Vi har ju många gånger återkommit till svenskarnas förkärlek för den rökiga whiskyn från Islay. Ju högre PPM-tal på whiskyn (som vi kan återge på tiondelen), desto bättre tycker vi att den är. Ett destilleri som inte kastat sig in i PPM-kriget, utan håller sina whiskies mer modesta i rökighet är Bowmore. Grundat 1779 är det ett av Skottlands äldsta destillerier och ligger i den lilla staden Bowmore. Som en av en handfull skotska whisky-tillverkare som mältar en del av sitt korn själva har de kvar mältningsgolv där arbetet fortfarande till största delen görs manuellt.
Chefredaktör Emma Andersson provade igenom Bowmores standardsortiment en augustikväll tillsammans med David Mortimer-Hawkins.

Bowmore Small Batch 40 %

Nr: 85090
Pris: 399 kr

Först ut är Bowmores »Small batch«, en NAS-whisky som lagrats på både first fill och refill-bourbonfat och buteljerats vid 40 % styrka.

Doft: Här finns en försiktig rökighet, en frisk doft som drar åt lätt läder, ljus citrus, sockerkaka med citron. Emma påminns om florsockrade hårda citrongodisar, och fruktighet som drar åt torkad aprikos. David funderar runt röken som ligger ovanpå och flyter och inte är helt integrerad i whiskyn. Röktonen påminner om en utbrunnen lägereld.

Smak: Här märks det att vi har en något yngre whisky i glasen. Smaken är stram, med tydlig rökighet som tar större plats än doften. Citrusen drar åt det lite mörkare hållet med tydligare drag av apelsin än citron. Emma hittar både bränt trä och svart vinbär. Eftersmaken torkar upp snabbt, och resultatet blir lite salt. Ett snabbt anslag av svartpeppar och kryddighet kommer fram i den relativt korta eftersmaken. När Emma tuggade på blyertspennor smakade det ungefär så här. När det är dags att sätta betyg landar Emma och David på lite olika poäng:
Emmas poäng: 7,6/10
Davids poäng: 7/10

Bowmore 12 yo 40 %

Nr: 433
Pris: 399 kr

Raskt vidare till det som blivit Bowmores standardbuteljering, och det som får sägas vara den som sätter smakprofilen för varumärket. Tolv år gammal, baserad på en blandning av bourbon- och sherryfat är det här en snygg introduktion till Bowmore.

Doft: Det första man slås av är en tydlig vanilj från bourbonfaten som går över i blött trä. Det här glaset har en djupare, mer tredimensionell doft. Visst hittar vi kraftigare rök, men i det här glaset är den bättre integrerad med whiskyn. Panelen enas i att citrusen drar mer åt apelsin än citron, och har karaktären av oljan från apelsinskal. Här finns också den lätt brända sötman av en crème brûlée, men också fruktighet bakom röken som påminner om röda äpplen.

Smak: Fyllig, om än ljusare i fruktväg jämfört med doften. Bowmore 12 yo har en längre eftersmak med mer komplex fruktighet. Marmeladtoner (och med marmelad syftar vi självklart på en engelsk bitterapelsinmarmelad), är framträdande, men bakom dessa hittar vi både mjölkchoklad och kryddiga peppardrag som kommer in mot slutet av eftersmaken.
Emmas poäng: 8,2/10
Davids poäng: 7,5/10

Bowmore 15 YO 43 %

Nr: 465
Pris: 499 kr

Nästa glas är Bowmore 15 YO, en buteljering som blivit en favorit hos många tack vare sherry-slutlagringen, som ger en distinkt karaktär.

Doft: Ett första nedstick med näsan i glaset vittnar om sherrytoner, russin, romrussin, rollo-kola, vanilj och honungssötma. Här hittar vi återigen blött trä som påminner om en pyrande eldstad från gårdagen. Whiskyn har mörkare röktoner som väver sig in i sherrydragen, och på det hela taget är röken och whiskyn i betydligt bättre symbios än i tidigare prover. Här finns tydliga julkryddor – nejlikor, kanel, och fänkål/stjärnanis gör väsen av sig i första rummet. De torkade aprikoserna vi hittade i 12-åringen återkommer här tillsammans med läder och mörkare trädrag.

Smak: Med tunga sherryinfluenser i whiskyn hittar vi såväl stramare tanniner som vispar av salmiak, sälta, bränt trä, och tobaksblad mot den relativt långa eftersmaken. Genomgående är röken både välbalanserad och väl avvägd. Gammaldags vanilj hittar vi spår av mot slutet, liksom en pepprig kryddighet igen. När det är dags att sätta poängen är våra panelmedlemmar närmre varandra i resultatet:
Emmas poäng: 8,5/10
Davids poäng: 8,2/10

Bowmore 18 YO 43 %

Nr: 80026
Pris: 859 kr

Ett av de senare tillskotten i Bowmores sortiment är 18 YO. Där man tidigare hade en sjuttonårig tappning har man dragit tillbaka den och ersatt med 18 YO. Även om den bara är ett år äldre är karaktären väsensskild från den gamla sjuttonåringen.

Doft: Med 18 år på nacken får trätonerna spela huvudrollen i glaset. Här finns möbelpolish, mörk teak och utbränd kol. Vi hittar drag som känns närmast salta samtidigt som det är väldigt lite fruktighet att bryta av med. Med ett par minuter i glaset framträder brynt smör, sedan kommer frukten tydligare och toner av bakade och kanderade äpplen träder fram, liksom en kompott av röda bär. Med röken och frukten i samklang framträder drag av behandlat läder och äldre skinn.

Smak: Här handlar allt om murrigt rökiga toner. Med åldern har den blivit snyggt inbäddad i whiskyn, och ackompanjeras av kryddighet som påminner om lakritsrot, salmiak och nybränd crème brûlée. Frukten drar mer åt mörka bär (björnbär/körsbär) men också mer citrus – den tidigare nämnda engelska apelsinmarmeladen – i den långa eftersmaken. På det hela taget är Bowmore 18 en flerdimensionell whisky som ger nya intryck för varje doft och smak.
Emmas poäng: 8,8/10
Davids poäng: 8/10

Bowmore 25 YO 43 %

Nr: 82848
Pris: 3199 kr

Sista provet är Bowmore 25 YO, åldersflaskan i standardlinjen. Med en något häftig prissättning är det inte en flaska alla köper till vardags, men den utgör ett bra komplement till de yngre och icke-åldersangivna buteljeringarna.

Doft: Om 18-åringen hade mycket trä i doften är det ingenting mot den sju år äldre storebrodern. En doft i glaset och det är som att förflyttas till ett whiskylagerhus i Skottland. Eken är den oomstridde huvudrollsinnehavaren. Här är träet ännu mörkare, ännu blötare och citrusen ännu mer bitter. Om vi pratar apelsinmarmeladsreferenser är vi nu nere på Tawny med stora bitar i. Efter mycket funderande har panelen svårt att bestämma sig om det inte finns drag av kolakakor blandat med drömmar, men kommer fram till att det nog mer är det senare. Här finns också tydliga drag av torkad frukt som dadlar och aprikoser i olika nivåer. Med några minuter i glaset framträder jästa drag av marmite medan röken påminner om en cigarrlåda. På det stora hela är den här whiskyn komplex som en improvisationskonsert med ett rutinerat 11-manna frijazzband.,

Smak: Här går smaken fortsatt åt det mörka hållet, och vi hittar rostade kaffebönor, ungefär som en nybryggd espresso, mörk choklad med hög kakaohalt och tydliga rökvispar. Citrusen träder fram först mot eftersmaken, och det är en sötare typ av citrus denna gång, som en grillad citron men också drag av exotisk frukt (det bör vara äldre bourbonfat som talar?). Eftersmaken ja, den är evighetslång och hänger förmodligen kvar ännu när du läser detta.
Emmas poäng: 9/10
Davids poäng: 8,8/10