I tider då det känns som att allt ska förändras och förnyas så strävar nästan Glenfarclas Distillery åt motsatt håll. Här är det mesta precis som det alltid har varit och traditionen hålls det hårt på.

Om man skulle resa tillbaka i tiden och besöka Glenfarclas Distillery i början på 1900-talet så tror jag inte att man skulle märka någon större skillnad. Visserligen har de byggt ett fantastiskt besökscentrum med en butik som snudd på svämmar över med fantastisk whisky, men förutom det är det mesta precis som det var förr. Husen står kvar där de stod förr och är byggda av den extremt tåliga skotska sandstenen, och dörrarna är målade med den stiligt avbrytande röda färgen som har blivit något av Glenfarclas signum.

En av anledningarna till att inget har förändrats beror med all säkerhet på att det har ägts av familjen Grant sedan 1865 – snudd på 160 år av en tradition som går ut på att inte ändra något.

När många andra destillerier runt om i Skottland och världen söker efter nya lösningar som gör att de sticker ut från mängden så jobbar Glenfarclas tvärtom, alla förändringar motas i grind. Om man frågar vad som gör Glenfarclas unikt så är personalen det första som Callum Fraser, Distillery Manager, lyfter fram.
– Vi är ett destilleri som inte styrs av datorer utan av människor och därför är vår personal det viktigaste vi har. De kan destilleriets alla vrår och skrymslen och de vet hur man ska använda det för att vi ska kunna få fram Speysides bästa råsprit, säger Callum. Deras kunskap skulle man aldrig kunna programmera en dator med, det handlar om år och decennier av erfarenhet som de har samlat på sig.

En av de saker som gör det extra svårt att destillera hos Glenfarclas är att de fortfarande använder direkteldade pannor. I Skottland idag är det en handfull destillerier som använder eld för att värma sina pannor, majoriteten har gått över till ånga eller el.
– Anledningen till att vi fortfarande använder eld istället för ånga är för att det ger en smakprofil på spriten som man inte får av ånga. Om man ser tillbaka historiskt så fanns denna profil i nästan all whisky innan 70-talet då de flesta ställde om, säger Callum.

Genom att använda eld så får de en karamelliserande effekt på insidan av pannan mellan kopparen och deras roterare. Roteraren, som heter rummager på engelska, är en mekanism som drar runt tunga kopparkedjor i botten av pannan för att förhindra att det fastnar något eller bränner fast.
– Den här lätta karamelliseringen ger oss toner av kola och karamell som man hittar både i doft och smak i vår råsprit. Den utvecklas sedan i faten vid lagring och ger oss en profil som få andra kan mäta sig med, säger Callum med ett leende.

Men det är inte bara på produktionssidan som Glenfarclas är som ett destilleri från förr, det gäller också den familjära stämningen. Många som jobbar på destilleriet bor också på dess ägor och för Callum var det ett krav att om han tackade ja till jobbet som Distillery Manager. Glenfarclas manager måste bo intill destilleriet.

– Förr i tiden var det väldigt vanligt att de som jobbade på destillerierna också bodde i direkt anslutning till dem, och det är en del av charmen med detta jobb att man vidhåller även den traditionen, säger Callum.

Förutom delar av personalen så bor också ägarfamiljen Grant här och faktum är att John Grant Senior bor granne med Callum.
– Många destillerier drivs av chefer som bor i Edinburgh eller på andra sidan världen, min chef bor vägg i vägg, skrattar Callum. Och Mr Grant är förmodligen den som jobbar hårdast på hela destilleriet, han tar inte en enda ledig dag i veckan utan är på plats alla sju dagar i veckan.

Familjen Grant tar hand om sina anställda på bästa sätt och bjuder ofta in dem på middagar eller firande kring högtider.
– Just genom att vi bor och jobbar tillsammans så blir det verkligen som en liten familj här kring destilleriet och ett bevis på att vi trivs är ju hur länge folk stannar hos företaget. Se bara på mig, jag började här 2012 och har inga som helst planer på att söka mig någon annanstans.

Tradition inte bara viktigt när det kommer till produktion och personal, det är även viktigt för Glenfarclas när det gäller deras utgåvor. Låt oss ta Glenfarclas 15 år som ett exempel. Alla andra utgåvor i deras Core Range är buteljerade vid 40 eller 43 procent, men deras 15-åring ligger på 46 procent.
– Anledningen till detta är enkel, förklarar Callum. John Grants far, George Grant, drack gärna sin whisky vid 46% och som en hyllning till honom så buteljerar vi alltid vår femtonåring med denna lite högre alkoholhalt. Den är idag en av våra bäst säljande whiskys och den är uteslutande lagrad på ex-olorososherryfat och majoriteten av dessa är 1st- och 2nd fill fat vilket gör den till en kraftfull sherrywhisky och traditionell Glenfarclas och jag tror det är därför folk älskar den, säger Callum avslutande.