För att nå ut stort måste man ha ett brett tilltal. Det man vinner i en stor publik förlorar man dock ofta i särart, och därmed stöd bland konnässörer och entusiaster. Det gäller såväl film, konst, musik som litteratur – och whisky.

Vi har idag ett intresse för whiskyn som är större än någonsin. Det finns ett flertal mässor, tidningar (varav en som du håller I handen), specialiserade barer, klubbar; alla inriktade på whisky. Och här är single-malten kung, Skottland dess kungarike och en numrerad single-caskflaska kronan på verket. Tittar man på Systembolagets topplista över mest sålda whiskies målas däremot en helt annan tavla: blended whisky så långt ögat kan se, och den mest sålda flaskan är inte ens från samma världsdel som Skottland!

Det krävs givetvis en helt annan form av hantverk och kunnande att skapa för en bred publik. Producenten Jerry Bruckheimer kommer nog aldrig gillas av filmkonnässörerna på samma sätt som Darren Aronofsky, trots att det kräver en enorm skicklighet att göra filmer som når ut så stort. På samma sätt måste till exempel Master-blendern hos de stora whiskybolagen ha samma fingertoppskänsla för att få ihop balans och kontinuitet, som en oberoende buteljerare vars jobb är att välja rätt fat.

Allt om Whisky bestämde sig för att ta en närmare titt på Sveriges mest sålda whiskies tillsammans med några konsumenter – medelintresserade whiskyköpare – och se vad det är som egentligen toppar listan. Michael Sjö från södra Stockholm har Lagavulin som favoritmalt, men kom in på whisky via Jim Beam – »mina bandkompisar och jag hade så usel ekonomi, så vi drack det I replokalen innan vi skulle gå ut.« En leverantör som bjöd på en Laphroaig en kväll öppnade ögonen för rökig whisky, och sedan dess har Michael en förkärlek för Islay-malter.

Samma ö huserar Caol Ila, som är Jan Larssons favoritwhisky. Han kom in i whiskyvärlden via ett extrajobb på Systembolaget 1993, och bestämde sig för att lära sig mer om Riojaviner och single-maltwhiskies. När han började fanns »typ fem stycken, så jag tänkte att jag skulle bli expert på dem, men de lanserade bara fler och fler eftersom det började bli populärt«. Idag är det inget större intresse, utan något Jan mest tycker är gott.

Ulrica Örn fick sin första whisky, en Famous Grouse, av sin gudfar i England, och har hållit fast vid den sedan dess. »Det blir mest den jag köper när jag är ute och reser, jag vet hur den smakar och har alltid gillat den.« Sophia Johanssons whiskyerfarenhet kommer till stor del från Ulrica »för det är mest hon som bjuder mig på whisky!«, men har druckit en del Glenfiddich när det funnits hemma.

Topplistan blindtestad

Så, till Topplistan, som provades blint av panelen. Självklart börjar vi bakifrån:

På sjuttonde plats hittar vi Seven Oaks, en kanadensisk whiskey som lagrats i sex år. Tyvärr gör den inget större avtryck på vår panel som har svårt att hitta de torkade ört-inslagen med vanilj och fat, som Systembolagets smaknoter utlovar. Vi går raskt vidare, och på plats sexton hittar vi topplistans enda single-malt, Glen Grant från Speyside i Skottland. I Systembolagets sortiment är det en av de singelmalter som varit med längst, och säljs utan åldersbenämning. Med drag av viol, fat, vanilj och en blommig fruktighet är det inte mer än rättvist att den här ligger på topplistan.

–?Den här är jättegod, känns nästan inte som en whisky med sina friska, blommiga smaker, kommenterar Sophia.

Femtonde plats tar oss till en amerikansk skotsk blend. Cluny, en av USA:s mest sålda blended whiskies, buteljeras av Heaven Hill i Kentucky och baseras på ett trettiotal malter och grainwhisky. Panelen var delad, men med drag av Islay-rök vann den ändå dess hjärta till viss del. Ett steg upp på listan hittar vi Lauders, en whisky som de flesta känner igen tack vare sin karaktäristiskt säregna dimple-flaska. Lauder’s är ett av Skottlands äldsta whiskyvarumärken, etablerat av en vin- och sprithandlare i Glasgow 1834. Smakmässigt hittar man mycket citrus, vanilj och rund maltighet.

På plats 13 återfinns sedan Clan MacGregor, den USA-buteljerade scotch som säljer bäst där. Närmare 40% av alla Clan MacGregorlådor säljs i Nordamerika, men den är även populär på den här sidan pölen.

–?Knappast någon hästspark, men den är god. Lite tjära, båt och hav, kommenterar Ulrica. Inte så tjärig som vissa, men lite åt det rökiga hållet.

Sveriges tolfte mest sålda whiskey kommer från Cork på Irland i form av trippeldestillerade Jameson. Tydliga drag av Bassetts svarta vinbärs-vingummi och mjuka vaniljdrag får panelen att nicka gillande, även om Jan Larsson plockar upp vissa andra drag:

–?Här kommer hela nordiska skogen i ett. Skvattra, Tallbarrs-te. Låter som en storlo. Den här gillar jag.

Till nästa års sammanställning har troligen Jameson klivit upp några pinnhål på listan då man satsat oerhört aggressivt på marknadsföringen med bland annat TV-reklam och sponsrade filmfestivaler runt om Europa och Sverige.

Stewart’s hittar vi på elfte plats och den utgör också en riktig vattendelare i panelen där vissa inte gillar den alls, medan Jan Larsson beskriver den som en blandning av kolasnöres-hotshots och malörtsbrännvin. Eftersom vi varken provat smaksatta hotshots eller malörtssprit går vi upp en plats, till nummer tio. Här hittar vi The Dundee från Angus Dundee. Detta skotska whiskyföretag äger destillerier som Glencadam och Tomintoul, så det är ingen högoddsare att tro att dessa två malter figurerar i blandningen. Mjukt fruktig med en del citrus i smaken. Ulrica tror dock att den har sin plats:

– Jag tycker den var rätt god. En tjejwhisky, om man vågar säga så?

Vilket leder panelen in på en debatt huruvida tjejer skulle vara rädda för whisky som smakar för mycket – en tes som snabbt skjuts i sank då det visar sig att både Ulrica och Sophia föredrar rökiga och smakrika whiskies.

The Talisman, Sveriges nionde mest sålda whisky, görs av folket bakom Tomatin, och baseras förmodligen på den maltwhiskyn. Det är en ljus, lätt blend med svaga antydningar till rök I slutet. Efter lite diskussion i panelen upplevs den ändå som något karaktärslös och anonym.

Med knapp marginal mot The Talisman hittar vi King Robert II på åttonde plats. Enligt Ian Macleods, som blandar King Robert, används genomgående något äldre maltwhiskies för att ge ett tyngre, mjukare resultat. Fatkaraktär med vanilj, kola och mandel kännetecknar den, även om delar av panelen upplevde den som väl spritig.

–?Nyanserna försvinner när den är så pass spritig, menade Michael. Smakerna blir svagare och jag tycker allt försvinner.

På sjunde plats finner vi Irlands mest sålda whiskey; Tullamore Dew. Nuförtiden destilleras den och blandas på Midleton-destilleriet i Cork, som också tillverkar Jameson. Mjukare i dragen än Jameson finns här ändock typiskt irländska drag som maltighet, svarta vinbär och vanilj.

Bells klockar in på sjätte plats. Englands mest sålda whisky såg dagens ljus 1895. Då hittade vin och sprithandlarna Arthur Bell & Sons fram till rätt blandning av maltwhisky från bl.a Blair Athol, Dufftown och Inchgower, som man också ägde. På 1970-talet byggde man Pittyvaich och köpte också Bladnoch, vars malter kom att integreras i mixen. Karaktären är lite rökigare än många andra blends med drag av läder och äpple. En givande, komplex whisky med stor doft, som fick panelen att ta fram superlativen.

På femte plats hittar vi en karaktäristisk flaska i skepnad av triangelformade Grants. Flaskan formgavs av Hans Schleger och introducerades 1957. Succén var ett faktum, och formeln återanvändes tre år senare när familjen Grants buteljerade sin första singelmalt från Glenfiddich, som de också äger. Tillsammans med Balvenie och numera insomnade Convalmore ingår de alla tre i samma familj, och präglar till stor del maltinnehållet i Grants blend. Citruskaraktär med en del vanilj kommer fram.

– Det här är en klassisk minibar-whisky. Ungefär som en Grants, kommenterar Michael, och prickar ovetandes rätt på whiskyn.

High Commissioner är den fjärde mest sålda whiskyn i Sverige. Den tillverkas av familjen Bulloch, som också äger Loch Lomond-destilleriet. Loch Lomond är för övrigt ett av få destillerier som besitter såväl kolonn som kopparpannor och således kan tillverka sin egna single-blendwhisky. High Commissioner är inte så enkel, utan baseras på flera maltwhiskies. Honung, smörkola och vanilj präglar smaken.

På tredje plats hittar kanadensarna tillbaka till topplistan med Black Velvet. Destillerad på en blandning av majs, råg och vete och lagrad i tre år är det trots allt en fokus på sötma i smaken. Jan var inte särskilt imponerad när han sammanfattade:

– Klen och tunn med tydlig sockerton i smaken. Inte särskilt mycket nyanser förutom sötman som ligger kvar och gör whiskyn rätt endimensionell.

På andra plats återfinns Skottlands mest sålda whisky: Famous Grouse. Med Glenturret som en av grundmalterna är det här en blend som alla känner igen. Vaniljtoner och en relativt tydlig rökighet i blandningen ger Famous Grouse mycket mer kropp och personlighet än många andra av testets whiskies.

– Den här doftar höst, trädgård och Ek, säger Sophia. Den har en hel del karaktär och stor smak.

Kanada tar täten

Så – trumvirvlar och trumpetfanfarer – förstaplatsen. Som nämndes tidigare är det inte en skotsk whisky, utan Lord Calvert från Kanada som vi köper mest av. Så till den grad att, slår man ihop hel- och halvflaskförsäljningen, säljer Lord Calvert mer än elva gånger så mycket som Glen Grant, listans enda singelmalt. Går man tillbaka till resonemanget om att slipa bort tvära kanter för att nå ut brett gäller det i högsta grad vad gäller Lord Calvert. »Svårt att känna någon doft alls!«, »Hade det varit en kille hade det varit en rätt opersonlig kille« och »milt utan någon egentlig smak« är panelens spontana kommentarer.

Försäljningstopplistor må vara en sak, men smaken ska belönas också, och Allt om Whisky’s guld för bästa whisky i provningen ges till Bells, tätt följt av Jameson och Grant’s som föräras silver och bronsmedaljer. I takt med att svenskarnas intresse för single-malt whisky ökar kommer vi kanske se flera destilleriers egna buteljer titta in på topplistan framöver.