Svenskar är det folk som dricker mest rökig whisky. Omkring var tredje flaska singelmalt som säljs på Systembolaget är rökig. Uppenbarligen är det något med oss svenskar och vår förtjusning i torv och rök. Varför skulle vi annars upphöja rökt ål och böckling till delikatesser, vara storkonsumenter av bacon och utse rökta fiskägg i en gul och blå tub till nationalpålägg?

Vi har tagit pulsen på hur det står till med den rökta whiskyn i de lägre prisklasserna. Vi bad whiskyskribenten Hasse Nilsson titta lite djupare i glasen.

Glen Moray Classic Peated

Nr: 446
Alkoholhalt: 40%
Pris: 319 kr

Glen Moray är citydestilleriet nedanför den gamla galgbacken i Elgin. Det är ett destilleri som många besökt, men som alltför få har upptäckt. Glen Moray gör magnifik whisky och faktiskt en av de bästa i det här testet. Den bjuder på en fruktkaramell i torvmättad vaniljglass, den är rund och mjuk, mungod som en punchpralin samtidigt som den kommer med hållkäften-rök. Billigast i testet, och en av de bästa. Bästa budgetwhisky.

Loch Lomond Peated Single Malt

Nr: 317
Alkoholhalt: 40%
Pris: 327 kr

Loch Lomond är kanske det destilleri som förvandlats mest de senaste åren. Det har gått från ett konstigt, svårbegripligt och snedkokande destilleri med knepiga buteljeringar till ett smått mästerligt. Inget annat destilleri gör en lika god päronsaft. Loch Lomond är den mjuka whiskyns skotska mästare. Deras rökiga tappning är snygg som en solnedgång på Islay, det är päronsplitt, ananas och allt vad tropikerna har av frukter. Alltsammans serverat i en nedbrunnen och rökskadad Interflorabutik. Oj vad gott.

The Ileach Islay Single Malt

Nr: 515
Alkoholhalt: 40%
Pris: 333 kr

Ileach är Sveriges mest sålda rökiga whisky och denna rökbomb är ett klockrent fynd. Destilleriet bakom Ileach är lika hemligt som telefonnumret till Bob Dylan, men att det är ett av de mäktiga templen på södra Islay råder det inte minsta tvekan om. Här möter torv och tjära i en skön uppercut mitt i snoken, men samtidigt får man en liten lätt förlåtande sherrysmekning. Rökfenolerna sjunger i smaken och blåser gomseglet fullt. Vad mer kan man begära av Islay än maxad torvrök och fylliga sherryfat? Höj procenthalten så tänds alla ljusen i kristallkronan. Ett säkert kort och mest prisvärd – ett riktigt fynd!

anCnoc sherry cask finished peated edition

Nr: 577
Alkoholhalt: 40%
Pris: 339 kr

AnCnoc är varumärket som Knockdhu Distillery använder för sin singelmalt. Knockdhu har också genomgått en förvandling och blommat ut som en riktigt tjusig Speysider. Deras rökiga whisky är löjligt prisvärd. I näsan känns den dock lite bränd som om pannorna eldats på i en rasande fart. Men smaken är hemma, sju dagar i veckan. Det här är testets kanske mest vilda whisky – den är rivig, busig och rockar loss med smaklökarna.

Tomintoul – The Peaty Tang

Nr: 327
Alkoholhalt: 40%
Pris: 349 kr

The Peaty Tang blev en snackis när den lanserades häromåret.”The little Tang of peat”, räcker inte till det blir för klent och tunt för mig. En rökig whisky för mig ska köras med åtta, inte två cylindrar. Den låga alkoholhalten på 40 procent gör att den känns blek. I detta sällskap blir Peaty Tang kvarlämnad i startboxen och under själva racet ser man inte röken av den. Finstämd sommarwhisky, kanske?

Macleod’s Islay

Nr: 476
Alkoholhalt: 40%
Pris: 379 kr

Macleod’s Islay är en gammal trotjänare som funnits med länge. Den är ordentligt olik den signatursherry som Ian Macleod producerar vid sina destillerier Glengoyne och Tamdhu. Någon sherrysmekning får man inte, snarare klassisk Islay i en mineraltät och nästan murbruks-smakande rök. Av någon anledning påminner detta om en knastertorr Chablis, fast med bättre tryck och inbäddad i rökdimma över Kimridgehällarna i norra Bourgogne; och det är inte det sämsta. Bra köp.

Talisker Skye

Nr: 85515
Alkoholhalt: 45,8%
Pris: 400 kr

Talisker är en av Diageos nyckelmalter med en fanatisk beundrarskara över hela världen. Det är lätt att rätta in sig i det ledet. Talisker lyckas vara ett alternativ till det stora ägarbolagets Lagavulin och Caol Ila och levererar en rökig whisky som är sin alldeles egen. Skye är en symfoni av smaker, det är tjära, torv, tobak, läder, choklad och gammal cykelverkstad på samma gång. Köpläge!

Finlaggan Batch Strength

Nr: 518
Alkoholhalt: 50%
Pris: 404 kr

Jamen håll i hatten. Här åker man på en Islay-snyting. Det märks att detta är testets tungviktare. Med 50 procent alkoholhalt knockar den allt i startfältet. Det är en sydkustare som rundkickar gomseglen med en fullblodsattack av smaker. Det här är bourbonfat och rök när det lirar som bäst, här kommer snabba jabbar av vanilj, kokos, kola, och sjukt mycket rök. Det är bara att kapitulera, dubbelkolla prislappen, undra om den är felmärkt, och ropa ”Tomten kommer!” Testets vinnare!

Laphroaig Select

Nr: 426
Alkoholhalt: 40%
Pris: 429 kr

Laffes storsäljande Select är en mildare och mer återhållen variant av det riviga destilleriets härligt stökiga buteljeringar, lite snällare i röken, lite sherrysmekt – och lite mesigare. Gillar man inte när rökfenolerna klipper till med full kraft så kan det här vara en trevlig whisky, men vill man ha det skönt skitiga som är Laphroaigs signum så är detta för snällt och utsuddat. Laffe är ett av världens främsta destillerier då förväntar man sig mer.

Bunnahabhain Moine

Nr: 10106
Alkoholhalt: 46,3%
Pris: 435 kr

Bunna har länge försökt profilera sig som ett Islaydestilleri som gör klassisk rökig Islaywhisky. Man gör på samma sätt som de andra destillerierna, har samma råvaror och malten kommer från samma fabrik i Port Ellen (det dröjer några år till innan Port Ellen Maltings handelsembargo mot andra än de Diageo-ägda destillerierna märks i flaskorna). Ändå är det något som inte stämmer. Moine är rökig, javisst, men det är mest rök och inte mycket annat.

Ardbeg Wee Beastie

Nr: 81322
Alkoholhalt: 47,4%
Pris: 459 kr

”Vill man veta hur marknadsföring smakar ska man prova Ardbeg”; påståendet är måhända tillspetsat, men mycket som har kommit de senaste åren från detta magnifika destilleri har knappast kvalat in i någon annan kategori än just marknadsjippo. Men Wee Beastie levererar. Testets dyraste whisky är en av de bästa. Här kommer den fruktiga Islayröken inbäddad i havets sälta, tång och gamla fiskargubbar. Ardbeg är tillbaka på spåret!

Kommentar

Det här testet visar hur whiskyn har förändrats de senaste tio åren. Nästan allt är bra, välkokt, vällagrat och utmärkt. Man kan onekligen fråga sig varför man köper dyr whisky när billig whisky är så här bra. I dag är det ingen som gör dålig whisky. Dock har särarterna suddats ut. När ingenting är dåligt blir heller ingenting riktigt bra. Det blir lite för perfekt och strömlinjeformat, och lite själlöst. All respekt för Toyota, men det är ingen Aston Martin, om jämförelsen tillåts. I några fall är faktor pris jämfört med kvalitet enastående bra. Det här testet har förvisso en vinnare, men egentligen bara en förlorare. Vad man gillar och inte gillar är mer en fråga om vad man har för relation till destilleriet och varumärket än en kvalitetsfråga. Psykologin revar alla gomsegel. Har man bestämt sig för att Ardbeg är godare än Glen Moray, eller att Laphroaig är bättre än Bunnahabhain så blir det lätt så. En någorlunda nykter slutsats är att drick det du gillar, Systembolagets rökiga lågprisare är riktigt bra whisky.