Det sägs att det finns fler än 30 000 sorters whisky i världen, men egentligen är det bara två, singelmaltwhisky och grainwhisky. Blandar man dem får man en blended whisky. Svårare än så är det inte. Blended whisky har ofta en negativ klang och anses vara enkel, billig och ibland rent odrickbar. Det är dags att lossa den förnäma slipsen och se på blendwhisky med andra ögon.

Foto: emma andersson, istock photo

Blended whisky är det i särklass viktigaste i hela whiskyindustrin. Det är blended whisky som man lägger mest energi och resurser på att tillverka och man skyfflar in miljoner pund i marknadsföringen. Blendwhisky drar i sin tur in miljarder pund till ägarbolagen och får hela spritvärlden att gå runt. Utan blends skulle vi inte ha några singelmaltdestillerier.

Ska vi ta historien från början så hänger allt samman med två personer, uppfinnaren Aeneas Coffey och sprithandlaren i Edinburgh Andrew Usher. Coffey hade 1831 fått patent på kolonnpannan som gjorde det möjligt att destillera stora volymer sprit i en ständigt pågående process och dessutom möjliggjorde att man på ett enkelt vis kunde destillera vilken sädesmäsk som helst. Uppfinningen gjorde tillverkningen oerhört mycket effektivare och billigare. Problemet var att resultatet blev rått och spritigt och ganska oangenämt att dricka annat än med en massa sodavatten. Andrew Usher, som var agent för Glenlivet hemma i Edinburgh, upptäckte att om man blandade i lite av Glenlivets singelmalt i grainspriten så blev den råa smaken oändligt mjukare och trevligare. Han började experimentera med sina blandningar av grain och singelmalt och snart hade han en billig storsäljare på sina hyllor. Ushers Old Vatted Glenlivet blev en succé, men juridiken satte käppar i hjulen. Fick man överhuvudtaget blanda whiskysorter med varandra? Efter många turer och långa diskussioner beslutades i The Spirit Act 1860 att så var fullt möjligt – och ett av den brittiska industrins mest framsynta beslut var fattat. Blendwhiskyn var laglig och redo att rullas ut över världen.

De största märkena med Johnnie Walker i spetsen säljer mellan fem och tio flaskor i sekunden, dygnet runt, året runt.

Hjälp med marknadsföringen skulle komma från oväntat håll. Rykten började florera om att vinskördarna var dåliga och att franska vinodlare drabbats av skadeinsekter. Snart skickade vinlusen chockbesked över hela Europa, vingård efter vingård ödelades och vin, cognac och brandy försvann från hyllorna i butikerna. Då kom blendwhiskyn som en Guds gåva till de törstiga. Succén var enorm, handlare efter handlare började blanda sina egna sorter, varumärken föddes, coffeypannor installerades, destillerier grundades, smaker utvecklades och den brittiska handelsflottan tog succén ut över världen. Vill man hårdra det så cementerades nu grunden för den moderna spritindustrin och blendwhiskyn blev en motor i hela den brittiska samhällsekonomin. Snart föddes varumärken som Dewar’s, Johnnie Walker, Ballantines, Chivas, Bell’s, Famous Grouse och många sprithandlare fick sina namn ristade i etiketter och varumärken ända in i evigheten.

Blended whisky är alltjämt en motor i den brittiska BNP:n och genererar stora summor till sina ägarbolag och till stat och krona. De största märkena med Johnnie Walker i spetsen säljer mellan fem och tio flaskor i sekunden, dygnet runt, året runt. Recepten har förfinats ner på molekylnivå och skickliga masterblenders är industrins storstjärnor. Man läser ofta att en blendwhisky kan bestå av 20-tals olika singelmalter i komplicerade recept som man doftar sig fram till i storbolagens laboratorium. Det är en i hög grad romantiserad bild av en masterblenders arbete. I dag är just blandningen mer standardiserad. Antalet whiskysorter i recepten har minskat. Destilleribolagen är mindre benägna att dela med sig av sin whisky med varandra och i högre grad tillverkar de stora blendmärkena sina egna ingredienser i en standardiserad process där man på närmast vetenskapligt vis försäkrat sig om konstant kvalitet på produkten.

Den gordiska knuten är att blanda en god whisky med så lite dyr singelmalt som möjligt. En blendwhisky ska vara billig att tillverka och ändå njutbar att dricka och den designas i hög grad för att hällas i höga glas med is och olika groggvirken på barer över hela världen – det är nämligen så nästan all whisky konsumeras.

Ryggraden i en blendwhisky är en sädessprit, ofta vete- eller majsbaserad, men den kan även göras av ris eller andra spannmål. I dag är vete det vanligaste sädesslaget, men i exempelvis Japan, dominerar majs. Den kolonndestillerade sädesspriten lagras sedan i tre år på ekfat och förvandlas då till grainwhisky.

För att mjukgöra den lite råa och ruffiga spriten tillsätts en så kallad key malt. Nyckelmalterna är de kostsamma ingredienserna och man försöker hålla ner dem så mycket som möjligt. En bra blendwhisky brukar bestå av minst 10 – 20 % maltwhisky. Slutligen behövs några stänk toppdressers, det vill säga malter som i små mängder adderar smaker – det kan exempelvis vara lite rök – eller som fungerar som katalysatorer och lyfter fram och förändrar smakbilden på slutresultatet.

När det gäller de stora globala varumärkena så är samtliga av mycket god kvalitet. Systembolaget har en kvalitetströskel för det som står på hyllorna och på den svenska marknaden kan man vara trygg med sitt köp av blendwhisky. Det finns verkligen dålig blendwhisky med minimalt maltinnehåll, men dessa produkter når sällan eller aldrig svenska konsumenter.

Blendwhisky kan också vara en exklusiv premiumprodukt, med ålderssiffra, högt maltinnehåll och en anspråksfull prislapp. 25-årig Famous Grouse är ett sådant exempel. Det finns också en kategori som kallas ultrapremium. Det är starkt varumärkesdriven blendwhisky som Johnny Walker Blue Label och andra sorter som möter oss i extremt tjusiga förpackningar på flygplatser och fancy whiskybutiker i London och andra metropoler.

Blendwhisky finns i som sagt i många varianter. Men om vi håller oss till de globala varumärkena så är de pålitliga whiskyköp. Man måste bara kasta av sig sina fördomar. Det är inte singelmalt, det är något annat och det kan vara riktigt gott. I synnerhet om man dricker den som den är tänkt att drickas, med is, med vatten eller som en drink en varm sommardag.