Han är en av Sveriges mest kända ölprofiler, en målmedveten visionär och en stor förespråkare för hantverksöl med ett särskilt gott öga för det amerikanska. Ölälskare har mött honom på Stockholm Beer & Whisky Festival och den egna krogen Oliver Twist på Söder i Stockholm. Vi tog ett snack med Jörgen »Jugge« Hasselquist.

Du är ju väldigt förknippad med amerikansk öl. Varför blev det så?
– Enkelt förklarat, min första riktiga kontakt med humlesorten Cascade sopade mattan med mig. Det var i början av 1990-talet och som ölkille visste jag ju att det hände väldigt mycket i USA, jag kände ju till Samuel Adams, Anchor Steam och Sierra Nevada. Det här var innan internet och det var mycket svårare att få uppdaterad information mot var det är idag.

Minns du vilket ölet var som fick dig att fastna i USA?
– Det var Red Seal från North Coast Brewing i Fort Bragg, ett öl där Cascade har en viktig roll. Bryggeriet grundades 1988 och var ett av de första i den amerikanska ölrevolutionen som hade börjat sprida sig. Jag blev så golvad att jag faktiskt ringde dem och frågade om vi fick köpa direkt av dem och de tyckte att det skulle vara superhäftigt att få exportera till Sverige.

Du har ju drivit Oliver Twist i två decennier. När tog det amerikanska ölet ordentlig plats där?
– Jag började jobba extra där 1995 och blev sedan fast anställd i baren. Vår idé var att servera så många öl som möjligt som ingen annan hade och då blev det naturligt att ta in många nya amerikanska ölsorter. Samtidig började Stene Isaksson på syskonkrogen Akkurat att intressera sig för belgiska lambicöl och byggde upp en fantastisk källare med unika sådana. Vi hade en festival som vi kallade Sur & Bitter där gästerna kunde fördjupa sig i sura belgare och knasiga nya humlerika amerikanare. Jag och mina kompanjoner Tompa och Justin tog över Oliver Twist 2000 och började då också arrangera en särskild festival med massor av amerikanska hantverksöl. Det var verkligen lyckat och både privatpersoner, restauranger och också Systembolaget började fråga om de kunde köpa ölen. Så vi etablerade Great Brands och var helt plötsligt ölimportörer.
Oliver Twist har alltid varit en fri bar utan avtal, så vi kan ta in vilka öl vi vill. Fortfarande satsar vi på bredd, men det amerikanska ölet står nog för 50 procent.

Hur har utvecklingen för amerikansk öl i Sverige varit sedan 1990-talet?
– Amerikansk öl har verkligen exploderat i Sverige. Folk älskar amerikansk öl och det finns massor av märken på marknaden. Inte minst har modern IPA blivit en ölstil som har gått hem. Ironin är att amerikanska bryggare inspireras av Europa, men gör sina öl på sitt eget sätt tack vare en enorm experimentlusta. Man ska inte glömma att den amerikanska motsvarigheten till vår hembryggarkultur är gigantisk. USA är verkligen en lysande stjärna på ölets himmel.

Inom vinvärlden ser man sedan 10 år tillbaka en trend mot det slankare och mer klassiskt eleganta. Ser du någon motsvarande trend i ölvärlden, att folk har tröttnat på alltför storslagna och humlestinna amerikanska öl?
– Det tycker jag. Till en början såg nog de amerikanska bryggarna inga problem med kraft, massor av humle och hög alkoholhalt av typerna dubbel och trippel IPA. Det är ju sådant som jänkare gillar. Det var först när de började exportera öl i större utsträckning som de började tänka om. Session IPA är ett sådant exempel, men den stilen har nog utvecklats mer i Europa. All form av kraftiga och godisliknande öl kommer nog fortsätta tillverkas, men visst har det amerikanska ölet blivit mer elegant balanserat.

Ser du några kopplingar till den amerikanska ölkulturen och utvecklingen inom den svenska småskaliga ölproduktionen?
– Här i Europa har vi under lång tid inspirerats av den amerikanska ölkulturen och våra bryggare har tagit över stafettpinnen så att vi sett samma utveckling även här. Jag tror att det viktiga har varit att skapa självförtroende, att om man kan i USA kan man också göra lika bra öl i Sverige. Idag gör vi motsvarande öl i världsklass här i Sverige, men med fördelen att de är närproducerade.

Finns det något som den svenska ölnäringen borde lära sig från USA?
– Det jag spontant tänker på är att organisera sig bättre för att bli starkare. Vi har ju flera föreningar för storbryggerier, hantverksbryggerier och hembryggare, men egentligen ingen som högre upp lobbar för att exempelvis samordna eller lobba för direktförsäljning med samma krav som Systembolaget har. I Göteborg har flera bryggerier gått i bräschen för det, men jag tror att det går att göra mer. Vi har många väldigt duktiga ölbryggare i Sverige, men det betyder inte att samma personer är duktiga på försäljning eller lobbyarbete.

Vad tycker du själv är allra häftigast med den amerikanska ölkulturen?
– Den amerikanska mentaliteten, att våga satsa och tro på sig själv – att alla kan bli sin lyckas smed. Dessutom att den hållningen accepteras i samhället. Jag tycker att det vore bra om vi också kunde våga vara lite rebelliska och satsa på det vi tror på.

Det finns såklart också avigsidor – om du får säga något som är negativt i den amerikanska ölkulturen, vad skulle det vara?
– Möjligen att det är alldeles för många som startar små bryggerier utan att verkligen kunna hantverket. Jag har full respekt för ölbryggandet, även om jag själv kan en del om öl tror jag inte att jag skulle göra riktigt bra öl själv. Det räcker inte med att hitta på ett coolt recept eller ha en polare som gör sköna etiketter – sådant finns det en del av, bland annat i USA.

Har du några personliga favoritbryggerier i USA?
– Två favoriter är Oskar Blues i Colorado och Cigar City i Florida. De har vuxit mycket genom åren men bara blivit bättre, delvis genom bättre koll på detaljer och att de har haft råd att köpa bättre utrustning. Man får inte heller glömma Sierra Nevada Brewing Company, de håller ihop produktionen och har stor integritet trots att de idag är gigantiska. En annan favorit är Allagash i Maine, ett bryggeri som vi nu ska börja jobba med. Det är särskilt kul med tanke på att de aldrig tidigare har exporterat öl.

Om man som ölälskare ska göra en resa till USA för att dyka ner i lokala bryggerier, var borde den resan gå?
– Denver i Colorado, tveklöst. Det var väldigt bra för 15 år sedan och det håller fortfarande. Dessutom får man naturen på köpet, bara en sådan sak.

Slutligen, dina egna Topp 3 amerikanska öl, någonsin?
– Oj, det finns ju så många, men det får bli Modus Hoperandi från Ska Brewing, Dale’s Pale Ale från Oskar Blues och Yeti Imperial Stout från Great Divide.