Att ana sig till vad som blir morgondagens samlarwhisky är inte det lättaste. Det finns gott om exempel på destillerier som lanserar högt prissatta buteljeringar men som sedan får se dem bli hyllvärmare som så småningom säljs under den ursprungliga prisnivån. Som alltid är det tillgång och efterfrågan som styr.

Ett beprövat tips för den som vill göra whiskyfynd är att hålla utkik efter destilleriers förstautgåvor, men inte heller det är ett bergsäkert stalltips. I dag är antalet destillerier under uppstart så stort att det kommer »förstlingar« om inte varje vecka, så i alla fall varje månad, många gånger till en prislapp som är minst sagt anspråksfull.

Många av oss har Mackmyras Preludium 01 i färskt minne. Utgåvan går fortfarande att köpa på Systembolaget för den som vill betala 7 000 kronor. Det är visserligen en försvarlig slant för en flaska whisky, men det är långt ifrån toppnoteringarna som Preludium 01 hade på de internationella auktionerna.

Prisnivån låg som högst runt 25 000 kronor för att sedan sjunka och näst intill utraderas. Motsvarande prisutveckling kan man se på exempelvis tyska Slyrs och franska Kornog. Ett stort nationellt intresse räcker alltså inte för att driva en internationell prisutveckling. Nya världens länder har svårt att hålla ställningarna.

Skotska destillerier tycks ha en större förmåga att bibehålla ett högt intresse och sätta priser som fortsätter att stiga. På senare år har vi sett åtskilliga exempel där skotska destillerier kunnat försvara och utveckla en hög prisnivå på samlarmarknaden. Men inte heller det skotska ursprunget tycks garantera att en buteljering blir en god investering.

Den skotska whiskykartan har under de senaste åren berikats med ett 30-tal destillerier. Det är troligen ganska få av dem som kommer att lansera whisky som visar sig vara lyckosamma investeringar. Den som förväntar sig en rejäl uppgång lär troligtvis bli besviken.

En förstautgåva man borde varit med på är Kilochomans drygt 8 000 flaskor stora Inaugural Release. Den lanserades den 9 september 2009. På ett fullpackat maltgolv på destilleriet berättade grundaren Antony Wills om de upp och nedgångar som kantat vägen fram till Islays första nya destilleri sedan Malt Mill byggdes 1908. Antony Wills fick ingen lätt start och hans historia borde fått de många entusiaster som vid den tiden såg Kilchoman som den stora föregångaren att börja fundera.

Bland annat så förstördes Kilchomans nybyggda kölna i en brand just när man börjat skissa på öppningsplanerna och budgeten för projektet hade redan då mångfaldigats. Men pengar brukar sällan begränsa glada entreprenörer. De brukar ha en enastående förmåga att finna alternativa lösningar som rundar sådana bekymmer. När Kilchoman Inaugural Release lanserades såldes den i fjorton länder och prislappen var inte särskilt hög. I dag har den gått på auktioner för omkring 700 euro. Även Wolfburn har haft en liknande utveckling för sin Inaugural Release.

Det kanske bästa exemplet i konsten att starta destillerier är Arran. Destilleriets många tidiga utgåvor har blivit eftertraktade på samlarmarknaden och betalas till höga priser på auktionerna. Men om dessa förstautgåvors prisutveckling också kommer att gälla för Holyrood, Lagg, Bonnington och de många andra nya skotska destillerierna är svårt att sia om.

För att lyckas etablera ett whiskydestilleri handlar det inte bara om att man måste ha en produkt som är bra. Den måste vara tillräckligt bra, men det är det många av de nya tillverkarna som har. Att destillera en bra whisky är ett hantverk som kräver tekniskt kunnande och erfarenhet, men sådan kompetens finns på många håll i Skottland.

Nyckeln till framgång handlar mer om att orka investera i marknadsföring. Att sticka ut hakan, synas och våga ta plats på whiskyscenen är viktigare än att vinna smaktester. Men marknadsföring är dyrt, i synnerhet om man vill synas på den scen där de stora drakarna spänner sina dollarstinna marknadsföringsmuskler. Kilchoman och Arran har klarat detta genom smartness och skicklighet. Kilchoman har drastiskt kunnat öka sin kapacitet och Arran har till och med byggt ett helt nytt destilleri eftersom det gamla inte längre räckte till.

De senare årens verkliga whiskybörsrakter är Port Ellen och Brora. Det stora ägarbolaget Diageo har därför beslutat återstarta de en gång nedlagda destillerierna – båda beräknas komma i drift under 2021. De första buteljeringarna lär vara synnerligen eftertraktade utgåvor. Vi kan förmoda att dessa kommer betinga skyhöga priser. Diageo har som bekant visat sig benägna att ta bra betalt för eftertraktad whisky. Nya Brora och Port Ellen lär inte bli något undantag.

Stalltipset att hålla utkik efter skotska destilleriers förstautgåvor får väl alltjämt ses som ett gott råd för den som vill investera i whisky, men några garantier finns definitivt inte. Det bästa rådet är väl som alltid att inte köpa whisky man inte tänker njuta av. Det är mycket roligare att öppna en flaska än att sitta och titta på den i tron att den ska bli värdefull.

Whiskyn då? Jodå Kilchoman Inaugural Release från 2009 är en ung, tämligen spritig och rejält rökig whisky. Den är förvisso angenäm, men ska naturligtvis inte jämföras med annan gammal vällagrad Islaywhisky. För pengarna man i dag får betala för en flaska så kan man göra åtskilliga väl så smakfulla inköp. Men sådant bryr sig samlarmarknaden sällan om.