Det är en gammal sanning att whisky kan drickas med vatten, utan vatten och som vatten. Man är naturligtvis fri att välja vad man själv föredrar, men det finns inte något ämne som framkallar så mycket bestämda uppfattningar som vattnandets vara eller icke vara bland whiskyentusiasterna. Egentligen är det inget att bråka om. Whisky är alltid mer eller mindre utspädd med vatten. När whisky tappas på tunna håller den cirka 70 procent, då tillsätts vanligen ett lågpotent, smaklöst vatten som justerar alkoholhalten till lagringsstyrkan 63,5 procent. En högre alkoholhalt skulle vara för aggressiv mot faten. Dessutom har det blivit praxis i fathandeln att 63,5 procent är normalnivån för att förenkla skattehantering och fataffärer mellan och inom bolagen.

När faten sedan kommer till buteljeringsanläggningarna tillförs ännu mera vatten, vanligen ner till 40 eller 43 procent. Oftast används ett ordinärt kommunalt kranvatten som avjoniserats. Destilleriernas egna, många gånger så ombesjungna, källvatten används mycket sällan till själva utspädningen.
När vi häller upp vår rekorderligt inköpta fredagsdram så har den alltså redan vattnats ner, oftast två gånger. Spelar det då någon roll om man häller i ytterligare några droppar vatten? Svaret är ja – och nej. Det beror precis på vilket förhållningssätt man har till whiskyn. Vill man dricka sin fredagswhisky för att njuta och koppla av i hemmets lugna vrå ska man göra på det sätt man själv tycker är godast.

Den mesta whiskyn som produceras i världen blandas ut med Seven-Up och Coca-Cola. Föredrar man att hälla hallonsoda i sin Macallan så visst, det finns inga rätt eller fel.

Föredrar man att dricka sin whisky rent på 62,7 procent, eller fylla glaset med vatten och is, så visst. Det finns inga rätt eller fel. För egen del dricker jag oftast min whisky ovattnad. Jag tycker att alkoholen är en smakbärare och jag finner oftast ingen anledning att fylla på med mer vatten. Undantaget är riktigt starka buteljeringar som sällan eller aldrig är särskilt behagliga om de inte lugnas ned med vatten.
I andra whiskykulturer, som till exempel i Skottland och i Japan är det brukligt att whiskyn vattnas ner långt under 40 procent. Man gör det av gammal vana och kanske inte så lite för att det är lättare att få i sig alkoholen då.

I Sverige har vi en historisk brännvinskultur som lär oss att sprit ska drickas rent och starkt. Detta präglar vår syn på om vi bör vattna eller inte vattna en whisky. Det som hänt i Sverige och i viss mån i Danmark, Norge och Tyskland är att intresset för att dricka whisky på ett mer strukturerat och analytiskt sätt har ökat.

Frågan är om det provas, med betoning på provas, lika mycket whisky någon annanstans som i vårt land. Vill man analysera, prova och uppleva en whiskysorts hela potential är vattning nödvändigt. I annat fall är det som att provköra en bil på bara treans växel.
Vatten är ett lösningsmedel som frigör doft- och smakämnen. Tänk på hur mycket dofter som blommar ut i naturen när ett välgörande sommarregn fuktat marken. Tänk på hur mycket mera blommor doftar i kvällning och gryning när daggen lagt sig. Tänk på när vi brygger te eller tillför vätska i matlagningen. Vatten trollar fram smak och doft, thats it!

Ibland kan det vara hisnande att uppleva hur en whisky förändras och blir något helt annorlunda med några droppar vatten, en whiskyresa från 60 till 30 procent kan vara en resa genom flera olika whiskies. Att förvägra sig att uppleva detta genom att hårdnackat påstå att whisky inte ska vattnas är inte bara trist, det är dumt dessutom. Ofta finner man kanske att man föredrar sin whisky på flaskstyrka, men man kommer garanterat att finna exempel på motsatsen.

Prova själv

Bästa sättet är att prova själv. Laphroaig 10 yo cask strength är en underbar whisky, men rejält stark med sina nära 60 procent. Be någon hälla upp 6 x 2 cl i sex glas och tillsätta vatten i ökande grad från 0,5 till 3 teskedar. Provar man sedan blint kommer man att uppleva en whisky med olika karaktär och där gömda smaker kommer fram med ökande vattenmängd. Vilken man sedan föredrar är en helt annan fråga. Med en smula matematik och sin gamla räknesticka kan man också räkna ut alkoholstyrkan och finna vilken av de olika whiskysorterna man föredrog just där och just då.

Foto: Soundgroup & Snifter Glass Society