De flesta av Amerikas så kallade celebriteter oavsett genre har varit där, och oräkneliga av dem har avnjutit ställets vid det här laget världsberömda hamburgare, som idag kostar drygt 350 kronor och kräver kavaj, fast inte längre klänning eller kjol.

And at ’21’ the couples clamour for more.
(Cole Porter, ”Down in the Depths” 1936)

Under senare år, speciellt 80- och 90-talen, fick ett flertal inte alltför långlivade chefskockar för sig att förändra hamburgaren, och precis som så många andra försökte de vara originella och ”nyskapande”, en av dem till och med stoppade in en fryst smörboll med örter i den (ibland smälte bollen ifråga, men katastrofalt nog gjorde den inte alltid det).

Lyckligtvis har hamburgaren numera återfått sin forna skepnad, och det är inte vilken skepnad som helst.

New York-restaurangen ”21 Club” erbjuder idag en mängd gastronomiskt högtstående rätter och menyer, men ändå är det just deras hamburgare som vunnit kultstatus, trots att den ända sedan 1950-talet innehaft positionen som stadens dyraste burgare. Idag har den dock fått konkurrens på i alla fall den senare punkten av Daniel Boulud som på DB Bistro Moderne lanserat en egen, franskinspirerad hamburgerversion med svart tryffel, vilket möjligen bidrar till prisnivån ($ 70-110, beroende på hur mycket tryffel det handlar om).
21 Clubs burgare innehåller dock inga sådana extravaganser. I sin senaste, ”klassiska” version är den försiktigt kryddad med timjan, koriander och paprika. Den serveras med grillade tomater, karamelliserad lök och haricort verts. Och, förstås, ”french fries on the side”, eller varför inte pröva deras Pommes Soufflées, ihåliga små potatiskuddar som funnits på menyn i drygt sextio år.

Vad som kan ha bidragit till dess succé kan möjligen vara deras ”21 Sauce”. Själva hävdar de att den innehåller fransk och engelsk senap, vinäger och Heinz tomatsås, men frågan är om det inte också egentligen ingår en del pepparrot.
God är den i alla fall och den fullbordar ”21 Burger”, och en som tyckte det var Aristotelis Socrates Onassis som aldrig någonsin, trots väldigt många besök, åt något annat.

Naturligtvis handlar 21 Clubs dragningskraft och popularitet inte enbart om en hamburgare, inte heller om barens enorma utbud (i synnerhet av single malt whisky) eller deras vinkällare, som från 2003 tilldelats Wine Spectators prestigetyngda The Grand Award varje år.

Fast vinkällaren är ett bra ställe att börja på (kanske tillsammans med Château Grand Puy Lacoste 1995 från Pauillac som tillsammans med tjugo andra viner serveras på glas), trots att källarlokalen ifråga faktiskt inte ligger på adressen 21 West 52nd Street, utan har gatunumret 19. Lägg det på minnet – det spelar en väsentlig roll lite längre fram.

1928 hade det varit totalförbud i Amerika i hela åtta år, med allt vad därtill kom att höra i form av smuggling, gangsters, våld och lönnkrogar. Samma år fick kusinerna Jack Kriendler och Charlie Berns 11 000 dollar från tomtägaren Columbia University för att flytta deras klubb The Puncheon Grotto som då hade adressen 42 West 49th Street, precis där man planerade att bygga Rockefeller Centre.

The Puncheon var kusinernas tredje speak-easy (lönnkrog), de öppnade den allra första (The Red Head) 1922 i Greenwich Village i avsikt att tjäna ihop pengar till sina studier.
Kusinerna använde pengarna från universitetet till att köpa ett fyravåningshus på West 52nd Street inte särskilt långt bort. Efter ett års ombyggnationer öppnade de på nyårsnatten 1929/30 ”Jack and Charlie’s 21 Club”.

Håll utkik efter del 2 om historien bakom 21 Club!

Foto: Belmond Ltd