För många whiskyälskare har rom länge ansetts vara ett sötsliskigt destillat, endast värdigt att paras ihop med läsk och drickas under varma sommardagar. På senare år har rom fått sig ett efterlängtat uppsving, och visat sig ha mycket större släktskap med whisky än många tidigare trott. Potstills, fatlagring och smakestrar är bara några gemensamma nämnare mellan malt- och melass-världarna, och långt ifrån all rom är sockersöt.

Foto: Istock Photo, Flor De Caña, Licorera Cihuatán

Att rom tillverkas av sockerrör vet nog de allra flesta, men precis som med mältat och omältat korn kan man använda sockret på olika sätt för att få olika smak på det färdiga destillatet.

Gemensamt för all rom är att den tillverkas genom att man pressar ut söt växtsaft ur sockerrören och sedan använder detta för att destillera fram alkohol.

Ett sätt att göra detta på är att koka fram kristalliserat rent socker, till exempel vid sockerproduktion. Den vätska som blir kvar efter denna process är trögflytande och smakrik, och den kallas för melass.

I sin ursprungsform kan melass innehålla upp till 50 % socker, men innan jäsning spär man ut den så att sockerhalten istället landar på runt 15-20 %. Sedan tillsätter man jäst till melassen och destillerar den, vilket i de franska delarna av Karibien går under namnet »rhum industrielle«. Ett annat sätt att få fram rom är istället det som kallas för ’rhum agricole’, vilket istället innebär att man jäser och destillerar den rena sockerrörssaften, direkt från plantan.

En annan sak rom och whisky har gemensamt när det gäller själva tillverkningsprocessen är pannorna. Rom kan kokas i olika sorters pannor, som potstill-, enkel- och kolonnpanna. Oftast tillverkar man ljus rom i kolonnpannor medan det är vanligare att man använder potstillpannor till den mörka romen.

Det där med mörk och ljus rom har också sina likheter i maltvärlden, då sättet man hanterar destillatet sätter stor prägel på vilken smakprofil och karaktär romen får när det är dags att hälla den på flaska. Ljus rom lagras på ståltank, vilket ger den en mild sötma och en mjuk och lätt smakprofil som går att avnjuta både som den är och i drinkar, inte helt olikt den irländska poitín-traditionen.

För att istället ge romen dess mörka, djupa färg lagras den på ekfat av olika slag. Det vanligaste är att man använder begagnade bourbonfat, precis som i whiskybranschen, men även andra fattyper används, som exempelvis vin-, cognacs- och nyeksfat av olika rostningsgrader. Faten lagras för det mesta i mörka utrymmen där man kan kontrollera temperaturen och luftfuktigheten.

I många länder i denna del av världen kräver lagar och förordningar att romen ska lagras i minst ett år, men precis som för exempelvis indisk whisky innebär ett år i själva verket längre tid än så rent smakmässigt, då klimatet gör att romen mognar snabbare än i exempelvis Norden eller Skottland. Dessutom finns det romsorter som lagras betydligt längre än ett år, vilket ger en djup komplexitet och bred smakkaraktär.

För att istället ge romen dess mörka, djupa färg lagras den på ekfat av olika slag.

Smakmässigt finns det flera anledningar för en whiskydrickare att börja intressera sig för rom, tusentals stycken faktiskt! I destillat finns estrar, smakbärare som produceras under jäsningen och sedan följer med under hela tillverkningsprocessen. I romvärlden är det vanligt att prata om dessa, och ofta anses det vara positivt om en rom innehåller alltifrån 300 till 1600 stycken – minst!

I whiskyvärlden är estrar visserligen välkända, men att räkna dem är det inte. Istället kan man jämföra detta sätt att diskutera smakprofiler med att prata om fenoler och PPM-halter i whiskyn, för att på så vis jämföra rökighet. Dessutom gäller samma sak för romens estrar som för whiskyns fenoler; bara för att antalet på flaskan är högt betyder inte det att innehållet uppfattas som mer komplext eller rökigare än en annan flaska. Det är en guide, men inte ett facit.

Som ovan romdrickare tänker man sig lätt rom som en arraksstinn dryck och att de flesta sorter smakar ungefär likadant, men inget kunde vara längre ifrån sanningen. Precis som med whisky finns det olika stilar på rom, där de kan vara allt ifrån söta och fruktiga till torra och kryddiga, ja till och med rökiga!

När det gäller den berömda sötman är det också stor skillnad på rom och rom. För att tillverka riktigt söt rom sötas ofta destillatet med extra rörsocker i efterhand, innan det hälls på flaska. Dock finns det många tillverkare som även buteljerar rom med endast en liten mängd tillsatt socker eller helt osötad, detta för att plocka fram komplexitet och ge konsumenterna möjlighet att upptäcka romens många olika nyanser och karaktärer. På så sätt kan drycken uppfattas som torr eller stram, precis som andra ekfatslagrade destillat.

I whiskyvärlden är single cask-utgåvor hett eftertraktade och många väljer även att köpa andelar i hela whiskyfat för att sedan, efter flera år, få hämta ut flaskor av sitt alldeles egna fat. Även om single cask-buteljeringar av rom finns att få ta på är de i nuläget inte lika vanliga som i whiskybranschen, men de blir vanligare. Idag kan du även genom olika företag få bli fatägare och då själv få inflytande över ursprung, fattyp, lagringstid och sockerhalt på romen. Inte sällan hittar whiskyälskare till romens underbara värld längs sådana här vägar, där man får uppleva mer småskalig och exklusiv rom till ett överkomligt pris – och dessutom lära känna likasinnade fatägare på vägen. Numera står folk i kö hos olika producenter för att få möjlighet att påbörja sin fatresa.

När man hör ordet ’rom’ idag tänker många nog på saltstänkta stränder, vajande palmer och turkosblått vatten, men rom tillverkas i stort sett över hela världen. Detta sätter naturligtvis prägel på slutresultatet, och ofta kan det skilja ganska mycket på rom från olika delar av jordklotet. På grund av detta är det svårt att avfärda rom som dryck efter att endast ha provat några enstaka sorter, och som redan frälst finns det tack och lov ständigt något kvar att upptäcka.

I dag tillverkas rom i många olika länder. Ett känt exempel är såklart Stroh från Österrike, men även andra länder som Frankrike, Thailand, Indonesien, Sydafrika och USA tillverkar olika slags hantverksrom med hög kvalitet – och svensk rom finns såklart med!

I kommande nummer kommer Allt Om Whisky dyka ner i romvärlden med fokus på olika sorters rom för whiskyälskaren. Med djupdyk bland både större och mindre producenter är förhoppningen att avståndet mellan whisky och rom blir mindre. De som inte redan har upptäckt rommens härliga värld kan få inspiration till hur man kan prova rom från ett whiskyperspektiv, och för de som redan älskar rom finns både ett och annat tips på nya och spännande romsorter att sätta tänderna i.