Öl som smakar blåmusslor och tång. Eller mer traditionella recept på smältvatten och en nypa lokal krydda. På världens största ö finns så mycket att upptäcka. Häng med på vår grönländska öl- och whiskytur.

Text & Foto: Mauro Rongione

Blicken vandrar över vitskimrande vidder och isberg. På snö- och iskristaller färdas vår fantasi. Var det inte ett sagoväsen som skymtade därute bland flingorna? En bit längre in täcker fortfarande den mångmiljonåriga inlandsisen större delen av landet.

Vi är på världens största och mest glesbefolkade ö. Från norr till söder är det ungefär lika långt som från Norrland och ner till Italiens klack – 265 mil.

Vi åker buss på en av öns få vägar, från den närmaste flygplatsen tar det cirka 20 minuter in till Grönlands huvudstad Nuuk. Närmare 20 000 av öns drygt 56 000 invånare bor här. Vi ska till Godthaab Bryghus. Nuuk hette tidigare Godthåb, som betyder gott hopp på danska. Nuuk på grönländska kan översättas med näs.

– Här brygger vi på smältvatten som innehåller minimalt med sådant som kalk och mineraler, berättar bryggmästaren på Godthaab Bryghus, Luca Dal Porto, en ung och naturälskande italienare som blev kär i en grönländska på ön och nu bor här permanent.

Det neutrala vattnet ger ett fint underlag för alla möjliga sorters öl. Och det som vattnet saknar, går att tillsätta i exakt önskad mängd.

– Jag jobbar framför allt med egna ölrecept, säger den innovative bryggmästaren som samtidigt hedrar gammal traditionsrik öl och har utbildat sig inom yrket i Tyskland.

I år räknar Luca Dal Porto med att få till hela 24 recept och här hittar vi allt från ljust och lättare till mustigt mörkt. Godthaab Bryghus säljer det mesta av sin öl från fat på den egna restaurangen, grönländska barer och hotell. Flaskor på export härifrån är dyrt och fokus ligger därför på den inhemska marknaden. Bryggeriet producerar runt 130 000 liter per år och ger arbetstillfällen för ett nittiotal personer. Det här gör det till det största bryggeriet på ön.

Nittaalaq betyder en enda och perfekt formad snöflinga. Ursprungsbefolkningen på Grönland, inuiterna, har precis som våra samer en hel del olika ord för snö. Nittaalaq i Godthaab Bryghus tappning är en friskt bitter och ofiltrerad ljus ale, med mindre av beska och mer citrusfrukt. Den smaken blir framträdande med hjälp av att torr humle tillsätts i början istället för i slutet av jäsprocessen, som annars är det vanliga vid så kallad torrhumling. Resultatet är en smakrik öl som gör sig fint med exempelvis knaprigt stekt fisk. Det här var också den första ölen som bryggeriet lanserade när Luca Dal Porto blev ledande bryggmästare här för snart ett år sedan.

Rött och lite sött
Dags för provning av öl nu? Helt klart. Vi börjar med en irländsk influens som ursprungligen kommer från staden Kilkenny på 1700-talet, en Red Ale på 5,5 volymprocent. Den rostade malten i den här röda ölen ger normalt en hel del sötma men Godthaabs version balanseras av uppfriskande humle med tallbarrston som tillsatts med hjälp av omrörning, så kallad whirlpooling. Karamelltouchen är kvar men inte tongivande. Den italienske matälskaren och bryggmästaren Luca Dal Porto rekommenderar en kötträtt eller friterad mat till som lirar med den friska syran i ölet.
Vad är en bra öl för dig?
– Det är en öl som man vill ha ett andra glas av, säger han. Det svaret fick jag lära mig på utbildningen och det tycker jag håller fortfarande. Det där med vad man själv gillar är ju personligt.
Vilken är din favorit bland dina egna öl?
– Jag är mest stolt över min Imperial Baltic Porter.
Denna öl är svart som natten, med en krämigt gräddvit skumkrona. En underjäst lager med stor komplexitet. Den förra ölen som vi provade, Red Ale, kan gå under rubriken »lättdrucken.« Imperial Baltic Porter, med 7 procents alkoholhalt, är däremot som ett helt orkesterverk. Med kraftfulla bastoner av choklad och kaffe. Här finns stråkinstrument som tillför lakrits och balanserad sötma. Och så har vi skalen av apelsin som tillsattes i själva ölkoket, de ger uppfräschande citrusaromer. Går det att äta något till, mer än chips? Den italienske bryggmästaren föreslår både lamm och fågel men för vår del får den här orkestern gärna spela i ensamt majestät.

Grönländskt isvatten
På en marknad full av skickliga konkurrenter gäller det att kunna sticka ut. Finns det dessutom en hel del konnässörer bland konsumenterna höjs ribban ytterligare. »Världens renaste vatten« – det kallar den danska sprittillverkaren Isfjord vattnet från isbergen vid Ilulissat för. Det mer än 10 000 år gamla istäcket där befinner sig långt ovanför polcirkeln och hamnar i Diskobuktens hav i form av isberg. Bolaget har under många år ”skördat” is från de här isbergen för att sedan smälta ner den till sina spritdrycker under märkningen Premium Arctic Spirits. Men idag, med ett ökat klimatfokus runt om i världen, ser bolaget det nödvändiga i att sluta karva på isbergen och istället börja få fram en liknande vattenkvalitet med hjälp av reningsteknik.

Isfjord whisky
Vid den stora, internationella tävlingen Tokyo Whisky & Spirits Competition 2022, tog sprittillverkaren Isfjord hem guld för sin rökiga (peated), single malt whisky och brons för sin andra single malt. Isfjord tillverkar även till exempel gin och vodka med mera och har också tagit pallplatser i andra internationella tävlingar. Deras export går till stora delar av världen.
Isfjords rökiga single malt får mogna åtta till nio år på amerikanska ekfat och är ofiltrerad. Den mjukt rundade smaken av vanilj och kola samsas fint med den eleganta rökigheten som inte tar över.
Deras andra single malt lagras på sherryfat från Oloroso i Spanien och är precis som den föregående ofiltrerad. Här tillför faten smaker av torkad frukt, kola och choklad, med en angenämt avrundande sötma.

Tro & tid
Trumceremonier med shamaner som söker kontakt med andevärlden, berättelser om den besjälade naturen – inuiternas uråldriga mytologi känns igen hos andra ursprungsbefolkningar runtom i världen. Men det finns turister som blir lite besvikna när de ser att människor här kan bo lika bekvämt och modernt som de själva. Vill man se igloos som bostäder får man ta sig till nordvästra Grönland där en del fortfarande bor så. Och vill du själv testa att bo i en, finns till exempel företaget Igloo Lodge som ordnar med transport och övernattningar till aktuella områden.
Men vad behöver då den som vill åka runt i egen regi på Grönland? Tid och pengar, på grund av de stora och väglösa avstånden. Respekt för naturens krafter i vildmarken och tillgång till kunnig guide. De flesta grönländare har egen båt eller skoter och en del kör med hundspann. För turister som vill ta sig ett hundratal mil i den ena eller andra riktningen finns en del båt- och flygturer att kolla in och försöka tajma.

Vikingar
Narsaq ligger drygt 150 mil sydöst om Nuuk och här fanns tidigare Grönlands första bryggeri, som startade så sent som 2004 och tyvärr senare gick i konkurs. Men 2015 grundades Qajaq Brewery som idag drivs av det par som också har hotell, café och restaurang i Narsaq, fyrbarnsföräldrarna Kattie Nielsen och Fridrik Magnusson. Ja, en del hinner mer än andra. Qajaq har öl av smält isvatten som kryddats med till exempel vildväxande timjan och andra örter från trakten.
Deras Tulugaq är en underjäst stout med en lite mjukare framtoning och smak av choklad, vanilj, kaffe och lakrits. Alkoholhalt: 5 procent. Maibock, bryggd i grunden som sedvanligt underjäst lager men starkare, är i Qajaqs tappning friskt smakrik, ambertonad i färgen och håller 7 volymprocent alkohol. Karamell-, blom- och kryddtoner, en touche av friskt vårgräs med balanserad bitterhet.

Hard core-öl
Om du vill uppleva en havsdoftande och klart annorlunda öl i närheten av ett av Unescos världsarv, då ska du ge dig av till staden Ilulissat med närmare 5 000 invånare och bryggeriet Immiaq. I deras fylligt maltiga porter Sedna med karamellstråk, finns kontrasterande sälta med smak av tång, blåmusslor och havsvatten. Perfekt som dryck till exempelvis just musslor.
I deras friskt pigga öl Taseq finns arktisk timjan och Ullorissat är gjord på björnbär. Men här görs också öl av mer vanligt slag, om nu någon skulle vara mer sugen på det.
Staden Ilulissat ligger vid Diskobukten där världsarvet Ilulissatfjorden mynnar ut. Här kan du se glaciärer som kalvar och stora isberg som glider förbi. Fjordens vatten är näringsrikt, det brukar finnas stora fiskstim här som drar andra djur som valross, isbjörn, falk och ripa.

Mikkeller
På Hotell Arctic i Ilulissat finns det danska bryggeriet Mikkeller representerat med sex ölkranar och det har en historia av att också vara ett så kallat nomadbryggeri. Den tidigare matte- och fysikläraren Mikkel Borg började med att experimentera fram smaker hemma i köket. Idag har bolaget ett nät av samverkan runt om i världen och även egna barer. Tillsammans med det här hotellet har Mikkeller tagit fram Grønlandsk post Iskold. Grønlandsk post eller qajaasat, som den heter på grönländska, är en aromatisk och buskig ljungväxt av familjen rhododendron med vita blommor. Den växer framför allt på den sydvästra delen av ön, i Sverige heter den bredbladig skvattram.
Så vad smakar den här ölen? Den fylligt söta malttonen och honungssmaken balanseras av ett uppfriskande bittert och lite lätt kryddigt inslag. Det här är en fint amberfärgad Vienna lager, som görs med den hetluftsrostade och karamellaktiga Vienna malt.

Grönt i matväg
25 mil rakt söder om Ilulissat ligger Kangerlussuaq, även det ett fjordområde. Här bor cirka 500 personer och trakten har ett rikt djurliv där myskoxar, renar och jaktfalkar håller till. Det är här som man brukar landa först när man kommer med flyg utifrån. Här finns det också lite mer av landets sällsynta vägar. Fem kilometer från Kangerlussuaq ligger sjön Ferguson med restaurang Roklubben där du kan äta grönländska specialiteter som myskoxe, ren och hälleflundra. Men hur klarar sig vegetarianer och veganer på Grönland? Det odlas grönsaker här också, på friland såväl som i växthus. Och när det gäller just restaurang Roklubben, så säger man till en dag i förväg att man vill äta vegetariskt eller veganskt och då går det också att få glutenfritt. Men om du beställer »grönländskt kaffe« får du långt ifrån någon slät kopp utan något som liknar en överdådig gräddbomb till Irish coffee, med flera olika spritsorter. Inte direkt gjord för att vandra på men att se på när den blir till, det är som ett litet skådespel.

Det börjar bli dags att åka hem nu. Bredvid Nuuks flygplats kan väntande resenärer åka skidor i backen intill. Ju högre upp i luften som vi kommer, ju mer får vi en skymt av Grönlands enorma fjordlandskap och inlandsis. Det vita täcket är som en kanvas. För drömmar. Och förhoppningar. Djuren, naturen och de genuina människorna – Grönland har satt sig i hjärtat. En ö att vara rädd om och längta tillbaka till.