Drömmar kan bli verklighet. Andreas Eliasson från Eskilstuna och Johan Blom från Uppsala fick stipendiet som alla whiskyentusiaster drömmer om. Nu har de samlat på sig ännu mer kunskap om whisky och till och med fått välja ett whiskyfat för den svenska marknaden. Det ni!

Foto: Linus Pettersson

Chefredaktören Emma Andersson och fotografen Linus Pettersson möter de nykläckta stipendiaterna på Arlanda en tidig aprilmorgon. Tillsammans med Brand managers från importören Tomp AB, Ellinor Johansson och Martin Tjäder, väcks nyfikna resnerver till liv. Morgonen är full av förväntan. Nu är de äntligen på väg till äventyret de längtat så efter, stipendieresan kan börja.

När gänget mellanlandar på Schiphols flygplats verkar killarna släppa ner axlarna och verkligheten börjar sjunka in, de är äntligen på väg till Skottland. Det firas med en skål på flygplatsen och en given Bitterballen-paus, innan teamet beger sig vidare till maltens mecka.

Stipendiaterna 2022
Vår uppsalabo, Johan Blom, har passerat 50-strecket och under mer än halva sitt liv har han på olika sätt varit intresserad av whisky. Man skulle kunna kalla honom en fullblodsentusiast men själv säger han att han till och med är lite åt det nördiga hållet. Han har bloggat, hållit i provningar, besökt och jobbat på många av Sveriges whiskymässor genom åren. Med fötterna på jorden delar han gärna med sig av sina erfarenheter och tips. På Instagram @djbloomingdale, kan man följa hans liv, intresse för dryck och mat, ett insta-konto med spår av whisky och naturligtvis också selfies.
Johan beskriver hur det kändes när han fick veta att han fått stipendiet
– Det var otroligt nervöst dagarna innan, man nästan förväntade sig att någon av dom andra fantastiska medsökande skulle lägga ut någonting om att dom vunnit och sedan blev det en otrolig lättnad när man väl fick beskedet.

Andreas Eliasson bor i Eskilstuna med sin fru och tvååriga son. Han har jobbat som brandman i tio år och på fritiden arbetar han hårt med sina pappaskämt. Idag brinner han för whisky som han så lustfyllt berättade i sin ansökan. När han går in för något är det allt eller inget. För några år sedan var det gymet som fyllde hans fritid och han tävlade i bodybuilding. Nu har intresset för whisky tagit över så pass att han till och med säger att hans fru blivit en ofrivillig whiskykännare. Andreas och hans fru har rest till ett par destillerier tillsammans och även besökt en del mässor. Att dela med sig av sitt intresse är något han älskar. Han är evigt tacksam att whiskyentusiaster han sett upp till genom åren har gjort just detta att dela med sig och fått honom ännu mer vetgirig. Idag vill han precis som Johan passa stafettpinnen vidare och lära upp andra som precis har funnit whisky som sin hobby. Så här sa Andreas när vi frågade om hur han kände efter beskedet att han fått stipendiet:
– Det var, på riktigt, ett lyckorus som spred sig i kroppen. Det pirrade i magen och var nervöst till jag fick beskedet. Efter ett tag kom en stolthet när jag insåg att det inte var en tävling jag vunnit utan snarare att jag blivit utvald.

På skotsk mark
Likt vårens kosläpp hoppar gänget ut från Aberdeens flygplats och in i minibussen som tar dem norr över till Dornoch Castle Hotel. Det charmiga hotellet med tinnar och torn är inget för personer med stora väskor och dåligt lokalsinne. Här är det lätt att gå vilse i de smala gångarna och halvtrapporna som leder upp och ner. Deras whiskybar har fått många utmärkelser under åren och är en av de mest gemytliga platserna på hotellet.

Mot norr
Med frukostfyllda magar ger stipendiaterna sig i väg i den lilla minibussen norröver mot staden Wick och Pulteney Distillery. Ingen rast och ingen ro. Vägen slingrar sig längs kusten genom det dramatiska landskapet, genom små byar och över gräsbevuxna kullar som stupar rakt ner i havet. Johan, och många andra, kallar vägen »the scenic route«, och det kan man verkligen hålla med om. Den här vägen kan vara den absolut vackraste och ibland också den mörkaste och läskigaste. Vädret ändras snabbt och mörkret sänker sig snabbt om kvällarna. Det är inte ovanligt att det på vinterhalvåret är is på vägarna och det är då man önskar att även skottarna sulade om sina bilar med vinterdäck.

Pulteney Distillery
Först en omväg via John O’Groats, nästan så långt norrut man kan komma i Skottland, men sedan var det raka vägen till destilleriet som ligger gömt bland stenhusen mitt i staden Wick. Destillerichefen Malcolm Waring tar emot stipendiaterna. I det trånga historiska destilleriet leds de runt och ingen hörna bland mäskkar och pannor lämnas åt slumpen. Malcolm får några kluriga frågor från stipendiaterna och ser till att stilla deras vetgiriga själar.

– Malcolm är ju en fantastisk person och tog sig verkligen tid att visa allt samt svara på våra frågor. Gillar verkligen att allt fick ta sin tid, och destilleriet är fantastiskt med sin lite råa inramning mitt i staden Wick, med sin hårda historia men en otrolig värme och kärlek inne, berättar Johan för oss efter besöket.

Så här utanför säsongen är det lugnt på destilleriet och deras nyöppnade butik stod redo för säsongens turister. Även deras besökscentrum skulle putsas upp, så det ska bli spännande att få se nästa gång man får chansen att komma dit på besök.

Andreas beskriver sin visit i Wick så här:
– Old Pulteney var på ett charmigt sätt intryckt och lite gömt i staden. Malcolm var lättsam, generös med sin kunskap och genuint trevlig. Destilleriet i sig var en härlig blandning av gammalt och viss modernisering för enkelhetens skull med en spännande historia att berätta.

På bussen tillbaka från Wick till Dornoch Castle Hotel passade alla på att vila upp sig. Alla landade gott i sätet efter intensivt destilleribesök med trekantsmackor och sausage rolls till lunch och en liten whiskyprovning.

På kvällen är det dags att göra sig förberedd inför besöket som väntade dagen efter på Knockdhu. Det är Knockdhu som är hem till whiskyn anCnoc och platsen där de ska välja ett fat.

Så kvällen inleds med en underhållande öl- och whiskyprovning. Dags att lära känna anCnoc på djupet. Det är Stuart Baxter, spirit ambassador på IBH i Skottland, som fått äran att hålla låda i det gömda rummet bakom baren på hotellet. Vem älskar inte hemliga dörrar på ”slott”? Det får en osökt att tänka på berättelsen om Narnia.

Det var ett annorlunda sätt att lära känna anCnoc och uppskattades mycket. Att inte fokusera så mycket på exakt vad de doftar och smakar i sig utan mer vad som passar ihop och vad de olika dryckerna gör med varandra när de testas tillsammans

Dagen med stort D
Ljuset smyger igenom jalusierna i hotellrummet, fåglarna kvittrar utanför på bakgården och det är dags att packa ihop för att ta sig mot vårt huvudmål. Idag är det äntligen dags att åka till Knockdhu med våra stipendiater. Väl framme är det svårt att hålla ihop gänget. Alla sprids med vinden likt maskrosfrön, för att fota och Allt om Whiskys fotograf Linus Pettersson försöker få ihop alla för en gruppbild framför destilleriet. Johan pockar på uppmärksamhet för att få fota sin klassiska groupie/selfiebild innan de skyndar in. Där väntar den karismatiska destillerichefen Gordon Bruce som hälsar alla välkomna.

I sann skotsk anda följer Gordon med dem runt när han berättar om Knockdhu, dess historia och produktion. Det är få som talar så lugnt och tyst som Gordon och hans djupa kunskaper blandas med skarpa skämt på bredaste dialekt. Med kameralinsen riktad mot dem går de runt hela destilleriet med destillerichefen och de får veta allt om hur anCnoc skapas, de får till och med prova newmaken. Killarna får hjälpa till att fylla whiskyfat innan lagerhuset och huvuduppgiften kallar på dem.

Valet av fat
Alla årets tänkbara väder hinner blåsa förbi utanför under stipendiaternas besök. Väl inne i lagerhuset ramlar polletten ner: Stunden är kommen att testa och välja whisky. Med blandat resultat får de först öppna faten själva och det tar en stund innan samtliga tre prover står framför dem.

I det väldoftande, kalla lagerhuset står de nu bland faten och börjar lära känna whiskyproverna. En lite lätt spänd atmosfär och stämning infinner sig. Det blir tyst en stund och visst förstår man att det är både nervöst och svårt att välja ut en favorit.

– Ingen press, whiskyn ska ju bara buteljeras och bära ert namn, säger jag och kan inte låta bli att skratta både rått och hjärtligt.

Efter en stund får Andreas och Johan chansen att prova whiskyn ytterligare en gång i värmen inomhus. Whiskyn har blivit lite mindre kall och ändrat karaktär något. Mer doft och smak kommer fram och deras åsikter förändras också något. För att kunna komma överens bestämmer de sig tillsammans för att välja bort en whisky. Det är två whiskies kvar att välja mellan och efter en lång stund är båda överväldigade av intryck och hjärnan går på högvarv. Vilken ska de välja? De tar en paus, promenerar runt tillsammans utanför destilleriet för att överlägga. Alla andra sitter inne och väntar med spänning om de ska kunna komma överens. Dörren öppnas plötsligt och rummet blir tyst. Johan utbrister:

– We have a wiener!
Det var faktiskt precis vad han sa. Alla brister ut i skratt och därefter berättar Andreas om vilken whisky de bestämt sig för. För att få en inblick i vad de valde beskriver de båda whiskyn så här efteråt
Johan:
– Mycket fatkaraktär och man känner en hel del släktskap från destilleriet, för mig så känner jag igen noterna från bland annat anCnoc 16yo. Mycket frisk och fräsch frukt tillsammans med lite syrliga bär. Jättekul att den potenta alkoholen skall behållas, för den kompletterar eken långt in i eftersmaken. Jag tycker att det är en fantastisk whisky som vi fick välja ut och förhoppningsvis kommer jag att lyckas få tag på några stycken när den väl släpps.
Andreas:
– Som en smakexplosion med ett djup som gör att den delar med sig av en hel kavalkad dofter och smaknoter. Jag hittar bland annat en smörighet och efter en stund gula äpplen i doften, kraftig vaniljfudge och en oljighet i smaken. Med vatten finns ännu mer att upptäcka!

Exakt vilken det blev får ni veta i nästa nummer av Allt om Whisky.

Epilog:
Efter lång väntan och till slut en lång resa åker stipendiaterna hem till Sverige med mer kunskap och erfarenhet.
– Det som jag främst lärt mig är hur olika man ändå förhåller sig till skapandet av denna fantastiska dryck trots att det mesta till stor del är densamma. T.ex. om man använder sig av trä eller rostfritt till jäskaren eller hur automatiserad produktionen skall vara. Wormtubs eller inte är ett exempel och hur man på de olika destillerierna tycker att dessa påverkar slutprodukten, säger Johan när vi hör av oss till honom i efterhand.

Andreas kommenterar sitt besök i Skottland så här:
– Jag har nu framför allt fått se alla produktionsled i verkligheten och haft möjlighet att fråga vad som helst, det har gjort att jag har större förståelse för produktionen och allt runtomkring, från logistik till ekonomi. Jag har också lärt mig att de som arbetar på Old Pulteney och Knockdhu verkligen brinner för sina jobb och är stolta över den whisky de producerar. Om man ska producera whisky på detta traditionella sätt så krävs lång och gedigen erfarenhet för att få det bra och framför allt få en konsekvent kvalité i whiskyn.

Både Johan och Andreas är evigt tacksamma att de tog sig tid att ansöka om stipendiet. Men vad skulle de hälsa till de som sitter hemma och är osäkra på om det är värt att ansöka nästa gång Allt om Whiskys stipendium ges?
– Självklart ska man söka, jag tvekade länge eftersom det finns så många där ute i landet som kan så otroligt mycket mer om whisky än jag, men så tänkte jag att det är ju kanske det som är min styrka, sa Johan i efterhand.

– Det finns ingen anledning att tveka! Om du vill vara med om en sådan här fantastisk möjlighet så svara ärligt på frågorna i ansökan och skicka in den nästa gång. Då kan inget gå fel och du har inget att oroa dig över, om du får stipendiet så behöver du bara oroa dig över vilka kläder du ska packa!

De här killarna kommer med stor sannolikhet att öppna dörrar för andra nyfikna personer som vill ta steget att lära sig om whisky. Båda två älskar nya upplevelser, testa whisky, samla på fler intryck och möta andra människor där de kan dela med sig av sin kunskap och stötta. Så boka in ett besök på Stockholm Beer & Whisky som går av stapeln i höst! Då har ni chansen att träffa stipendiaterna som kommer finnas på plats och berätta om buteljeringen som de valt ut.

Tips från stipendiaterna

• Det är väl värt resan att ta sig upp längs kusten till Wick.
• Missa inte charmiga hotellet Dornoch Castle som är en upplevelse i sig. Framför allt den fantastiska baren som vunnit pris som Bästa whiskybar vid flera tillfällen.
• Om man tagit sig till Dornoch Castle får du inte missa det lilla minidestilleriet Dornoch Distillery på gården bakom hotellet. Man får inte heller glömma att gå in i den lilla whiskyshopen som ligger i huset intill.
• Tur på Pulteney Distillery! Det är en lång resa men helt klart ett måste för whiskyentusiasten att besöka någon gång i livet.
• Knockdhu Distillery tar vanligen inte emot besök. Men får du någon gång i framtiden möjligheten, tacka ja!
• Ta dig tid att njuta av Skottlands natur. Visst, vädret är ombytligt och nyckfullt, men herregud vad vackert det är.
• Restaurangen Rocpool i Inverness.
• The Malt Room i Inverness som har ett whiskyutbud att dregla över, samt väldigt välgjorda whiskydrinkar. Smoky Amaretto Sour var Andreas favoritdrink.
• anCnoc 12yo – är en fantastisk vardagswhisky som alla alltid borde ha hemma.
• anCnoc 18yo – den har en otroligt fin balans och harmoni mellan ek, torkad frukt och alkohol.
• anCnoc 24yo – en komplex whisky med honung, marmelad, läder och choklad.
• Huddart från Old Pulteney som är en orökt whisky med en fin rökstrimma. Hur går det ihop sig då? Jo, malten är orökt men whiskyn är lagrad i fat som innehållit rökig whisky. Den är trevligt maltig, har antydan till salt, lätt kryddighet och en spännande lätt rökighet.