Att upptäcka Lochlea
Det är ingen liten sak att hemlighålla en nystartad verksamhet inom maltwhisky. Ändå lyckades de som står bakom Lochlea så väl att deras destilleri var det enda fungerande whiskydestilleriet i Skottland som inte fanns med i den synnerligen grundlige och välunderrättade Ingvar Röndes utgåva av Malt Whisky Yearbook 2021.
Text: Gavin D. Smith Foto: Gavin D. Smith, Sarah Snedden
Lochlea byggdes under radarn av Neil McGeoch, ägare av Lochlea Farm, tillsammans med en veteran i whiskyindustrin; Malcolm Rennie, ute på landet bara ett dussin kilometer från staden Kilmarnock i västra Skottland. Det var här som medlemmar i familjen Walker etablerade det som skulle komma att bli världens största whiskymärke under 1800-talet.
McGeochs familj drev en klädkedja men han födde också upp Simmental biffkor på Lochlea innan han bestämde sig för att ägna sig åt att göra whisky. 2014 sålde han hjorden och började bygga om de existerande gårdsbyggnaderna till ett destilleri, medan han på gårdens mark sådde korn som skulle bli whisky på anläggningen.
Lochlea Farm kan skryta med en fascinerande historia, då till exempel Skottlands nationalskald Robert Burns bodde, odlade och skrev här under åren 1777 till 1784. Faktum är att destilleriets motto »Våga vara ärlig och räds intet arbete.«, är taget från ett brev som Burns skrev till sin vän och gynnare Robert Graham of Fintry år 1789.
Navet i utvecklingen av Lochlea Distillery var Malcolm Rennie, som tidigare hade förknippats med destillerierna Bruichladdich, Ardbeg, Glen Moray, Kilchoman och Annandale. Inledningsvis anlitad som konsult av Neil McGeoch fick Rennie snart jobbet som destillerichef för att leda projektet och övervaka den första destilleringen år 2018.
Förra året flyttade Malcolm Rennie vidare, till jobbet som chef för ett annat låglandsdestilleri, nämligen Rosebank, som nu håller på att rustas till full verksamhet av Ian Macleod Distillers Ltd, efter att det stängde 1993.
Rennies ersättare på Lochlea blev John Campbell, mest känd för att han drev det välkända destilleriet Laphroaig på ön Islay, där han är född. Han började på Laphroaig redan 1994, och hans flytt till fastlandet och det okända företaget Lochlea överraskade många.
– Jag gillade utmaningen«, förklarar han. Jag ville inte ha alla svaren. På Laphroaig hade jag alla svar!Covidrestriktionerna gav mig ett annat perspektiv. Barnen var på fastlandet, och min partner jobbar på fastlandet. Vi har en lägenhet i Glasgow och jag reste egentligen bara från Glasgow till jobbet på Islay.
Så, från ingenstans, kontaktades Campbell av de som stod bakom Lochlea, med ett erbjudande om ett jobb som produktionschef och Master Blender.
– Det var potentialen som lockade mig, kommenterar han. På Laphroaig var det mest en fråga om att inte ställa till det! Här kan jag vara mer kreativ eftersom jag är med från början.
– Jag saknar somrarna på Islay. De kan vara helt fantastiska, och både mamma, pappa och en bror bor fortfarande på Islay. Man saknar de starka band som skapas. Jag var på Laphroaig i nästan 30 år, och Laphroaig är en utmärkt whisky.
Hemma i Ayrshire är kornet från den egna marken något av kärnan i Lochleas verksamhet, och John Campbell anmärker att:
– Vi behöver 600 ton korn för en årsproduktion. Det ger 480 ton malt när det väl är processat. Alltihop har vuxit på gården, inom tre kilometer från destilleriet, och vi odlar för närvarande en sort som heter Laureate. Kanske vi börjar med golvmältning i framtiden. Där har jag mycket erfarenhet från min tid på Laphroaig.
Destilleriet kör en tvåtons mäsk per dag, fem dagar i veckan, och har för närvarande en årsproduktion på 180 000 liter sprit. Lochlea har sex stycken jäskar i Douglastall som kör två jäsningar på 65 timmar, och tre jäsningar på 116 timmar varje vecka. Det finns en mäskpanna på 10 000 liter, och en spritpanna på 7000 liter. All utrustning tillverkades av det berömda företaget Forsyth i staden Rothes, efter ritningar av den framlidne Dr Jim Swan, som hjälpte till med att utveckla så många av den nya generationens destillerier i Skottland och resten av världen.
– Vi gör sprit med ett djup – fruktiga toner till att börja med, och sedan stråk av spannmål. Vi bygger in mer djup än Jim först tänkte sig. förklarar John Campbell.
– Vi använder en klar vört och olika slags jäst för kort jäsning, och vi ändrade skärningspunkterna i den andra destilleringen. Vi saktade ner pannorna för att bibehålla fruktigheten.
Destilleriet producerar runt 4 000 liter sprit per vecka, som tappas upp på first fill bourbon och STR (shaved, toasted, re-charred) fat, tillsammans med några olorosofat. På anläggningen finns kapacitet för runt 15 000 fat, eftersom man nyligen byggt ett nytt lager.
Lochleas ’First Release’ släpptes i januari i år, och har följts av ’Sowing Editon, First Crop’, det första säsongssläppet, som uppgick till 9000 flaskor efter att ha legat på first fill bourbonfat. Nästa säsongssläpp blir sommarens ’Harvest’, som legat på STR och portvinsfat, och under hösten kommer sedan ’Fallow’, som passande nog har legat på ex-Laphroaig bourbonfat. Samtidigt kommer en ’standardbuteljering’ som legat på en blandning av first fill bourbon, STR och olorosofat, som fått namnet ’Our Barley’, att finnas tillgänglig från juli.
För närvarande finns inga planer på att bygga något besökscentrum vid Lochlea, eftersom Neil McGeoch bor i en av gårdsbyggnaderna, och naturligtvis är mån om sitt privatliv. Men man har byggt ett tilltalande provningsrum för företagskunder, och gänget bakom Lochlea ser möjligheten för dem att se whiskyproduktionen med egna ögon som ett viktigt försäljningsargument för märket framöver.
– Just nu försöker vi visa vad vi kan göra med spriten, säger John Campbell, och whiskyn har hittills blivit mycket väl mottagen. Det är mycket konkurrens bland unga whiskies, särskilt nu i Låglandet. Det är ett spännande tillfälle att få chansen att vara unik.
Skalden Robert Burns spottade minsann inte i glaset och stoppade in skotsk whisky i flera av sina dikter, som till exempel Scotch Drink och Tam O’Shanter. Han skulle med all säkerhet givit ett helhjärtat stöd till den skepnad hans tidigare hem nu har tagit.