tillverkas av sockerrör på ett eller annat vis, men långt ifrån all rom upplevs som söt i gommen. Trots det kämpar romproducenter mot fördomen att rom av naturen är sockersöt, och önskar att fler destillatälskare upptäcker romens ljuva värld. Men hur står det egentligen till med den där sötman? Vilken rom är mindre torr och bör man som whiskykonsument verkligen sky all sötad rom som pesten?

Foto: istockphoto

I whiskybranschen handlar väldigt mycket om fat. Bourbon, sherry, cognac, Mizunara, stout, kastanj – valmöjligheterna är snudd på oändliga! Trots det styrs whisky från olika länder av lokala regler gällande vilka fat som faktiskt får användas, och sedan ska såklart även konsumentens preferenser läggas till i ekvationen.

I romvärlden är faten i allra högsta grad viktiga, både när de används – och inte! I romvärlden används ofta samma slags fat som i whiskybranschen, som exempelvis vin-, cognacs- och nyeksfat av olika rostningsgrader. Här kan det till och med råda större utrymme för kreativitet, då vissa länder och regioner inte är lika tyngda av regler gällande fat- och trätyp vid lagring.

En annan faktor som påverkar lagringen är om lagringstiden skett i tropiskt eller kontinentalt klimat. Faten lagras för det mesta i mörka utrymmen där man kan kontrollera temperaturen och luftfuktigheten. I många länder kräver reglementet att romen ska lagras i minst ett år, men ett år kan påverka destillatet i väldigt stor utsträckning rent smakmässigt, då klimatet gör att romen mognar snabbare än i andra, kallare delar, av världen. Dessutom finns det romsorter som lagras betydligt längre än ett år, vilket kan ge ett otroligt smakdjup.

Vid lagring i tropiskt klimat kan mognadsprocessen skyndas på upp till tre gånger snabbare än vid lagring i exempelvis Europa, då en avdunstningstakt på över 50 % av fatet efter tio års fatlagring inte hör till ovanligheterna. Soleralagring är också mer vanligt än inom whiskyproduktion, vilket förvisso tidigare har utnyttjats av vissa romproducenter med otydlig åldersangivelse som följd, men kan ge en fantastisk romupplevelse om metoden används på rätt sätt med transparens gentemot konsumenten.

Lyckligtvis utvecklas rombranschen i snabb takt och allt fler producenter och varumärken inspireras av den skotska whiskyindustrin när det gäller regler och rutiner.

Dock är inte allt guld som glimmar i romvärlden, då även olagrad eller vit rom fått ett uppsving på senare år. Kanske beror detta på att ginboomen fört med sig en större öppenhet inför vita eller olagrade destillat, eller kanske beror det på att det pratas om färgning av destillat med hjälp av sockerkulör i större utsträckning numera.

Oavsett vilket har olagrade destillatsorter som vit rom, moonshine och poitín flyttat in i finrummet, och här har de gjort sig hemmastadda. Ljus rom lagras ofta på ståltank, vilket ger den en mild sötma och en mjuk och lätt smakprofil som går att avnjuta både som den är och i drinkar. Det finns också vit rom som lagrats på ekfat men som sedan kolfiltrerats för att behålla sin ljusa färg, som exempelvis Veritas ljusa rom, populär både som drinkingrediens och avec på grund av sin runda, torra och fruktiga smakprofil.

För att istället ge romen dess mörka, djupa färg lagras den på ekfat av olika slag. Precis som i whiskybranschen är det vanligt att man använder begagnade bourbonfat, men även på fatfronten händer det mycket i rombranschen. Andra fattyper är också populära, och vissa på uppsving i takt med att romkonsumenten har fått större kunskap om tillverkningsmetoderna samt att branschen har blivit öppnare kring hur romen produceras.

Thomas Kuuttanen, VD för Symposion AB, menar att transparens och information är det nya heta inom romvärlden, och att det tillsammans med nördighet kring fattyper har skapat en större efterfrågan på vissa typer av buteljeringar.

– Single cask, small batch och olika fatlagringar med högre alkoholstyrkor och lägre sockerhalt trendar. I många fall är det oberoende buteljerare, vilka inspirerats av whiskyvärlden, som leder utvecklingen inom rom, berättar han. Ett exempel på sådana buteljeringar är ’Guyana 2013 Ex Rum Single Cask 9 Years Old’, som med sin fatstyrka och sitt begränsade antal flaskor visar på hur kvalitetsrom kan smaka när den kommer i sin naturliga form direkt från fatet.

Fler och fler romtillverkare experimenterar med olika fattyper för att visa upp olika sidor av destillatet. Anton Regnéll, Brand Activation Manager på Spring Wine & Spirits AB, förklarar att den rom han vurmar för – Plantation – arbetar med rom från hela världen som sedan får en unik dubbellagring på använda cognacsfat i Cognac, under minst ett års tid. Gillar man ovanliga fatlagringar så släpper Plantation varje höst olika limiterade produkter i ’Single Cask’-serien. De slutlagras på alltifrån använda ölfat och använda vinfat till dessertvinsfat och andra sorters använda destillatfat. Årets släpp innehåller bland annat en rom från Barbados som är slutlagrad på whiskyfat från Arran och en rom från Guyana som är slutlagrad på Big Peat-fat. Gillar man sin whisky skulle de två kunna vara en bra rom att pröva då man kommer att känna igen många toner, resonerar han

Och trots att rom som dryck är anrik, är rombranschen inte rädd för förändringar. Under 2021 trädde en ny definition av rom i kraft inom EU. Det betyder att all rom som buteljerats efter detta max får innehålla 20 gram socker per liter, och knappt ett endaste sockerkorn mer, annars måste de kallas för likörer. Detta har inneburit att ett stort antal romproducenter tvingats ändra sina recept och helt plötsligt finns det ännu fler torrare romsorter på marknaden. Dessutom går många romtillverkare samma väg som whiskytillverkare, och ger sitt destillat lite extra sötma genom lagring på fat som förstärker vissa smaker, som exempelvis sherryfat.

Enligt Raul Nunez, Brand Associate för Flor de Caña, har detta inneburit att vissa trender fått extra mycket slagkraft.

– Vi går mot det torra och alkoholstarka med nya, roliga fattyper, menar han och nämner romhuset Arehucas som några som hakat på dessa trender med sin spanska, torra kvalitetsrom.

Anneli Sjöblom, försäljnings- och marknadschef på Hermansson & Co, instämmer när det gäller att fler varumärken använder nya sorters fat och menar att det kan ge både romen och konsumenten en annan smakupplevelse.

– Premiumsorter som ’Barcelò Porto Cask’ ger helt nya smaker i och med att den lagrats på portvinsfat, berättar hon.

Romexperten Robert ’Romrobban’ Sandqvist lyfter också fram den nya trenden med svensk rom destillerad i Sverige på melass från tropiska länder, både vit eller helt olagrad sådan och att den lagrats på olika fat, exempelvis fat gjorda av svensk ek.

Mycket händer alltså i romvärlden, och fokus ligger helt klart på fatlagring. Kreativiteten blomstrar bland de olika romtillverkarna och destillerierna, och för den som är van vid olika sorters fatfinish eller begrepp som single cask finns det oändliga möjligheter – och skäl – att ge sig ut på upptäcktsfärd.

En flaska kvalitetsrom på fatstyrka eller med spännande fatlagring kan mycket väl bli nästa aha-upplevelse och pryder väl sin plats bland finwhiskyn i skåpet där hemma.