Balmenach Distillery är något av ett mysterium. Det ligger i hjärtat av Speyside, och man kommer dit längs en smal väg som viker av från huvudgatan i byn Cromdale, nära Grantown-on-Spey, undangömt i det fridfulla landskapet som omger The Hills of Cromdale. Om man besöker platsen där det ligger förstår man snart varför det en gång var så populärt för illegal spritproduktion.

Text: Gavin D. Smith Foto: Gavin D. Smith

Destilleriet fick sin första licens 1824, och ägs i dag av International Beverage Holdings (IBH), känt för singelmalt från Old Pulteney, Balblair, Speyburn och anCnoc. Ändå finns inga buteljeringar i eget namn från Balmenach, och bara ett fåtal släpp från oberoende buteljerare har sett dagens ljus.

Förutom maltwhisky produceras också Caorunn gin på Balmenach, en gin som gjort sig ett namn i Skandinavien, och trots att man lockar med rundturer i ginproduktionen så finns inget sådant i produktionen av whisky. Faktum är att vi var den första gruppen skribenter som någonsin släppts in i den whiskyproducerande delen av destilleriet.

Så exakt vad är det som pågår på Balmenach?
Svaret ligger i denna whiskys popularitet bland blenders, och för företagets egen del är den en nyckelkomponent i den maltstinna IBH Blenden Hankey Bannister. Enligt Distillery Manager Kevin Macpherson:

– Det är ryggraden i våra blends och de blenders vi säljer vidare till, som till exempel Diageo, William Grant, Whyte & Mackay och Tomintoul. Sextio procent av vår new make säljs vidare till olika kunder. Det är inte en typisk Speyside – det är mer än så. Det är fläskigt, tungt och svavelosande som new make. Det mognar långsamt och passar bra för sherryfat.

Spritens karaktär, som gör den idealisk för att ge tyngd till olika blends, skapas genom en lång jäsning i sex stycken jäskar av Douglasgran, efter mäskning i mäsktunnor med huvor av koppar, och destilleringen sker snabbt i tre par, relativt små, pannor som sedan går vidare i worm tubs av gjutjärn, snarare än skalrörskondensorer.

För närvarande mäskar man 15 gånger per vecka, men då efterfrågan på sprit från Balmenach växer bland blenders, kommer man i år börja med 21 mäskningar per vecka, samtidigt som man inför sjudagarsvecka. Destilleriets årliga kapacitet kommer därmed att öka från 2,1 mla till 2,9 mla. Både mäskning och jäsning är datoriserade, medan destilleringen förblir ett manuellt hantverk, där operatörerna sätter alla skärningspunkter.

Även om det numera är i stort sett omöjligt att lägga vantarna på singelmalt från Balmenach så har det inte alltid varit så. Faktum är att det var en storsäljare i de brittiska kolonierna under den victorianska eran, och det finns belägg för att självaste Drottning Victoria drack Balmenach under en vistelse på Gairloch Hotel, i The West Highlands.

Destilleriets historia är värt en kommentar, då det under många år producerade olaglig sprit, ända fram till dess det blev laglydigt, i och med licensen 1824. Grundaren, James MacGregor, korsade tillsammans med två bröder bergen från hembyn Tomintoul för att bedriva jordbruk och göra whisky i trakten av Cromdale.

Destilleriet förblev i grundarfamiljen MacGregors ägo fram till 1922, då finansiella svårigheter tvingade fram en försäljning till ett konsortium av blenders. Både Sir Compton Mackenzie, författaren till Whisky Galore, och diplomaten och författaren Sir Robert Bruce Lockhart var medlemmar av familjen MacGregor, och Lockhart tillbringade stora delar av sin barndom vid destilleriet.

I den fascinerande boken Scotch, som utgavs 1951, återberättar Lockhart ett besök av den lokala skatteindrivaren år 1823, under vilket han inspekterade gården och tog en dram eller två med James MacGregor. Han såg sig omkring, la märke till en byggnad och frågade vad den användes till, varpå Macgregor svarade att det bara var en bod för torv. På väg därifrån sa skatteindrivaren till Macgregor: ’Om jag var du skulle jag skaffa en licens för den där torvboden’. Macgregor fattade vinken.

Destilleriet, och konsortiet som ägde det, köptes upp av Distillers Company Ltd (DCL) år 1925, och Balmenach’s karaktärsfulla sprit bidrog till både Johnnie Walkers och Crabbie’s blends. Anläggningens kapacitet ökades år 1962, då man installerade ett tredje par pannor. Ett nytt mäskhus byggdes också.

Balmenach lades i malpåse i juni 1993, men Inver House Ltd köpte det av DCL år 1997, och destilleringen återupptogs följande år. Inver House blev till slut en del av de nuvarande ägarnas International Beverage Holdings’ portfölj, och avsevärda belopp har sedan dess plöjts ner i destilleriet.

Många överflödiga byggnader har rivits under senare år, vilket har resulterat i ett betydligt bättre intryck av anläggningen och som en del av IBHs miljöarbete har man installerat termiska ångkompressorer på pannorna för att återvinna värme och minska energiförbrukningen. 2017 installerade man även en rötkammare till en kostnad av fyra miljoner pund, vilket avsevärt minskade destilleriets koldioxidavtryck genom att biprodukter kan processas på anläggningen för att sedan släppas ut i lokala vattendrag.

Men vad händer nu med den där fängslande maltwhiskyn som produceras uppe i Hills of Cromdale? För även om destilleriet firar sitt 200-årsjubileum nästa år, finns det tydligen inga planer på ens en begränsad lansering för att fira detta, trots att IBH har tillgång till lager från 1999 och framåt.

På marknadsavdelningen säger man att ’man aldrig ska säga aldrig’, i frågan om ett eventuellt släpp en vacker dag, men för överskådlig framtid kommer den enda sprit från Balmenach som finns att köpa vara vattenklar, kombinera traditionella och ’keltiska’ botanicals, och bör helst serveras med en tunn skiva äpple.