Grogg är en dryck som har blivit närmast ikonisk i många delar av världen, inte minst i Sverige där ordet ”grogg” sedan länge florerar i både vardag och festliga sammanhang. Idén om en enkel blandning av sprit och läsk eller juice har fått ett eget liv, och resultatet har med tiden blivit en dryck som kan anta otaliga varianter. Men bakom detta avslappnade begrepp döljer sig en historia fylld av myter och verkliga personer, där en kapten – eller snarare en brittisk amiral – står som den troliga upphovsmannen till namnet.

Enligt den mest spridda teorin uppstod ordet ”grogg” kring mitten av 1700-talet, då den brittiska amiralen Edward Vernon började späda sin besättnings dagliga romranson med vatten. Vernon kallades av sina män för ”Old Grog”, då han ofta bar en rock av grogram, ett kraftigt tyg som gjorde honom lätt att känna igen. Syftet med att späda rommen var att undvika att sjömännen drack för mycket för fort, vilket var ett problem ombord. Vattnet minskade rusets styrka, men för att drycken inte skulle bli helt odrickbar tillsattes så småningom citron- eller limejuice. På köpet upptäckte man att syran från citrusen motverkade skörbjugg, en ökänt vanlig sjuksdom bland sjömän förr i tiden. Kombinationen av rom, vatten och citrus blev snabbt standard inom den brittiska flottan, och det sägs att sjömännen i folkmun döpte drycken till ”grog” efter Vernons smeknamn.

När drycken senare spreds till andra delar av världen uppstod nya varianter och nya sätt att blanda alkohol och olika smaker. Det svenska ordet ”grogg” kom att bli ett paraplybegrepp för allt från enklaste blandning av vodka och läsk till mer genomarbetade drinkar. Det ursprungliga arvet – en enkel konstruktion av sprit plus något som mildrar eller sätter smak – lever dock kvar. Liksom många klassiska dryckeshistorier är myten kring hur namnet uppstod förknippad med en kärnfull personlighet. Den stränge Edward ”Old Grog” Vernon och hans praktiska åtgärd att späda ut rommen fick en närmast mytisk glans, som än i dag präglar bilden av groggen som en sjömansdryck med en anrik historia.

I dag kan en grogg bestå av nästan vad som helst, även om många håller fast vid traditionen att använda rom som bas. På vissa håll har drinkkulturen förfinat konceptet, medan andra föredrar enklare varianter med få ingredienser, kanske bara en skvätt citron eller lite krydda. Oavsett hur man väljer att blanda sin grogg är det svårt att blunda för att dryckens DNA har sina rötter ute på de saltstänkta däcken hos den brittiska flottan. När man skålar i en grogg, skålar man alltså samtidigt för en flik av marin historia, och för en kapten – eller åtminstone en amiral – vars val av kläder råkade ge namn åt en av världens mest spridda blanddrycker.

Groggens lockelse är kanske att den bäddar in både enkelhet och äventyr, en påminnelse om livet till havs och alla sägner som föds när sjömän längtar hem eller utforskar främmande hamnar. Namnet är lika mycket en hyllning till en officer som ville hålla ordning på sin besättning, som det är en blinkning till en råbarkad sjömanskultur där en stark dryck alltid var nära till hands. Trots att många i dag inte vet var ordet ”grogg” egentligen kommer ifrån, bär varje glas ändå med sig arvet från kaptenen – eller mer korrekt, amiralen – och hans pragmatiska uppfinning. Det är en dryck med en historia som ofta avfärdas som en skröna, men som fortsätter att fascinera och bidra till myten bakom ”grogg” runt om i världen.