Auchorachan, Upper Drumin and Minmore,
Those were the distilleries of yore,
Which made Glenlivet whisky famed,
And ever ’The Glenlivet’ named

Denna dikt finns att läsa i den jubileumsbok som gavs ut 1924 i samband med att destilleriet fyllde 100 år. Nu har det gått ännu ett sekel och man kan väl tryggt påstå att The Glenlivet har hållit sin plats i den skotska whiskyindustrin som en av de i särklass största.

Foto: Henric Madsen & The Glenlivet Distillery

Som en del av firandet av destilleriets 200-årsjubileum anordnades en stor galamiddag där anställda, samarbetspartners, vänner och bekanta samt en del press bjöds in; vi på Allt om Whisky kvalade in i den sistnämnda kategorin. Under denna middag presenterades även destilleriets hittills äldsta utgåva, en 55-årig whisky, varav nyligen ett exemplar såldes i Sverige för blygsamma 595 000 kronor.

I samband med jubileet samarbetade The Glenlivet med The National Trust for Scotland för att göra utgrävningar på den plats där George S. Smith byggde sitt första destilleri, Upper Drumin. På plats vid utgrävningen var Derek Alexander, Head of Archaeology vid NTS, som förklarade hur utgrävningen hade gått till samt vad de hade hittat på platsen och vilka slutsatser de kunde dra från fynden.

Vid slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var det vanligt att bönderna runt om i Speyside bytte varor istället för att använda pengar. Även hyran för deras arrenden betalades med hjälp av varor, som får, höns och spannmål. För att öka värdet på sitt spannmål satte man ihop en panna för att producera sprit av delar av skörden. Detta var så vanligt förekommande att näst intill alla bönder hade en panna i skjulet på sin gård.

Men när markägarna inte nöjde sig med att få betalt i varor eller sprit utan ville ha pengar, blev det direkt krångligare. För så fort bönderna sålde sina varor på marknaden för att få pengar ville staten ha sin beskärda del i form av skatt, vilket gjorde att bönderna började koka sprit i lönndom. Runt om i Skottland fanns det tusen och åter tusen små så kallade »whisky bothys« utspridda i dalgångarna, där man kokade sprit långt från vakande ögon.

Derek och hans team har gjort utgrävningar vid tio sådana platser hittills och hittat material som de kan knyta till whiskyproduktion.

George Smith kokade även han sin sprit i lönndom och försåg sin landägare, The Duke of Gordon, med whisky som han i sin tur talade gott om vitt och brett. George hade ärvt gården och pannan efter sin far Andrew Smith efter att han gått bort 1817. Även om George var utbildad till både arkitekt och byggare var han särskilt duktig på att koka sprit. Kvaliteten på den sprit som han kokade i gårdens panna blev så vida känd att när Kung George IV gjorde ett statsbesök till Skottland 1822 bjöds han på lagrad whisky från den bästa destillatören i Glenlivet av Sir Peter Grant of Rothiemurchus, advokat och riksdagsledamot i det brittiska parlamentet. Det sägs att under resten av sitt besök i Skottland ville Kung George IV inte dricka något annat än whisky från Glenlivet. Man bör dock komma ihåg att runt dessa tider omfattade begreppet ’Glenlivet’ all sprit som kom från dalgången där floden Livet sakta flöt fram.

Ett första steg för att få bukt på den illegala produktionen av whisky togs då The Duke of Gordon höll ett tal i House of Lords och föreslog en ändring i lagen kring de skatter som gällde vid destillering. De föreslog att varje panna skulle beskattas med £10 per panna upp till 180 liter och en skatt på 2s 3d per 4,5 liter producerad sprit. The Excise Act drevs igenom 1823 och den första att ta ut en licens var George Smith, ivrigt påhejad av sin markägare, The Duke of Gordon.

År 1824, när George fick sin licens, producerade han 225 liter i veckan i sitt då nybyggda destilleri på gården i Upper Drumin. The Duke of Gordon gick in som finansiär och destilleriet uppfördes i formen av ett U med en huvudbyggnad med två längor som omslöt en gårdsplan. Platsen var perfekt för att destillera whisky. Vatten hämtade han från floden Livet och runt destilleriet i Upper Drumin fanns naturliga källor. Kornet odlade han delvis själv men köpte också in från andra bönder kring Laich of Moray. Torven som behövdes för att torka malten fick han från närbelägna Faemussach. Vid 1837 hade han ökat produktionen till 450 liter per vecka och 1850 låg den på 900 liter per vecka, men det var ändå inte nog för att möta efterfrågan.

Georges dotter gifte sig med en Kapten William Grant of Ruthven och han i sin tur byggde ett destilleri i Auchorachan, som ligger på andra sidan av dalgången från Upper Drumin. Med tillstånd från sin svärfar fick han också kalla sin whisky för The Glenlivet. Detta var en lösning på Georges volymproblem, men det var dessvärre en kortsiktig sådan. Kapten William dog plötsligt 1850 och destilleriet hamnade i Georges ägor. Vid denna tid hade George redan startat ännu ett destilleri, Cairngorm Distillery på gården Delnabo i närheten av Tomintoul, och han valde då att lägga ned destilleriet i Auchorachan. Trots två producerande destillerier kunde han inte leverera de mängder whisky som behövdes. Hans agent i Edinburgh, Andrew Usher, hade blivit framgångsrik med sin nya idé där han skapade en ny sorts whisky genom att blanda malt och grain whisky, och han behövde ännu större volymer för att möta efterfrågan.

Stärkta med kapital köpte George och hans son John mark från The Duke of Gordon för att bygga ett nytt destilleri vid Minmore, en kilometer längre norrut från Upper Drumin. Mycket av materialet kom från det tidigare destilleriet och man tror att även pannorna flyttades till det nya destilleriet. När det nya destilleriet var igång kunde de producera 2 700 liter per vecka. George S. Smith dog 1871 och hans son John Gordon Smith tog direkt över driften av destilleriet och drev det vidare i samma anda som sin far.

Även om mycket av destilleriet i Upper Drumin idag är borta har man ändå gjort några intressanta fynd under utgrävningen. Själva bottenplattan och byggnadens konturer finns kvar, likaså spår efter var pannorna en gång stod samt var hans mashtun var placerad. Pannorna var upphöjda från golvet så man kom åt att elda under. Dessa förhöjningar byggde man senare även på det nya destilleriet vid Minmore, och därifrån finns bilder på hur det kan ha sett ut. Andra fynd man har gjort är små glas på fot som låg slängda lite överallt kring destilleriet samt en hel del kopparrör och delar av pumpar. Under hösten kommer man att täcka över platsen igen med jord för att återuppta utgrävningarna vid ett senare tillfälle. Intill platsen finns idag ett monument som visar att det var här som George S. Smith grundade The Glenlivet 1824.

Idag har The Glenlivet fjorton pannpar utspridda i tre olika still houses och en kapacitet på mer än 400 000 liter alkohol per vecka – volymer som förmodligen skulle ha varit ofattbara för George om han levt idag.