The Macallan Distillery som breder ut sig på kullen högt över floden Spey är idag mytomspunnet och whiskyn som de ger ut är eftertraktad runt om i hela världen. I år firar destilleriet 200 år och vi dyker ned i deras rika historia.

Text: Henric Madsen Foto: Edrington

Som guide genom destilleriets historia tog vi kontakt med Sietse Offringa. Han är The Macallans Region Educational Manager för norra Europa och bättre guide kan man inte få. Man kan säga att han föddes rakt in i whiskyvärlden och att han skulle jobba med whisky på något sätt var i stort sett självklart.

– Whisky är min passion och det kommer direkt från min uppväxt. Min far är whiskyförfattaren Hans Offringa så när jag växte upp fanns det alltid whisky runt om i hela huset. Var det inte flaskor så var det böcker om whisky, men han var noga med att aldrig tvinga mig att börja jobba med whisky, det kom naturligt, berättar Sietse.

När Sietse var tillräckligt gammal så fick han då och då lukta på det som hans pappa provade men det var bara om Sietse själv frågade och var nyfiken.

– Han satte glaset under min näsa och ställde öppna frågor om vad jag kände för dofter och vad jag tyckte om dessa dofter. Det var alltid en avslappnad och inbjudande inställning till whisky hemma där vi diskuterade hur dofterna kunde finnas i whiskyn och var de kom ifrån.

Genom att få dofta på en mängd olika whisky och redan tidigt förstå skillnaderna så växte ett intresse hos Sietse och han insåg vad whisky kan vara. Det handlade inte om att enbart dricka whisky utan om så mycket mer. Det handlade om att utforska och njuta av alla de dofter och smaker som whiskyn kunde erbjuda.

– Jag fick en helt annan syn på whisky och hur den framställs än många andra i min bekantskapskrets. En viktig sak som jag lärde då, och som jag sedan dess har burit med mig, är att möta alla whisky jag provar som att det är min första whisky och jag är genuint lika nyfiken och utforskande nu som då jag fick dofta på min första whisky tillsammans med min pappa.

Familjen Offringa kommer från Holland och där jobbade Sietses mamma som engelsklärare och under hela hans uppväxt lärde hon honom engelska. Denna kombination av en nyupptäckt fascination för whisky och att han fick lära sig flytande engelska hemma gjorde att när familjen första gången tillsammans besökte Skottland så var det något som direkt klickade till i Sietse.

– Trots att jag var ung så minns jag att jag direkt kände mig mer hemma i Skottland än någon annanstans, säger han. Landskapet, kulturen, folket allt var väldigt attraktivt och jag kände direkt att jag skulle vilja bo här.

När det var dags att utbilda sig på universitet så föll det sig helt naturligt för Sietse att studera keltisk kultur, dessvärre fanns inte den skotska kulturen i studieprogrammet, men väl den walesiska och den irländska. Som ett led i att ändå inte tappa kontakten med whisky och Skottland under studietiden så började Sietse anordna provningar och whiskyfestivaler.

För att fördjupa sin kunskap om whisky sökte han jobb som praktikant på Bruichladdich under sommaren 2006.
– Det var en fantastisk sommar på Islay och destilleriet, och som mentor hade jag Jim McEwan. Han lärde mig nästan allt man kunde lära sig om whiskyproduktion. Jag skulle till och med vilja påstå att det som jag lärde mig den sommaren är en fundamental del av det jag kan idag om hur man producerar en riktigt bra whisky. Även om jag en tid efter den där sommaren studerade Brewing and Distilling på Heriot Watts, så lades grunden jag står på idag ändå den där sommaren på Islay.

Trots en stark vilja att börja jobba inom whiskyindustrin så dröjde det ända till 2011 innan han fick ett riktigt jobb inom branschen och kunde börja arbeta med whisky på riktigt.
– Jag blev erbjuden en tjänst hos Edrington där jag fick jobba med hela deras portfölj men genom åren blev det mer och mer The Macallan och de senaste åtta åren har jag enbart jobbat med The Macallan. Idag har jag rollen som The Macallans Region Educational Manager för norra Europa. Och tro det eller ej, men den första flaska whisky som jag köpte till mig själv var en The Macallan 10 yo Sherry Oak och det gjorde jag på Islay 2006. Så för mig var det som att cirkeln slöts när jag fick jobba på det företag och med det destilleriet som producerade den där första flaskan whisky som jag någonsin köpte, säger Sietse.

The Macallan grundas
The Macallan är beläget i Skottlands whiskyhjärta Speyside, på en kulle precis ovanför floden Spey som slingrar sig genom landskapet och slutligen mynnar i Moray Firth. Här uppe på kullen låg gården Elchies där Alexander Reid hade kokat sprit i lönndom under många år kring början av 1800-talet.

Faktum är att hans destilleringskonster var så vida kända och populära att när införandet av 1823 års Excise Act trädde i kraft blev han övertalad av sina kunder att ansöka om att växla om till att börja producera spriten lagligt. År 1824 ansökte han och blev en av de första i Skottland att få en licens. Hans destilleri gick då under namnet Elchies Distillery och var ett av Speysides verkliga gårdsdestillerier. Destilleriet var blygsamt till storleken, med endast två pannor som var placerade i ett träskjul. Efter Reids död 1847 togs licensen över av James Shearer Priest och James Davidson.

År 1868 hyrde James Stuart gården och tog över licensen att destillera fram till 1886, då han fick möjlighet att köpa destilleriet. Han satte omedelbart igång med att bygga om det.

Efter att ha producerat whisky i tjugofyra år sålde han gården och destilleriet 1892 till Roderick Kemp. Kemp var redan ett etablerat namn i branschen då han tidigare ägde och drev destilleriet Talisker på ön Skye med stor framgång. Kemp moderniserade anläggningen och ökade maltproduktionen, men det mest betydande som han förmodligen gjorde var att byta namn på destilleriet till Macallan-Glenlivet.

Efter Kemps död 1909 så upprättades The Roderick Kemp Trust för att säkra familjens framtida ägande av The Macallan. Från 1950-talet och framåt har The Macallan kontinuerligt byggts ut, från fem pannor 1954 till en fördubbling 1965 med en ny pannhall som ökade antalet från sex till tolv. Denna expansion fortsatte under 1970-talet när Macallans pannor ökade till arton år 1974, och det totala antalet nådde tjugoen år 1975.

Små men kraftfulla pannor
Just pannorna är kärnan i The Macallans unika karaktär. Deras pannor är små, mindre än fyra meter höga, med en kapacitet på endast 3900 liter var. Den kompakta storleken bidrar starkt till Macallans stil, eftersom det i små pannor finns mindre kontakt mellan ångan och kopparen, vilket ger en tyngre, oljigare och rikare sprit.

The Macallans popularitet som en blendmalt under whiskyboomen på 1960- och 1970-talen ledde till att Roderick Kemp Trust ombildades till ett privat aktiebolag 1966, och företaget, inklusive The Macallan, börsnoterades i London 1968.

År 1986 skedde en stor förändring när den japanska bryggerikoncernen Suntory köpte 25 % av The Macallans aktier. De resterande 75 % köptes av Highland Distillers 1996, vilket avslutade Kemp-familjens ägande av The Macallan.

Genom ett partnerskap mellan Edrington och William Grant & Sons, köptes Highland Distillers för 601 miljoner pund år 1999. Edrington blev huvudägare i The Macallan, tillsammans med de bägge minoritetsägarna William Grant & Sons och Suntory.

Ställda inför en vikande marknad för blended whisky och ett överskott av lagrad whisky under tidigt 1980-tal, valde The Macallan att fokusera på den växande marknaden för singelmalt. Den ena pannhallen lades ner när befintliga lager användes för att släppa den första officiella The Macallan Single Malt-buteljeringen, en 18-årig whisky lagrad på ex-sherryfat som lanserades 1984. Den buteljeringen blev också avstampet för The Macallan, och där de skulle lägga sitt fokus.

Under många år använde de enbart ex-sherryfat för att lagra sin whisky. De var även pionjärer när det gällde att skapa »skräddarsydda« fat. Dessa fat tillverkas av utvalda träd (främst europeisk ek), och skapas enligt Macallans specifikationer i Jerez, Spanien, där de kryddas med olorososherry.

The Macallan utvecklas
År 2004 utökade The Macallan sitt utbud och lanserade Fine Oak-serien som introducerade amerikanska ek- och ex-bourbonfat vid lagring, vilket skapade en lättare och sötare maltkaraktär som lockade nya whiskydrickare. The Macallans popularitet och ökande efterfrågan ledde till att den avstängda andra pannhallen återöppnades och produktionen återupptogs år 2009.

År 2013 meddelade Edrington att ett helt nytt destilleri och besökscenter skulle byggas på The Macallans område, till en kostnad av 100 miljoner pund. Det nya destilleriet med sin spännande underjordiska design invigdes den 9 november 2017 och öppnades officiellt i maj 2018 till en slutlig kostnad av 140 miljoner pund.

I en innovativ ingenjörsbedrift är The Macallans tak ett gigantiskt pussel som hålls samman med precision, täckt av gräs och vilda blommor för att kamouflera byggnaden i det böljande Speysidelandskapet. Det nya destilleriet har totalt 36 pannor som alla är kopior av de tidigare pannorna som användes i det gamla destilleriet. The Macallan har idag en kapacitet på 15 miljoner liter alkohol per år – bra mycket mer än på Alexander Reids tid.

The Red Collection
The Macallans The Red Collection är en unik samling buteljeringar som alla lyfter fram de personer som lade grunden till vad The Macallan är idag. Den röda färgen är synonym med The Macallan och hämtar inspiration från Alexander Reids dagar. Hans efternamn härstammar från skotskan och betyder ‘The Red One’, man syftade då på hans röda hår. Den röda färgen användes även vid The Macallans serie ‘Choice Old’ redan 1903 och när den hyllade spanske illustratören och konstnären Javi Aznarez ombads av The Macallan att ta fram ett koncept för vad som skulle bli den samling utgåvor som vi ser idag så föll valet självklart på färgen röd.

Den yngsta utgåvan i denna häpnadsväckande serie är 40 år och den äldsta är 78 år. Det är generationer av kunnande som ledde fram till att spriten destillerades och det är efterföljande generationers stora tålamod som gjort att dessa fat nu har kommit upp i dessa otroliga åldrar. Det är snudd på svindlande när man tänker att en del av whiskyn i denna serie lades på fat under 50- och 60-talet och har sedan mognat i lagerhusen under sju decennier. En makalös bedrift helt enkelt!