Det är goda tider för svenska whiskyentusiaster, i synnerhet för alla som gillar rökig whisky. Frågan är om det någonsin har funnit så mycket bra whisky till så vettiga priser som nu. Om vi med enkel whisky menar sådan som kostar under 500 kr har utbudet kraftigt förbättrats de senaste åren. Idag kan man göra fynd på Systembolagets billighyllor. Allt Om Whiskys Hasse Nilsson tar oss med på en smakfull vägledning genom rökarna under 500-hundringen.

Fakta först: Rökig whisky är synnerligen populär i Sverige. Man kan med fog säga att Sverige är ett av världens mest röktokiga länder. Superrökiga märken, som Laphroaig, Bowmore och storsäljaren Ileach tillhör den mest sålda singelmaltwhiskyn. Det är uppenbarligen något speciellt med oss svenskar och rök. Smaken passar tydligen oss, så till den grad att vi gjort rökta fiskägg till vårt nationalpålägg som vi för säkerhets skull förpackat i en gul och blå tub.

Den rökighet vi känner i whisky kommer från kolväteföreningar, bensenderivat, en stor ämnesgrupp som kallas fenoler. Fenolerna är tjäroljor från förmultnade blommor och växtdelar som finns naturligt i torven och som frigörs när torven antänds. Brinnande och glödande torv används i mältningen, i den del av processen när det groende kornet ska torkas. Det är den varma röken som leds genom en bädd med groende korn, varvid massor av fenoler tränger in i kornet och följer med hela vägen till glaset. Hur rökig en whisky blir beror på hur hårt och länge man torkar kornet. Man kan mäta hur många miljondelar fenoler det finns i malten, det gör man i mälterierna. Dock finns det ingen egentlig konsensus kring vilka fenoler man ska mäta, och hur mycket som slutligen kommer med till fat och flaska är ofta obekant. Därför ska man ta det med en nypa salt när destilleribolagen bröstar upp sig och redovisar mycket höga ppm-nivåer.

Förr i tiden röktes whiskyn hårdare än i dag, kornet mältades vid brännerierna och processen var svår att styra. I dag sker nästan all mältning vid centrala mälterier och de få gammaldags maltgolv som alltjämt är i drift i Skottland förser destillerierna med mindre delar av destilleriernas behov av rökmalt. Det finns undantag, som Springbank, som mältar allt sitt korn själva, men de flesta köper in rökig malt från ett eller flera mälterier. Det är intressant att notera att den rökiga whiskyn har sina starkaste fästen i den svårtillgängliga övärlden. Detta anses bero på att man långt tillbaka i en avlägsen smugglartid inte var lika benägen att låta en rökpelare stiga mot skyn i tätbefolkade trakter. Rökpelaren var ju en tydlig signal om att det pågick mältning vilket lockade till sig skatteinspektörer. Ut till öarna vågade sig inga skattetjänstemän. Där kunde man tryggt fortsätta att elda under kornet. Än i dag lever traditionen kvar. Den mest rökiga whiskyn gör man ute på öarna, och i synnerhet på Isle of Islay där rökig whisky är öns och människornas pulsåder.

I dag har mycket förändrats. Även om övärlden fortfarande är den rökiga whiskyns hemvist, så gör man numera rökig whisky vid många destillerier även på fastlandet. Man har helt enkelt inte stillasittande kunnat se på hur ödestillerierna skaffat sig en så tydlig och storsäljande nisch i whiskyhyllorna. I dag gör en lång rad fastlandsdestillerier minst lika rökig whisky som ute på öarna, och man gör det bra.

Fördelen med rökig whisky är att röken döljer en hel del ung kantighet och att ett robust och lite skitigt destillat inte blir lika avslöjat. Det är en av anledningarna till att det finns så mycket ung och relativt billig rökwhisky på hyllorna. Man kan helt enkelt sälja mer och snabbare, vilket trycker ner prislappen.

Allt om whiskys Hasse Nilsson hällde upp femton glas rökwhisky och gav sig i kast med en riktig rökartest. Här är hans kommentarer om whiskyn.

Bunnahabhain Moine, 46,3 %

Nr: 10106, Pris: 419 kr

Bunna har varit med i rökmatchen ett bra tag nu. Den första Moine släpptes redan 2004. Ägarbolaget insåg tidigt att man inte längre kunde få tag i de volymer rökwhisky man behövde till sin storsäljare Black Bottle, så man började producera själva. Länge tycktes de ha en del att lära och buteljeringarna var ganska spretiga. På senare år har man fått ordning på grejorna och Bunnahabhain är i dag ett pålitligt rökdestilleri. Moine är en bra och fullt godkänd rökwhisky.

Bowmore 12 YO, 40 %

Nr: 433, Pris: 419 kr

Bowmore är ett destilleri jag har svårt att komma underfund med. Ibland öppnar det upp hela hav av rök och torv, man förflyttas långt ut på en torvhed på Islay och man tänker att man aldrig ska dricka något annat. Men ibland spretar det åt märkliga håll. 12-åringen är ett flaggskepp, inte fullt så tung i röken som sydkustarna, men stabil och fruktig med en skön salmiakton. Bra whisky, men inte mer än så.

Glen Moray Peated: 40 %

Nr: 446, Pris: 299 kr

Elgin-destilleriet Glen Moray är inte heller ett destilleri som är känt för att göra rökig whisky. Första försöket gjordes så nyligen som 2015. Den här känns lite brutalare än andra lågalkoholare, men det spretar och är mer bittert än mjukt. Nåja, med den prislappen ska man inte tjura. Det är en ytterst prisvärd whisky.

Loch Lomond Peated 40 %

Nr: 317, Pris: 299 kr

Kapten Haddocks gamla favoritdestilleri har definitivt inte gjort sig känt som något röktempel, och för bara ett par år sedan var jag ofta ganska njugg i mina kommentarer om den whisky de producerade i sina knepiga pannor. Vi var många som inte tyckte det var särskilt bra. Men sedan hände något, ny fatpolicy? Noggrannare destillering? Kanske var det ägarskiftet 2019? Whiskyn från Loch Lomond måste man numera lyfta på hatten för, frågan är om något destilleri hänger med när det gäller prisvärd whisky. Just den här rökiga varianten är väl dock inte lika rolig som annat nytt från destilleriet.

Laphroaig 10 YO: 40 %

Nr: 571, Pris: 449 kr

Gammal är äldst. Gamla fina Laffe blir man aldrig besviken på, öns kanske skitigaste råsprit i sköna Jack Danielsfat. Islaywhisky ska vara just så här, okonstlad, ruffig, kaxig, inga krusiduller med en massa mysko fat. Rakt, ärligt som en hederlig grabbnäve. Laffes tia ska alltid stå i whiskyskåpet.

Laphroaig Quarter Cask: 48 %

Nr: 10497, Pris: 499 kr

Femårig Laffe slutlagrad i kvartsfat på lite högre alkoholhalt än 10-åringen. Ja, det här är också bra, men ungdomligheten slår igenom, det finns en liten off note i doften. Det är inte riktig samma käftsmäll trots att punchen är högre, men all heder åt destillerier som säljer enkel whisky utan att vattna sönder dem.

Ardbeg Wee Beastie, 47,3 %

Nr: 81322, Pris: 449 kr

Ardbeg är en vattendelare bland whiskyintresserade, antingen älskar man allt destilleriet gör och är lika hängiven sitt destilleri som en söderkis är Bajen. Andra menar att Ardbeg mest är fantasifull marknadsföring och att det var länge sedan whiskyn var så bra som sitt rykte. Här är det både olorosofat och bourbonbaljor, hyfsat hög alkoholhalt och storslagna internationella ovationer. Personligen är jag mittemellan höstackarna, den lilla besten är en trevlig rökare, men med en bitter smak av marknadsjippo.

The Ileach: 40 %

Nr: 515, Pris: 317 kr

En storsäljare som år efter år ligger i topp bland de mest säljande singelmalterna på Systembolaget. Det är förståeligt. Det här är en riktigt snygg rökwhisky till ett osannolikt bra pris. The Ileach är en spökwhisky från ett hemligt Islaydestilleri. Glasgowföretaget Vintage vakar över hemligheten som draken över sitt guld. Sherry, rök, hav, torv och sötma, vad mer kan man begära av en Islaywhisky? Inte mycket, mer än möjligen lite högre alkoholhalt. Ett måste i whiskyhyllan.

Caol Ila 12 YO: 43%

Nr: 377, Pris: 499 kr

Caol Ila är Islays jätte och en legendarisk whisky trots att inga fat lagras på Islay, utan i centrala lager inne på fastlandet. Det dyker upp mycket Caol Ila hos mängder med buteljerare, ofta under konstiga namn. Det blir lite väl bra ibland. Den egna tolvan är ärligare och rakare. Här är inga krusiduller eller fat-äventyr. Rakt på sak och okonstlat. Så här ska Caol Ila vara, gräsbrandsrök, fruktigt, sött och mycket gott.

Tomintoul Peaty Tang: 40 %

Nr: 327, Pris: 299 kr

Jamen tjosan. Bra whisky under trehundringen får man leta länge efter. Gillar man fruktig rök är detta ett skolexempel. Speysidern Tomintoul är inget rökdestilleri, och just peaty tang gör inte heller anspråk på att vara någon rökbomb, bara en twist. Det här borde vara min högst personliga typ av whisky, jag är svag för lätt rök som ligger i bakgrunden, men den låga alkoholhalten gör att den känns lite utspädd. Tänk den här på fatstyrka, då hade vi ringt i kyrkklockorna.

AnCnoc Sherry Finish Peated: 40 %

Nr: 577, Pris: 329 kr

Highland-destilleriet Knockdhu, som ligger bakom varumärket anCnoc lanserade en rökig range 2014. Den blev ganska omtalad och destilleriet tycks få fler och fler fans för varje år som går. Det här är också en behaglig och lättdrucken malt som hyfsat väl lyckas balansera torv och sherry. Tyvärr lite kort och nedvattnad, men väl så bra som mycket annat i genren. Bra köp.

Macleod’s Islay 40 %

Nr: 476, Pris: 329 kr

När Macleod’s range med regionmärkt whisky dök upp i början av 2000-talet gick folk man ur huse för att köpa Islaywhiskyn. Den var billig, bra och det där med att det var ett hemligt destilleri gjorde den än mer spännande. För mig var detta en whisky jag inte provat på många år. Jag är lite tveksam till om det var ett kärt återseende i min gom. Den lär vara åtta år och ska jag gissa på något destilleri så är det en Caol Ila, det brukar vara en bra gissning på rökig spökmalt.

Bowmore Small Batch 40 %

Nr: 85090, Pris: 399 kr

En small batch från Bowmore låter trevligt, och visst, det här är en lätt och inte särskilt fyllig whisky. Inte precis vad man förväntar sig av Bowmore, vars husstil är kryddigare och tyngre. En rejäl dos vaniljsocker i gomhålan tackar man ju sällan nej till. Jag tycker det här är gott, rent av godare än andra tappningar i standardsortimentet från Bowmore.

Laphroaig Select: 40 %

Nr: 426, Pris: 379 kr

Laffes Select dök upp som en snackis 2014, en liknande mix av fat hade man aldrig varit med om. Sex olika fattyper skröt man om i marknadsföringen. I dag är Select gjuten i core-rangen och använts som instegswhisky till tyngre Laphroaig. Personligen tycker jag att det spretar, som en blendwhisky som inte riktigt vet vad den vill. Jag kräver mer av Laffe. Jag vet vad de kan. Tro mig.

Finlaggan Batch Strength 50 %

Nr: 518, Pris: 388 kr

Nu snackar vi! 50 %, massor av rök, torv, frukt, mandelmassa, kryddighet, hav och sötma. Vintage Malts gamla spökskepp Finlaggan har vi sällan sett på våra breddgrader och smakar det så här så får det gärna lägga till i våra hamnar om och om igen. Detta är en verklig muskelwhisky, det måste vara en sydkust-Islay, den har allt man önskar av en stormpiskad rökbomb. Det är bara att kapitulera. Är detta det mest prisvärda på Systembolaget just nu? Ja kanske, det ska mycket till för att utmana.