En gång i tiden var den lilla sagoön Arran i Firth of Clyde ett formidabelt tillhåll för whiskybrännare. På de södra delarna av ön odlades korn på bördiga åkrar, de gräsbevuxna kullarna var frodiga och det saftiga gräset mättade får och kor i mängder. I var och varannan gård stod en whiskypanna. Men det skulle förändras. När Lagg Distillery stängdes 1837 försvann det sista lagliga destilleriet från Arran. Nu har Lagg återuppstått – på ett alldeles magnifikt sätt.
Foto: Emma Andersson

De en gång så många smådestillerierna på Arran destillerade mestadels för husbehov, lite svartförsäljning till grannar och vänner, och kanske i något fall till kunder till fastlandet en båtfärd bort. Inget ont i det, inkomsterna var inte stora.

Lagg Distillery var annorlunda. Även om det var ett gårdsdestilleri längst nere på södra delen av ön så gjorde man ganska mycket »Arran Water« som whiskyn kallades. Spriten blev känd och destilleriet kallades Arran Distillery.

När Lagg tog ut licens 1825 var inte planerna större än att förse öns invånare med whisky och de hästdragna kärrorna gick ofta upp till Lochranza och andra orter på den lilla ön. Det hände också att en och annan uppköpare på fastlandet fick över några fat då och då.

Grundaren Charles McShannon överlät 1830 destilleriet till familjen Spiers som odlade korn på sina lotter och drev Lagg som de mer eller mindre hade fått till skänks. Men det var en brytningstid. Ångbåten var på väg att ta över kommunikationerna.

Hamnen i Campbeltown som skymtade borta vid horisonten trafikerades mer och mer och dit gick även ångbåtarna från Islay i linjetrafik. Lagg var för litet och Arran låg avsides. Lagg blev helt enkelt utkonkurrerat av nya och snabbare kommunikationer och inte minst av större destillerier.

Så småningom förbjöds all whiskytillverkning på ön av de lokala myndigheterna i ett anfall av religiös pietism, och även från kung och krona kom nya påbud om husbehovsbränning och små pannor förbjöds.

De destillatörer på Arran som hade ambitioner att växa med sin whisky tog sitt pack och pack, lastade sina båtar och drog till Campbeltown en timma bort över den gropiga sjön. När Lagg stängde 1837 blev Arran torrlagt och skulle så förbli i mer än 150 år.

Bönderna på ön blev bönder istället för destilleriägare alltmedan whiskyn i Campbeltown en bit bort växte sig gigantisk. Campbeltown blomstrade, sillfisket, kolgruvan och de många whiskydestillerierna gjorde staden till en knutpunkt.

Så småningom fick Arranborna en stor stad en kort båtfärd bort och i takt med att båtförbindelserna blev bättre och snabbare försvann behovet av att starta destillerier på ön.
Det krävdes en viss Harold Currie för att det åter skulle destilleras whisky på Arran.

Currie kom från ett helt yrkesliv som direktör hos Chivas Brothers och ville, 71 år gammal, förverkliga drömmen om ett eget destilleri. Han övervägde många lokaliseringar men fick så småningom tips om Arran och planerna började långsamt bli verklighet.

Det var ingen enkel match. Myndigheterna på ön var knappast samarbetsvilliga och en flerårig process med överklaganden och tillståndsbeslut tog vid, dessutom var man tvungen att ta hänsyn till häckande kungsörnar som antogs bli störda av byggnationerna, och äventyrade hela processen. En vacker anekdot berättar att när destilleriet äntligen invigdes så svävade örnarna över gästerna och så småningom ända in på Arrans etiketter.

Vad som hände vet vi. Arran var det första destilleriet som byggdes på 20 år i Skottland. Projektet blev mer eller mindre ett skolexempel på hur man förverkligar ett destilleri med ekonomisk framgång. Harold Currie och hans medarbetare gjorde rätt på varje punkt. Framgångarna kom slag i slag och det från början så äventyrliga ekonomiska projektet visade sig snart vara mycket lyckosamt.

När efterfrågan på Arrans whisky överträffade alla prognoser och när varumärket satte sig på fler och fler marknader uppstod en diskussion om att bygga ut destilleriet; eller rent av bygga nytt. Runt 2015 landade man idén att ett nybygge var det bästa och mest effektiva. Platsen man valde var på öns sydkust, inte långt från det destilleri som fanns där mellan 1825 och 1837, vars namn man beslutat ta till heders. Lagg Distillery gick ”on stream” som det heter i mars 2019, och ön hade fått ett helt nytt och mycket vackert besöksmål.

Uppdraget till att leda verksamheten vid Lagg gick till Graham Omand som tidigare gjort ett decennium som stillman på Arran tillsammans med sin farbror, mästerdestillatören James MacTaggart.

– Åren med min farbror lärde mig att ana när det var något fel på en panna, egentligen innan det var något fel. Han hade ett sjätte sinne. Ibland undrar jag, eller kanske hoppas jag, att jag ärvt en del av den förmågan. Pannor lever sitt eget liv, det är levande själar, säger han.

Isle of Arran är som Öland för oss svenskar. Det är inte många som bor på Arran, men väldigt många turister reser dit. En av Harold Curries geniala affärsidéer var att satsa intensivt på besöksturismen. Han såg till att det byggdes ett magnifikt besökscenter vid destilleriet, satsade på restaurang, en stor shop och guidade turer. Gensvaret lät inte vänta på sig. Lochranza, som det ursprungliga destilleriet bytte namn till när Lagg invigdes besöks årligen av fler än 100 000 whiskyturister. Det är bara Glenfiddich i hela Skottland som har liknande besökstal. När Lagg byggdes följde man samma tankar.

Lagg ligger om möjligt ännu vackrare än Lochranza och destilleriet är nästan mer en besöksanläggning än ett destilleri. Gott om plats finns förvisso att installera fler pannor och jäskar om så skulle behövas. Man räknar med 100 000 besökare även på Lagg, och destilleriet är sannerligen värt ett besök. Butiken är inbjudande, restaurangen och baren håller högsta klass och de guidade turerna är snabba och professionella. Bara att sitta på den stora terrassen och spana ut över havet och se Campbeltown i fjärran är en upplevelse som kan få vilken whiskyturist som helst att tappa andan.

Arkitekturen är ett konstverk i sig, den speglar en vy över Arran såsom ön ser ut från klippön Ailsa Craig som reser sig en bit ut över vattnet. En kuriositet är att den gamla gränsen mellan Lowland och Highland delar ön på mitten, så med Lagg får Arran ett Lowland-destilleri, medan Lochranza ligger i Highland.

När Lagg byggdes bestämde man att flytta all produktion av rökig whisky från Lochranza. Graham Omand förklarar.
– Jag har växt upp på Islay, de flesta i min släkt jobbar på destillerierna hemma. Jag har rökig whisky i mina gener, till och med skolan där jag växte upp låg ett stenkast från Bowmore. När pannorna tändes doftade allt omkring oss torv, hela min barndom bar på en torvdoft. Det ligger nära mitt hjärta att få göra en riktigt torvig och rökig whisky.

Det har sina fördelar att producera rökig whisky i separata anläggningar. Fenolerna har sådan intensiv kraft att de sätter sig i utrustningen och smittar nästa omgång med rök när man återgår till orökta recept. Det är svårt att tämja fenoler.

– Vi har designat pannorna på Lagg för att de ska producera rökig sprit, vi strävar inte efter så stor reflux utan vill underlätta för de tunga smakämnena att komma med i destillatet. Vi vill göra en svaveltung och rejält rökig whisky.

Lagg kommer inte bara att vara en rökkälla för Arran. Tanken är att destilleriet också ska vara något av en experimentverkstad där man kan prova fenolhalter, jäststrängar, destilleringsteknik, torv och kornmalt från olika delar av Skottland.

– Det är helt fantastiskt att få vara med och bygga något sånt här från grunden. Jag är en mycket lycklig människa, jag hoppas, nej jag är övertygad om att min glädje kommer att märkas när våra buteljeringar kommer ut på marknaden, säger Graham Omand.

De första utgåvorna från Lagg »The inaugural Release« släpptes i augusti 2022, 10 000 flaskor i tre utgåvor, batch 1, 2, och 3. De tre utgåvorna är alla rökiga, men har olika lagringar på bourbon-, sherry- respektive rödvinsfat.

Lagg är med en kapacitet på 750 000 liter ett av Skottlands största nya destillerier. Det finns stora muskler bakom, kunnandet är på topp och vi kan vara helt säkra på att vi kommer att få se mycket från Graham Omand och hans team framöver. Det är en framtidsutsikt lika vacker som den från terrassen på Laggs besökscenter.