Ön Arran i viken mellan Ayrshires och Mull of Kintyre är en populär semesterort och för Tintin-fansen ett självklart resmål eftersom ön och Brodick Castle stod som förlaga för »Den Svarta Ön«. Men världens maltintresserade riktar blickarna mot byn Lochranza, där destilleriet Arran ligger vackert beläget nära hamnen.

Fram till 1800-talets första hälft var Arran ett himmelrike för lönnbrännare; fler än femtio pannor
– de flesta illegala – fanns på ön. Ryktet om den goda whiskyn från Arran spred sig, och den kunde mäta sig med konkurrenterna från området runt Glenlivet. Skattmasen tog sig dock över till slut och släckte pannorna, och det skulle dröja ett hundratal år till 1993 innan en före detta direktör på Chivas Brothers, Harold Currie, etablerade ett nytt destilleri på ön. Bygget hade föregåtts av ett intensivt sökande runt Skottland och till slut valde man Lochranza då vattnet här visade sig tillhöra Skottlands renaste, och klimatet på ön var i det närmaste perfekt lämpat för lagring av whisky.

Nästan två år efter man tagit första spadtaget premiärkördes Arrans pannor (den 29:e juni 1995, klockan 14:29 för att vara exakt). Under konstruktionen hade man fått ta en paus några månader då ett par kungsörnar valt att häcka på byggplatsen. Att örnarna sedan flög förbi och visade upp sig under öppningsceremonin den 17:e augusti gav stora rubriker i den lokala pressen. Ytterligare ett par år senare öppnades destilleriets besökscenter under pompa och ståt av den brittiska drottningen; ett center som idag lockar närmare 60 000 besökare årligen.

Destilleriet är utrustat med ett mäskkar i rostfritt stål som fylls med 2,5 ton Optic-malt per gång och möter tre vatten – vid 64, 78 och 100 grader. Malten köps in helt orökt för standardutgåvorna från Bairds mälteri och levereras färdigmald, eftersom man saknar en egen kvarn. Man har fyra jäskar i lönnträ på plats som har en kapacitet på 15 000 liter styck, där man jäser upp till 52 timmar. Därefter destilleras det i två kopparpannor (7 100 och 4 300 liter vardera). Vattnet tas från floden Easan Biorach (»den lilla kaskaden«) och är ett mjukt vatten utan särskild torvighet.

Spriten läggs i huvudsak på bourbon- och sherryfat, men Arran har experimenterat mycket med olika fat- och slutlagringar. Under en period gick man ut så pass hårt att man ville lagra på varje form av fat som existerade. Det har sedermera stramats upp och idag finns, utöver standardbuteljeringarna på 10 och 14 år, bara Amarone, Sauterne och Portvin kvar i sortimentet. Man buteljerar även ett fåtal single-caskvarianter. Alla tappningar har det gemensamt att man varken kylfiltrerar eller färgar whiskyn, en trend som applåderas av allt fler entusiaster världen över.

»Spriten läggs i huvudsak på bourbon- och sherryfat, men Arran har experimenterat mycket med olika fat- och slutlagringar.«

Destilleriets kapacitet ligger på 750 000 liter ren sprit, men idag ligger man på en årlig produktion om cirka 125 000 liter. Vid destilleriet byggdes initialt ett lagerhus av dunnage-typ med utrymme för drygt 3 000 fat som kompletterades med ett rack-lagerhus under 2007. Man har även lånat lagerplats av Springbank, vars läge i Campbeltown inte skiljer sig nämnvärt klimatmässigt mot Arran.

Många skotska destillerier och whiskybolag har hakat på trenden med tunga rökbomber som komplement till sin vanliga produktion. Så även Arran som 2004 började destillera på en rökt malt. Dock har man inte gått in i PPM-kriget där målet ofta verkar vara att skjuta så högt som möjligt oavsett resultat, utan valde istället en lätt till mediumrökt malt på 12 ppm. Resultatet av dessa provkörningar heter Machrie Moor. Den första begränsade utgåvan togs emot väl av kritiker, handlare och konsumenter, och snart anländer en ny omgång som når det svenska Systembolaget under hösten.

Man antar att den skotska nationalskalden Robert Burns, som föddes och levde till stor del i Ayrshire vid Arran och skrev, inte om sex, drugs and rock’n’roll, men väl om kvinnor, whisky och hårt leverne, hade en koppling till ön, även om han aldrig besökte den. Arran Destillery har ett stående medlemsskap i Robert Burns International Foundation, en organisation som har till uppgift att förvalta arvet från poeten. Medlemskapet ger också destilleriet ensamrätt att buteljera whisky med skaldens namn och man har idag både en blend och en single malt på marknaden under Robert Burns flagga.

Arran har idag en säker plats i många whiskyentusiasters hjärtan, och man kan gissa att om Hergé fått skriva om Den Svarta Ön idag hade Haddock nog inte valt Johnnie Walker som det var i första tryckning, något som sedan ändrades till Loch Lomond utan hade säkert haft öns egna whisky som favorit.