Astrid Lindgren brukade på äldre dar börja sina samtal med “Döden, döden, döden”. På det viset summerade hon krämpor, sjukdomar och annalkande bortgång. I dessa tider känns det som alla konversationer kunde börja “Covid, Covid, Covid”.

Jag vet inte hur det står till med er, men personligen är jag trött in i märgen på att prata om, tänka på och förhålla mig till pandemier och mutantvirus.

En av de (många) saker jag saknar mest är möjligheten att umgås med folk utan att ta hänsyn till krogstängning vid tider som passar Bollibompa mer än, säg, ett gig på din lokala rockklubb.

Att kunna ses över en god öl och en väl vald whisky utan att behöva dansa fågeldansen med varandra på två meters håll känns nuförtiden som en utopi.
Man kan nog räkna med att alla som läser en tidning och kollar en webb som Allt om Whisky också vet att den bästa whiskyn är den i goda vänners lag. Ett roligt sällskap över glaset slår åldern på malten varenda gång, och där någonstans når vi pudelns kärna. Det är helt enkelt inte lika roligt att prova whisky ensam hemma.

Men, det finns ett ljus i mörkret, en ände på tunneln och en silverkant på molnet och det stavas vaccin. För egen del har jag redan kavlat upp skjortärmarna och står beredd med mina bara överarmar för att ta sprutan så fort det bara går. Och när de väl gett mig och mina vänner vaccinet (undrar om man kan få den ryska varianten? Det känns lite roligare att säga att man just tagit ett skott Sputnik V) förutspår jag en tid som får det glada tjugotalet att framstå som grå vardag.

Efter den spanska sjukan härjat världen över mellan 1918 och 1920, dödat ofattbara 50 miljoner människor och världsekonomin gått på knäna lyckades man få bukt på sjukdomen och finanserna kunde stabiliseras. Folk gick man ur huse och firade livet med en uppdämd lust och glädje under det påföljande decenniet.

Och jag tror vi har en sådan period framför oss när vi väl får bukt med Coronan. För, är det något vi lärt oss nu är det att värdera det vi har och framförallt de människor vi har runt oss. Och om whiskyn är godare i sällskap kommer den smaka ännu bättre när vi äntligen kan njuta av den obehindrat på lokal.

Med vaccin i kroppen kommer jag åter att botanisera whiskyhyllan på Akkurat eller Queens Head, prova någon obskyr New England-IPA på Hybrid och en kvadrupel stout med en tegelstens densitet på Oliver Twist. Jag kommer att stå med en lagom varm blasklager i plastglas på ett festivalfält i sommarkvällen och se mina favoritband, och troligen börja gråta av lycka första gången jag får höra ett gitarrackord på scenen igen. Och jag kommer göra det med mina vänner – gamla som nya. Den tiden kan inte komma fort nog.

Kan man beställa Sputnik V av sin läkare, tro?