The Glenrothes är kanske inte det mest kända varumärket inom Speysidewhisky med namnkunniga grannar som The Macallan, Glenlivet och Glenfiddich inom en armlängds avstånd från hemorten Rothes, men det är likväl ett av de mest tongivande inom skotsk whisky.

Med ett par nya släpp på väg ut på den svenska marknaden satte sig Allt om Whiskys testpanel, Håkan “Peat” Dahlberg, Jonas Gyllenpanzar-Stjerna och David Mortimer-Hawkins och testade fyra Glenrothes-flaskor helt blint.
Flaskorna anlände med endast ett nummer på, och ett förseglat papper med facit, så panelen visste bara att det var whisky från Glenrothes de hade att göra med. Över varje test redovisas vilken whisky det var i flaskorna, men panelen fick inte den informationen förrän efter hela testet var klart.

The Glenrothes 12yo

Alkoholhalt: 40 %, Nr: 467301, Pris: 399 kr

Första glaset, från flaskan tydligt märkt »1«, för att inte ens den mest intellektuellt utmanade panelmedlemmen (dvs skribenten, David) skulle ta miste på turordningen hälldes upp och doftades på. David menade att det var en ovanligt komplex, och rätt djup doft initialt medan Håkan och Jonas var mer försiktiga i sina bedömningar.
»Jo, den är intressant, men jag skulle gissa att det här är runt 10, kanske 12 år på sin höjd«, öppnade Håkan och Jonas var inne på samma linje: »Definitivt något runt 10 år. Det känns som en standardbuteljering, även om den är väldigt bra.«
Med några minuter i glaset hittade Jonas toner av honung, melon och en örtig mynta i doften medan Håkan hittade mer citrus, apelsin, päron och vanilj. David lutade mer mot sherry, russin och mörkare frukt initialt, men gick gradvis mot vanilj, toffee och fudge.
När det blev dags att smaka plockade Håkan massor av päron och vaniljsmaker, vilket fick David att associera till Piggelin som börjat smälta. Jonas fyllde på: »Den är konsekvent, jag hittar ännu mer melon och mer honung i smaken, och den har en mjuk och krämig munkänsla.«
Eftersmaken är relativt kort och drar mot en kryddig ton av kanel, samtidigt som vaniljen är kvar och bidrar med sötma.
»Jag hittar ett pepprigt drag här« menar David, och får medhåll från panelen.
När det ska summeras konstaterar Jonas och Håkan att det känns som en habil whisky; god och tydlig medan David förvånas över hur den gradvis går från väldigt komplex till att upplevas som enklare i smak med tid i glaset.

Betyg

The Glenrothes 14yo

Alkoholhalt: 66,3 %, Nr: 4109501, Pris: 1 950 kr

Glas nummer två hälls upp (jepp, ni gissade det – från flaskan med en »2« på) och panelen börjar dofta. Jonas hittar en del söta drag i glaset: »Jag tycker den har rätt tydlig vaniljfudgeton, och även lite persikor i sockerlag«.
Håkan är också inne på samma frukt direkt: »Ah, den här är härligt fruktig. Det är persikor, men också vanilj och rätt tydlig citrus«.
Ett dopp i glaset med näsan ger David huvudbry å andra sidan: »Alltså… det är ett sånt alkoholstick i det här att jag har svårt att hitta några nyanser alls!«
Håkan och Jonas håller med om att det känns som väldigt hög alkoholhalt, men har lättare att hitta nyanser i doften, medan David kämpar på. Några droppar vatten in börjar frukt och citrus uppenbara sig för honom, men det är fortfarande starkt.
Smaken menar Håkan drar åt mer vanilj, som en söt vaniljkaka men också pepprig och en hint av citronzest. Jonas är enig i vaniljen, men återkommer till sina persikor i sockerlag. Möjligen har David inte ätit tillräckligt med sådan frukt i sockerlag, för han hittar mest en skarpare vanilj och lätt mjölkchoklad.
»Här finns ju ekkaraktär också, och en lång eftersmak. Den hänger verkligen kvar länge med både ek och de söta vaniljdragen« menar Jonas. Håkan är inne på samma toner, och noterar såväl ekkaraktär som pepprighet innan han summerar »Det här gillar jag… en mjuk, rund whisky med både sherry och russinsötma. Fin!«
David kämpar på men är tvungen att ge upp till slut: »För mig är den här för stark. Jag har svårt att hitta in i den, och det blir bara spetsigt och alkoholstarkt«.

Betyg

The Glenrothes 18yo

Alkoholhalt: 43 %, Nr: 4085801, Pris: 1 250 kr

Glas 3 får David att utropa »testets bästa hittills!« och panelen är enig i sitt gillande. Jonas konstaterar att han hittar djupa smaker av mörk choklad och kaffe. David fyller på med kakao, romrussin och nymalda kaffebönor. Håkan är också inne på russinspåret, men hittar även söt karamell, banan, vanilj och fruktiga drag. Jonas doftar vidare och konstaterar efter en stund: »Nu tycker jag att den öppnar sig och blir fruktigare, det är rätt intensiva toner av färska päron och en touch av apelsin«.
»Jag kan hålla med om frukt, även om jag drar mer mot mörka bär – körsbär, björnbär och kanske möbelpolish?« funderar David.
Med en första smak menar Håkan att den är »mjuk och rund, och en fin sherrysötma. Russinen kommer tillbaka, och lite ek igen. Snygg!«
Jonas är inne på liknande karaktär på smaken: »Den är rätt fyllig och har en fin kropp. Söta toner typ som vaniljglass. Det finns lite mörk choklad och kaffetoner, och en touch av persika, päron och apelsinskal«.
En diskussion om huruvida eftersmaken är toklång (Davids åsikt) eller bara lång (Jonas) eller »nja, medellång« (Håkan) pågår lite för länge för att återges här, men panelen konstaterar att det finns peppriga drag som blir tydliga här, och drar mot ett nästan bittert håll. Överlag en väldigt god whisky, som David gissar går mot 21 år i ålder medan Jonas är lite försiktigare och håller sig »kanske 16 till 18?«.

Betyg

The Glenrothes Whisky Makers Cut

Alkoholhalt: 48,8 %, Nr: 4083201, Pris: 739 kr

Kvällens sista glas får Jonas och Håkan att lysa upp medan David fortsätter snegla längtansfullt mot glas 3.
»Den här har en modern stil« menar Jonas och utvecklar tanken: »den är god, rätt aromatisk och har mycket sherrytoner, typ sherrykryddade fat.« Han fyller på med »här finns ju röda bär, vanilj, lite kanderad apelsin och russin också«. Håkan plockar upp de nötiga tonerna och funderar runt vilka nötter det är innan han och David landar i hasselnötter. »Men det finns rätt mycket honung, apelsin och russin här också«. David får också mycket citrusdrag och drar associationer åt engelsk apelsinmarmelad, »gärna de lite bittrare sorterna«.
När det blivit dags att smaka det fjärde glaset drar associationerna snabbt åt tunga sherrydrag för panelen. De pratar runt tydlig russinkaraktär och torkad frukt. Kaffebönorna är tillbaka, liksom nötigheten – många tecken på tyngre sherryfatslagring. David påminns om Plopp-godis, och Håkan hittar också mjölkchokladen i smaken. »Fast jag måste säga att jag saknar lite frukt«, konstaterar Jonas.
Här finns en kryddighet som känns pepprig mot slutet, och Jonas utvecklar noterna till muskotnöt och ingefära, och svartpeppar. Pepprigheten framträder tydligare mot eftersmaken som också bjuder på en lätt läderartad ton och en rätt markerad sötma.
Whiskyn upplevs också att ha tydligare alkoholstick än glas 3, men inte alls lika vasst och påträngande som glas 2. »Fast det här måste vara starkare än 40… närmare 46 % tänker jag« funderar Håkan och Jonas summerar att smaken inte riktigt levde upp till vad doften lovade, och panelen nickar sitt medhåll, även om Håkan konstaterar att det sista glaset nog ändå var hans favorit.

Betyg