Det bryggs numera i Leuven, har sitt museum i Dinant, men blev till tack vare premonstratenserna (jodå, de stavas så…).

Mitt i den belgiska provinsen Namur ligger den lilla staden Dinant alldeles intill floden Meuse, eller Maas som tyskar och nederländare kallar den. Eftersom staden vuxit utmed flodens krökar kallas den »Meuse’ dotter« och de spektakulära klippformationerna har blivit dess kännetecken i lika hög grad som katedralen Notre Dame och citadellet från 1820. Det sistnämnda tronar hundra meter upp längs bergsväggen och det finns tre sätt att ta sig dit: antingen med bil, en tur i den brant gående linbanan eller den ur berget uthuggna trappan med sina 420 steg. Väl där kan man besöka armémuseet, äta middag på restaurangen eller bara häpna över den magnifika utsikten över floden. Men det finns annat av stort intresse också nere i staden, mitt emot Abbey Notre-Dame de Leffe ligger Leffe Museum helt ägnat åt klosterölet ifråga. Adressen är Rue du Moulin 18 och där kan man provsmaka, lära sig en hel del om klosterlivet och fördjupa sig i ölets historia.

Vill man gå riktigt till botten med den (och det vill man ju) lär man förflytta sig till 1100-talets oroliga tid. Mitt uppe i alla de talrika krigen och blodiga slagen grundades då också ovanligt många kloster – om inte annat som en sorts motvikt kanske. Till dem förlades tyngdpunkten i kyrkans religiositet och i över ett halvt århundrade satt munkar på påvestolen och klosterledare som Bernhard av Clairvaux var sin tids okrönta kungar. Redan på 1000-talet hade två klosterordnar uppstått som kom att bli viktiga: Cistercienser och premonstratenser. Den nyss nämnde Bernhard grundade inte mindre än 65 kloster där det dagliga livet reglerades efter cisterciensernas riktlinjer.

Den förste Norbert

En av Clairvaux-Bernhards goda vänner hette Norbert av Xanten och 1120 grundade han en egen orden, som i mångt och mycket följde cisterciensorden men hade en del egna idéer. Bland annat inrättades »dubbelkloster«, det vill säga där både munkar och nunnor levde. Tanken var dock lite före sin tid, och inrättningen utföll inte så väl och avskaffades tämligen snabbt. (Det skulle glatt Norbert om han fått veta att idén återupplivades på 1300-talet – av ingen mindre än Heliga Birgitta i Vadstena).
När Norbert 1126 blev ärkebiskop av Magdeburg godkände också påven Honorius II den nya orden som döptes efter platsen där det allra första klostret uppfördes: Prémontré i norra Frankrike. Därifrån skickades de vitklädda munkarna ut i alla möjliga riktningar för att söka lämpliga platser att uppföra kloster.
Ett trettiotal år senare hittade några av dem i Belgien den natursköna Leffedalen som inramades av floderna Meuse och Leffe (icke att förväxla med floden Lesse några tiotals kilometer bort). Två kyrkor hade uppförts på platsen hundra år tidigare. År 1152 donerade greven av Namur, tidigare greve av Luxembourg, Henri IV den blinde båda kyrkorna till premonstratenserna.
1200 upphöjdes de till abbotstift och hade då redan expanderat genom både donationer och förvärv, bland annat hade de en kvarn, ett bageri och en humleodling. I samma veva upptäckte de en synnerligen mineralrik vattenkälla på ägorna.

Ända sedan början hade de bryggt öl för egen konsumtion, precis som man gjorde i de flesta kloster. Öl var inte bara garanterat riskfritt att dricka (i motsats till vanligt vatten) utan var dessutom näringsrikt, man kallade det till och med »flytande bröd«.
Humlen och den nyfunna källan fick dem att bestämma sig för att gå in för öl med högre ambitionsnivå. De köpte bryggeriet Saint Mérdart på andra sidan floden Meuse och satte igång. Ölet de gjorde blev mäkta populärt i omgivningarna och förbiresande tog det med sig och ryktet färdades långväga.
Klostret växte snabbt och blev en maktfaktor i hela Namur men så 1460 drabbades det av en svårartad översvämning och sex år senare härjades det av Charles den modiges trupper när de ockuperade staden Dinant och massakrerade i stort sett hela befolkningen. Inte för inte var Charles kanske mest känd som »Charles den förfärlige«. Förutom allt annat elände gick också klostrets alla köpehandlingar och kontrakt upp i rök, något som fick många snikna markägare i området att hävda ägarskap av klostrets marker. Följden blev en hel räcka av dyrbara rättegångar som i förlängningen gjorde att ordern blev tvungna att avyttra delar av sina ägor. Bland annat bryggeriet som togs över av några borgare som dock bryggde under abbotens överinseende.
Klosterordern fortsatte kontinuerligt att investera i bryggeriet under de följande åren och ölet Leffe blev alltmer populärt.

Den andre Norbert

Ett testamente från 1654, som trots alla kommande bränder och katastrofer faktiskt än idag finns bevarat i klostrets arkiv, gäller bryggmästaren Norbert Martin. Han bodde då med sin familj inne på klosterområdet och hyrde bryggeriet. Bra hade han det också, vid sin död efterlämnade han förutom en mängd andra ägodelar, tre hus och 1 500 floriner till sin änka.
Klostret fortsatte blomstra och i mitten av 1700-talet påbörjades en rejäl utbyggnad av bryggeriet. Man investerade i en ny kvarnsten och sprillans ny utrustning, man målade till och med om bryggmästarens hus. Och i den stilen fortsatte det ända tills franska revolutionen nådde staden Dinant. Den 15 Fructidor år IV (första september 1796) stängdes helt sonika klosterorden och egendomen tillföll republiken som genast sålde byggnaderna på auktion. Två tidigare munkar lyckades få köpa bryggeriet och humleodlingen, men redan ett tiotal år senare upphörde ölbryggandet helt. Varför är en aning oklart. Klostret fungerade sedan under en period som glasfabrik, pappersfabrik och slutligen tygfabrik. Först 1903 hamnade klostret återigen i premonstratensernas ägo, fast något öl bryggde de inte under de följande turbulenta åren som innehöll ett flertal förödande bränder, för att nu inte tala om två världskrig. Trots stora finansiella problem uthärdade munkarna.

Och så Albert

År 1952 kontaktade dåvarande abboten det välkända och sedan länge etablerade bryggeriet Lootvoet i Overijse borta i Vlaams-Brabant utanför Bryssel. Abboten lade fram ett förslag om att låta bryggeriet återuppta produktionen av ölet Leffe på licens. Dåvarande bryggmästaren Albert Lootvoet nappade genast på idén och skrev ett kontrakt, som lär ha varit det första i sitt slag, som stipulerade att en bestämd royalty av inkomsterna skulle gå till klostret. Kontraktet gäller än idag, även om ägaren sedan 1977 heter InBev (dåvarande Interbrew) och Leffe numera bryggs på Stella Artois-bryggeriet i Leuven, som dock får regelbundna påhälsningar av klostrets abbot som ser till så att Leffe håller stilen – som det gjort sedan 1240. ?

Leffe från fat och flaska

En korrekt lagrad och serverad Leffe ger en lika stark upplevelse varje gång. Servera den alltid i det speciella kalkformade Leffeglaset, som är utprovat för att bevara ölets arom och skapa en perfekt skumkrona. Optimal serveringstemperatur är 5-8°C.
Kontrollera att glaset är rent och har rätt temperatur. Ett varmt eller smutsigt glas påverkar skumkrona, smak och hela upplevelsen negativt.
Håll alltid glaset i foten för att inte värma glaset eller lämna fingeravtryck.

Från fat

•?Vinkla glaset 45° och öppna kranen med ett bestämt ryck. Var noga med att inte låta kranen vidröra glas eller öl.
•?Räta successivt upp glaset för att bygga en fyllig skumkrona som frigör smaker och aromer.
•?Stäng kranen resolut och ställ ner glaset.
•?Medan skumkronan stiger, använd en skumkniv med eggen i 45° vinkel mot glasets kant för att skära bort det storbubbliga skum som svämmar över glaskanten. De stora bubblorna spricker lätt och påskyndar upplösningen av skumkronan.
•?Skumkronan ska ha en tjocklek motsvarande två fingrars bredd. Den fungerar som ett skyddande lock och motverkar att ölen blir avslagen.
•?Torka rent botten och sidor på glaset.
•?Sätt ett droppskydd på glaset och servera på ett Leffeunderlägg.
•?Avsluta med att vrida glasets logotyp mot gästen för att understryka vad du serverat.

Från flaska

•?Vinkla glaset 45° och häll sakta upp ölen utan att vidröra skummet eller glaset med flaskan.
•?Räta successivt upp glaset och öka avståndet till flaskan för att skapa en fyllig skumkrona som frigör smaker och aromer. Lämna ungefär en femtedel av ölen i flaskan.
•?Skumkronan ska ha en tjocklek motsvarande två fingrars bredd. Den fungerar som ett skyddande lock och motverkar att ölen blir avslagen.
•?Sätt ett droppskydd på glaset och ställ fram flaska och glas på varsitt Leffeunderlägg.
•?Avsluta med att vrida både glasets och flaskans logotyp mot gästen för att understryka vad du serverat. ?

Leffe i Sverige

Leffe Blonde
Nr: 1659
Pris: 16:80 kr
»Väldoftande maltig arom med söta eftertoner av nejlika och banan.Torr och kraftigt fyllig med komplex balans av frukt, citrus och honung. Lätt kryddig eftersmak. Ljust gyllenblond med snövit skumkrona.«

Leffe Brune
Nr: 1336
Pris: 16:80 kr
»Rik och fruktig arom karaktäriserad av kryddnejlika, farin och kola. Söt maltig smak med inslag av vanilj, kaffe och mörk choklad. Innehåller 50 % mer beska än Leffe Blonde. Mörkt brun- och rubinfärgad med kompakt skumkrona. Robust men len smak. Avnjuts bäst till mäktiga maträtter, stuvningar, vilt och lagrade ostar.«

Foto: Library of Congress, Abbaye Notre-Dame de Leffe & InBev