Steffo Thörnquist fiosoferar över hur viktiga möten är i livet och det här med att dryckesupplevelsen så ofta kan vara kopplad till den geografiska platsen.

En vikarie i kemi. En meteorolog i TV.

Det var svårt att på rak arm komma på fler som hette Kurt, jo, han bonnläppen som körde köttbilen från Kisa hette också Kurt, liksom målvakts-Kalles farsa.

Det är över tre årtionden sen och någon hade lämnat »Breakfast of Champions« på det kafébord i Nice jag hade tågluffat mig till. Kanske hade ägaren helt enkelt glömt boken, kanske ville ägaren att den skulle gå i arv, vem vet, men jag hade just inget annat för mig och eftersom Kurt redan då var ett kul namn så började jag läsa.

Jag mötte alltså Kurt Vonnegut av en slump.

Efter ett par rader var jag förtjust, efter ett par sidor var jag såld, jag slukade boken från pärm till pärm och dagen därpå gick jag till bokhandeln och köpte »Slakthus 5«, »Slapstick« och alla andra Kurt jag kunde finna.

»En klunk Paddy kan te sig tämligen underbar efter en birdie på ett lagom blåsigt Ballybunion, men tar man en klunk ur exakt samma plunta i vardagsrummet hemma i Sverige undrar man vad det var som var så gott med den mjäkiga soppan.«

Historien påminner om första gången jag mötte maltwhisky. Jag var i tonåren då också och hade druckit en del Johnnie Walker och Famous Grouse, någon gång till och med Chivas Regal, men jag hade inte en aning om att det kan vara en världs skillnad mellan en whisky och en whisky, exempelvis visste jag inte att det finns whisky som doftar som en nytjärad träbåt. Jag taxfreevalde Laphroaig för att namnet föreföll mystiskt, första klunken var fantastisk och efter andra klunken var mitt liv en smula förändrat.

Så är det med möten, de förändrar livet en smula.

Det häftiga med möten är att man aldrig vet om de kommer att bli bra eller inte. Men aldrig, aldrig, aldrig är dåliga möten så dåliga att man ska sky dem. Den som inte bejakar möten, den som inte är nyfiken och öppen, den tvingas leva sitt liv i en strut.

Kanske finns inget viktigare råd att ge sig själv: att bejaka möten. Plötsligt springer man på en tanke, en känsla, ett skratt, en blick, en smak, en formulering.

Summan av våra möten är livet.

Den som inte bejakar möten riskerar att leva ett onödigt fattigt liv, att äta mindre spännande mat, att läsa mindre givande böcker, att diskutera mer sällan, att höra färre fenomenala gitarrsolon, att klappa färre hundar, att få ett fattigare språk.

Jag myntade en gång följande uttryck om värdet av ett rikt språk:

»Kan man inte uttrycka det man menar tvingas man mena det man kan uttrycka«.

Det är en sanning som är kopplat till möten.

För mig innebär det exempelvis att jag på resor alltid söker lokala drycker. Naturligtvis de självklara; whisky på Islay, cognac i Charente, tequila i Guadalajara, rom på Matinique, bourboun i Tenessee, potatisbrännvin i Trondheim, men också »rävgiftet«, de udda flaskorna med de obegripliga etiketterna om de grumliga vätskorna.

Det är klokt att bejaka möten, klokt att bygga ut smakpaletten, klokt att bejaka det lokala.

Men det är också klokt att inse att somliga upplevelser kräver somliga betingelser.

En klunk Paddy kan te sig tämligen underbar efter en birdie på ett lagom blåsigt Ballybunion, men tar man en klunk ur exakt samma plunta i vardagsrummet hemma i Sverige undrar man vad det var som var så gott med den mjäkiga soppan.

Ett glas Carlos Primero till en illa rullad men lokal cigarr på ett café i en spansk hamnstad är svårslaget, hemma i vardagsrummet smakar brandyn sötsliskigt och cigarren dynga. Retsina är möjligen drickbart i Grekland, men absolut ingen annanstans, en Jack Daniel’s i Lynchburg är en smaksensation, överallt annars är den enbart en produkt av skicklig marknadsföring.

En sexa O.P. Anderson smakar inget vidare på Maldiverna heller.

Dock kan jag inte komma på i vilken miljö en korrekt vattnad Glenlivet Nadurra skulle smaka apa.

I ingen!

Namn: Steffo Törnquist

Född: Linköping 1956

Yrke: Journalist, programledare, föredragshållare, författare. Grundade tillsammans med Folke Andersson Cognacakademin och Snapsakademin.

Citat: »Livet är för kort för att slarvas bort.«

Böcker: Sprit (1998), Njut (2003),
Lust (2005),
Passion (2009).