Coopers Choice är ett välrenommerat varumärke bland de skotska oberoende buteljerarna. Baserade i Glasgowsom en del av The Vintage Malt Whisky Company håller deras släpp genomgående hög kvalitet. Den 20:e oktober är det dags för två nya släpp, båda från Islay. Hur de smakar tog Allt om Whiskys egna Råd och Rönredaktör reda på:

Coopers Choice Bunnahabhain Citrus Smoke (White Port Finish)

Alkoholhalt: 58%
Nr. 40830
Pris: 799 kr
Bunnahabhain har, sett ur ett rent kvalitetsperspektiv, befunnit sig mitt i en jojos gungande de senaste åren. Ägarbyten, nya riktningar, olika fatpolicies och en mängd faktorer har alla bidragit till en Islaymalt som ibland pendlat farligt nära en saknad identitet.

På senare tid har dock flera buteljeringar släppts som visat mer ambition och vilja att ta plats som en Islaymalt att räkna med. Vad händer då när Coopers Choice lägger vantarna på fat och avslutar i vita portvinsfat?

Det första man slås av är en okaraktäristiskt tydlig rökton. Inga försiktiga små vispar här, utan en rejäl tjära- och torvsmocka. Lite som när Motörhead tolkar David Bowie’s Heroes: man förväntar sig inte det hårda anslaget, men det låter trots allt riktigt bra. Bakom röken en hel del frukt, med gråpäron och mörka bär som klarast skinande drag. Någon minut in träder svarta vinbär fram, sedan karamell och toffee.

Smaken börjar med mycket trätoner, lite åt nyvässad blyertspenna, innan vinösa toner och mer frukt tar vid. Rökigheten från doften är inte alls lika utpräglad i smaken, och man kan konstatera att den höga alkoholhalten till trots, bränner den inte alltför starkt i munnen. Eftersmaken är medellång och rör sig framförallt runt frukten som blir tydligare mot slutet.
Betyg: 7,5 / 10

Coopers Choice Caol Ila 2009 (refill sherry cask)

Alkoholhalt: 54,4%
Nr. 40831
Pris: 939 kr

Ett skotskt stenkast från Bunnahabhain ligger jättedestilleriet Caol Ila och blickar ut över Jurasundet. Traditionellt har den en tydligt egen rökkaraktär som drar åt det medicinala, men vad händer med den i Coopers Choice händer och sherryfat?

Den typiska röktonen är där, men spelar i ett något lägre register. Bakom röken finns flera av de drag man förknippar med lätt sherryfatspåverkan: sötma och russin, rostade kaffebönor och hasselnöt.
Smaken är något tyngre än man förknippar med standard-Ilan, men det förstärker och kompletterar whiskyns ursprungskaraktär snyggt. Röken och den medicinala tjäran är där, men också en fruktighet som drar åt björnbär och svarta vinbär, liksom honung och grön örtighet. Eftersmaken är ovanligt lång och slingrar sig mellan rök, frukt och sötma. Ett riktigt snyggt fat som buteljerats – whiskyns svar på när en DJ remixar en låt av ditt favoritband, och resultatet är bättre än orginalet.
Betyg: 8,5 / 10