Idag släpptes fyra nya Connoisseurs Choicebuteljeringar från Elgins finest oberoende buteljerare, Gordon & MacPhail, i en webblansering. De tog slut direkt. Nu handlade det inte om så många flaskor av vardera – men ändå… Under CC-varumärket handplockas extrafina fat, och dagens skörd bjuder på en Highland Park och tre Glenlivet som inte bara är fina, utan dessutom väldigt gamla. Vi plockar fram rullatorn och doppar näsan i glasen direkt.

Highland Park 2004 (16yo)

first fill sherry hogshead
Alkoholhalt: 55,9%
Pris: 1 546 kr
Få destillerier kan briljera så hårt med sina single caskbuteljeringar som Highland Park. Ett flertal egensläppta serier har varit smak och doftupplevelser i världsklass, och vida överstigit de officiella tappningarna. Med 16 år på first-fill sherry släpper G&M en Highland Park.
Doften är mulligt sherrytung; mörkrostad kaffe, hasselnöt, choklad och kakaonibs. En torr, lätt rökighet som ligger och flyter likt en senkvällsdimma i en vägsänka. (Inga fler försök till poesi Hawkins, tack.)

Smaken är minst lika fyllig som doften, och känns behagligt mjuk, de närmare 56% styrka till trots. Här finns romrussin, en nykörd espresso, ett glas olorososherry på en sydspansk balkong medan solen sakt… (vad sa vi om de här tafatta försöken? Lägg AV. Tack.) Beskriv det som du vill, men sherrytonerna är i allra högsta grad närvarande i både smak och eftersmak. Fjäderlätta tanniner som gör sig påminda mot eftersmaken, utan att dra ihop munnen i torra ryck, och en lång eftersmak som drar åt salmiak och lakrits.
Kort sammanfattat en makalös uppvisning – igen – av Highland Park i single caskform. Väl värt att ligga beredd på beställa-knappen när de här kommer upp.
Betyg: 9/10

Glenlivet 1990 (30yo), Am HHD #17167

Alkoholhalt: 54,4%
Pris: 7 150 kr
I en tid när det är en mindre bragd att ens hitta flaskor med åldersbenämning måste man höja på ögonbrynen när en buteljerare slänger fram en Glenlivet på 30 år, som vore det den naturligaste sak i världen.
Näsan plockar upp en mängd olika träreferenser vid en första doft. Träflisor, nypolerad träbord, ekfat, mörka, fuktiga trävanilliner. Har ni besökt ett whiskydestilleri och gått in i ett lagerhus vet ni EXAKT vilka dofter jag talar om. Här finns också svarta vinbär och mandel.
I smaken är det mörka bär, vanilj och svarta vinbär i främsta rummet. Som en Glenlivet Nadurra på steroider. Även denna är mjukt följsam i gommen, och någon alkoholbränna märks inte alls. Lång eftersmak som bjuder på fler mörka bär och plommon med kola. Det här är en makalöst stark whisky, smakmässigt. Sa jag att ni skulle vara snabba på beställningsknappen på Highland Park? Klicka hem den här när ni ändå håller på, och fundera på var ni hittar sjutusen kronor till en whiskyflaska senare. Glenlivets svar på Talking Heads “Remain in Light” är värd varenda krona.
Betyg: 9,5/10

Glenlivet 1987 (33yo), Am HHD #15042

Alkoholhalt: 49,2%
Pris: 9 588 kr.
Med tre extra år på nacken kunde man lätt förledas att tro att den här vore tre år större i doftuttryck, men det tar en bra stund innan den här whiskyn öppnar upp i glaset. Lite blygare, lite försiktigare – om 1990-buteljeringen skrek i versaler viskar 1987:an snarare. Subtila nyanser snarare än starka färgblaffor. Med ett par minuter i glaset finns tränyanserna från 1990:an, om än i mycket mindre format. Nyvässad blyertspenna, höstmogna röda äpplen och fuktigt gräs. Snyggt balanserad och komplex i doftlager när man väl börjar hitta in i den.
Smaken är även den något försiktig i sitt uttryck. Som om den inte vill ta för mycket plats i gommen av (obefogad) rädsla för att göra bort sig. Om man lyssnat på Talk Talk genom åren är det här mer albumet Laughing Stock än The Colour of Spring. Vanilj och karamelltoner ligger kvar på tungan och bryter arm med torkad frukt, färska plommon och björnbär. Eftersmaken är, inte helt oväntat, något kortare än man förväntat sig från en whisky vid den här åldern. God? Absolut! Värd att lämna ifrån sig närmare 10.000 kr för? Well, det tål att diskuteras.
Betyg: 8,5/10

Glenlivet 1980 (40yo), private collection single cask

Alkoholhalt: 48,4%
Pris: 15 442 kr
Fyrtioårig whisky kanske låter som ytterligare en siffra vid en singlemalt-beteckning. Betänk då att den här spriten destillerades samma år som John Lennon sköts utanför sitt hem, Sverige röstade om Kärnkraft och The Shining hade premiär med en galen Jack Nicholson i huvudrollen. Nostalgi-orgie eller inte, så tar vi ett djupt andetag och sticker näsan i Glencairnglaset. Initialt något instängd och vill inte riktigt släppa sargen. Ett par extraminuter i glaset släpper fram möbelpolish, blött ekträ, mogna björnbär och svarta vinbär. Två eller tre år till på fat, och det här hade slagit över i träfest utan komplexitet. Nu har doften fortfarande lite spänst och vigör kvar, trots fyra decenniers lagring.
En första sipp ger kryddor, mer av det blöta trät, lakritsgodis och gammal trämöbel. Kraftiga tanniner drar i kinderna och tungan torkar upp snabbt. Det är komplext, mörkt och många lager av smaker som hänger kvar i en väldigt, väldigt lång eftersmak.
Rent smakmässigt är det här mer intressant och stort än en god whisky att hälla upp en torsdagkväll, men det är en upplevelse som är intressant. Hur man än vrider och vänder på det är det spännande att prova en whisky som kan ha destillerats till tonerna av en nysläppt Back in Black på radion.
Betyg: 8,5/10