När Bruichladdich återuppstod år 2001, efter att ha legat i dvala sedan 1994, så fanns en vision om hur destilleriet skulle drivas. Fokus skulle ligga på att vara en pelare i samhället – att gynna de lokala bönderna, att skapa arbetstillfällen, att värna naturen men också naturligtvis att producera otroligt bra whisky!

I grunden handlade det om hur ett viktorianskt whiskydestilleri skulle omformas för framtiden.

Foto: Bruichladdich Distillery

År 2010 fick Douglas Taylor, dagens vd på Bruichladdich, ett samtal från Reynier, som frågade om han var intresserad av att ta en lunch och prata om vad de pysslade med på Bruichladdich. Douglas jobbade då på Diageo och var involverad i Global Innovation med fokus på Johnnie Walker och han hade absolut inga planer på att byta jobb och än mindre att flytta från London ut på en av Skottlands öar. Men han tänkte att det alltid är intressant att höra vad de arbetar med så han tackade ja till att mötas för en lunch.

– Det första som slog mig efter att jag träffat dessa rebeller från Bruichladdich var att de pratade om whisky på ett helt nytt sätt mot vad jag var van vid. På de möten jag vanligtvis var på så diskuterades vilka fat vi skulle använda eller vilken ålder whiskyn skulle ha. De här människorna pratade i stället om olika kornsorter, om jordbruk, om ren el och om att locka fram smaker ur så naturliga ingredienser som möjligt.

Efter att ha träffat Mark så tog Douglas ett möte med Simon Coughlin som då var VD på destilleriet och slutligen träffade han deras Master Distiller Jim McEwan.

– Efter att ha pratat med dem alla var jag förälskad i deras idéer och visioner, liksom alla andra som fick möjligheten att verkligen lyssna på vad de hade att erbjuda, säger Douglas. De erbjöd mig tjänsten som Commercial Director, med ansvar för försäljning och marknadsföring och en plats i styrelsen, jag tackade ja direkt. Idag är jag både glad, stolt och tacksam för att jag dels fick erbjudandet från ingenstans, dels att jag faktiskt vågade ta steget och följa med på den här fantastiska resan.

2013 briserade nyheten att det franska företaget Rémy Cointreau köpt Bruichladdich och det gick en våg av besvikelse runt om i whiskyvärlden. Bruichladdich hade varit ledstjärnan som visade vägen till hur ett oberoende destilleri kunde hålla stånd mot väderkvarnarna. De hade visat hur man kunde producera högkvalitativ whisky och samtidigt stödja det lokala samhället, värna om miljön och växa globalt. Och så sålde de sig till storkapitalet och förlorade därmed sin självständighet.

– Det var precis så det lät från kritikerna, säger Douglas. Men det som de flesta inte förstod var att vårt mål var att behålla självständighet över destilleriet trots att vi var en del av Rémy Cointreau. Det fanns aldrig några planer på att vi skulle förändra något, utan detta gjorde att vi fick ännu större muskler till att arbeta med vår vision för vad Bruichladdich ska vara.

De idéer som Douglas hade förälskat sig i efter mötena med Mark, Simon och Jim var det som drev Bruichladdich framåt och faktum är att delar av deras tänk fångades upp och inplanterades av Rémy på andra delar i deras verksamhet.

Självklart hade de nya ägarna vissa idéer om att man skulle ställa om delar av produktionen och kanske vattna ner whiskyn till 40 % och kylfiltrera den. De hade också idéer om att släppa Single Casks till Taiwan för att det säljer så bra, men teamet på Bruichladdich stod fast i sin övertygelse.

– De tyckte nog att vi var jobbiga och inte samarbetsvilliga men vi var övertygade att vi hade rätt och vi vägrade anpassa oss efter deras direktiv, säger Douglas.

Sättet som Bruichladdich har drivits de senaste 24 åren har gjort att de idag är djupt rotade i samhället på Islay och det handlar om så mycket mer än att bara tillverka och sälja whisky. Som anställd hos Bruichladdich kan man bygga en hel karriär och de är en av öns största privata arbetsgivare. Genom att samarbeta med tjugo olika bönder får de hälften av allt korn som de behöver lokalt från ön och de producerar, lagrar och buteljerar all whisky på Islay.

– Om man lägger samman allt detta med vårt tänk när det gäller vår energianvändning och hur vi resonerar om paketering och dess påverkan på miljön så har vi en robust grund att stå på när det gäller samhällsansvar, säger Douglas.

Faktum är att de hade arbetat så hårt med sina mål att när en bekant till Douglas tipsade honom om att ansöka om att få en B-Corp certifiering så insåg Douglas att de redan uppfyllde kriterierna som behövdes.

Ett företag som har en B-Corp certifiering (Benefit Corporation) uppfyller höga standarder för socialt och miljömässigt ansvarstagande. Det innebär att de inte bara fokuserar på vinst, utan också på att bidra positivt till samhället och miljön. Företagen blir certifierade av en oberoende organisation, B Lab, som bedömer deras prestationer inom områden som transparens, hållbarhet och arbetsvillkor. Syftet är att skapa långsiktig samhällsnytta samtidigt som företagen drivs på ett lönsamt sätt.

– Många andra företag kämpar i flera år för att göra de viktiga omställningar som behövs för att kunna ansöka om en certifiering men i stort sett det enda vi behövde göra var att ordna allt pappersarbete och dokumentera våra olika processer och arbetssätt, säger Douglas.

Bruichladdich fortsätter att arbeta djupt förankrade i Islays lokala samhälle och med ett driv att skapa en så ekologiskt hållbar och ansvarsfull whisky som möjligt.