Åsa Larsson syns ofta på sidorna i Allt om Whisky, det kan vara ett whiskydestilleri i hjärtat av Paris, eller en intervju med en Maestro Roñero från Diplomático. Allt om Whisky fick en pratstund under en fin whiskyhelg med Tamnavulin på Sånga Säby, några mil från Stockholm.

Text: BJÖRN UNE Foto: Emma Andersson, Åsa Larsson

En fenomenal provning av inte mindre än 14 olika whiskys är just avslutad, och vi letar upp ett lugnt hörn ett stycke från det entusiastiska sorlet vid baren. Alla är på ett förträffligt humör, med mycket att prata om och biljardborden går varma.

För Åsa är det här en lite ovan situation, det brukar ju vara hon som intervjuar och skriver. Men försagd är hon inte, och det som var tänkt som en intervju blir snart en ostrukturerad men infallsrik konversation med avstickare om isbad, anglicismer och hur man väljer exakt rätt ord till exakt rätt sammanhang, bland mycket annat. De förberedda frågorna ligger länge oanvända men till slut drar jag fram den första:
Vad vill hon att alla känner till om henne?
Här blir det en kort paus medan hon funderar.
– Vilken svår fråga! Hon funderar lite till.

– Det är nog att jag är bra på att skriva. Att jag är bra på att förstå och förklara komplexa sammanhang, att jag ser helheten och att jag kan klä den i ord. Det skulle jag vilja att fler kunde se.

Fast hon lägger till att det här med att skriva var långt ifrån självklart. I skolan var det hennes sämsta ämne, och talangen för matematik ledde i stället till en examen som civilekonom och så småningom jobb som revisor.

– Och nu skriver jag. Hur hamnade jag här? Det måste vara nyfikenheten. Och kicken jag får av att upptäcka och utforska något nytt.

Åsas CV ger syn för sägen, här finns uppdrag som projektledare och konsult för allt från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien till olika PR-byråer och Musik på Slottet, en bok om entreprenörskap och jobb som redaktör för tidningen I FORM. Plus en yvig bukett av större och mindre uppdrag för det egna företaget HippoMedia.

Flera av dem har hamnat i Allt om Whisky, och den som följt Åsa har inte kunnat undgå att lägga märke till en svaghet för allt franskt. Var kommer den ifrån?

– Det var mina föräldrar som tvingade iväg mig. Jag läste franska på gymnasiet, men jag är inte bra på att läsa mig till saker, jag måste uppleva dem. Så de skickade iväg mig till en familj på den franska Atlantkusten, och efter det älskar jag Frankrike, och försöker åka dit minst en gång om året. Och varenda gång jag är där hittar jag en anledning att åka dit igen.

Och från Frankrike är steget inte långt till mat och dryck, ett område där Åsa alltid är redo för en intervju eller ett reportage som alltid ger mer än man förväntar sig.

I senaste numret av Allt om Whisky man till exempel läsa om både whiskypussel och drinkar med smak av skog och natur.
Men vad är den stora drömmen, vad vill hon helst av allt skriva om? Åsa brister ut i ett saligt leende.

– Det vill jag inte säga, men så mycket kan jag berätta att det handlar om Frankrike. Om något som inte många känner till.