De flesta skulle utan tvekan svara rosa, fruktig gin eller något liknande. Men var kommer namnet och idén ifrån? Björn Kjellberg har många strängar på sin lyra men titulerar sig idag som bland annat Craft Spirits Manager på Pernod Ricard. Han har många år i krogbranschen så vem skulle inte vara bättre än han att bena lite i ämnet.

Vad jobbar du som nuförtiden?
– Framförallt jobbar jag för Pernod Ricard och ser efter ginportföljen med en lite extra varm hand över Monkey 47 och agaveportföljen där Tequila Altos och mezcalen Del Maguey står i centrum. Men det mesta som rör cocktails, barer och provningar får sin beskärda del. Det finns ju så mycket roligt att göra och så mycket kul att prova och prata om så hade det bara funnits mer tid hade jag garanterat haft ännu fler järn i elden.

Hur länge har du jobbat i branschen och vad har du tidigare gjort i den?
– Är inne på mitt nittonde år i branschen nu, så snart porslinsbröllop! Jag har gjort det mesta utom jobbat som kock känns det som, men fokus har alltid varit baren med sprit och cocktails som grundbultar. Ett litet axplock av mer namnkunniga krogar jag avverkat är väl PM & Vänner i Växjö, Restaurang Fredsgatan 12, Kåken och Little Quarter i Stockholm. Utanför baren har jag drivit bartenderskola i Grythyttan, suttit i utbildningsstyrelsen för världens största bartenderskola EBS, varit inblandad i otaliga varumärkeslanseringar och arrangerat utbildningsresor till Mexiko.

Vad är Pink Gin?
– Det korta svaret är: Gott! Mer utförligt och traditionellt är det en urgammal drink, eller allt-i-allo-medicin, från 1820-talet som består av gin och ett par rejäla stänk Angostura Bitter. Idag rör man den kall och nedvattnad med is och serverar i ett martiniglas, men traditionellt var den nog mer rumstempererad och serverad i någon form av plåtmugg. Hade man möjligheter så kunde man lyxa till den ordentligt och späda ner den med lite friskt källvatten. Men det hörde nog inte till vanligheten. Idag refererar nog den stora massan Pink Gin till en klassisk gin som blivit smaksatt med röda bär där jordgubbar är överlägset vanligast och hallon på en god andra plats. Ofta är den här typen av Pink Gin även något sötad, men inte alltid.

Varför tror du många fått det om bakfoten?
– Jag skulle tro att när vår moderna gin-boom drog igång behövde varumärkena något nytt att kommunicera och sälja. Lätt sötad och smaksatt gin hade ju redan kommit något tidigare och rönt stora framgångar i framförallt Spanien. Då Pink Gin som ”namn” redan fanns var det enkelt att bara kapa och dra igång PR-maskineriet och succén lät inte vänta på sig och här är vi nu. Det lite ironiska och komiska är att den kanske styvaste av alla klassiska gindrinkar fick ge namn åt den kanske mest publika och insmickrande ginprodukten vi någonsin haft.
Även om puritanen och cocktailälskaren i mig tycker att en Pink Gin är en drink på just gin och Angostura bitter tycker jag samtidigt att vi måste hänga med i utvecklingen och acceptera vart tidens trender tar oss. Lite som att en cocktail en gång i tiden var en drink som bestod av sprit, bitters, vatten och socker men idag mest är ett samlingsnamn för blandade drinkar.

»Även om puritanen och cocktailälskaren i mig tycker att en Pink Gin är en drink på just gin och Angostura bitter tycker jag samtidigt att vi måste hänga med i utvecklingen och acceptera vart tidens trender tar oss.«

Hur gör man enligt dig en perfekt Pink Gin? Vad ska man tänka på?
? Den ultimata Pink Gin Cocktail snor jag ohämmat och fritt från min vän Mathin Lundgren som tidigare var barmästare på Teaterbaren i Stockholm.

Välj en klassisk gin du gillar, mitt stalltips blir Plymouth och kan du få fatt på deras Navy Gin som ligger lite högre i alkohol är det ännu bättre. Häll över ginen i en burk med lock och lägg i 10 färska jordgubbar du delat på mitten och låt stå svalt tills ginen börjar få smak och färg av bären. Bonus är att man en gång om dagen får smaka av en liten kopp gin. När du är nöjd med smaken silar du bort jordgubbarna genom en finmaskig sil. Rör sedan ett hälsosamt mått gin (5-7 cl) med 2 stänk Angostura bitter och is tills väl kyld. Sila upp i ett fryst martiniglas och vill man ha lite mer fräschör vrider man en liten bit citronskal (stort som en 10-krona) över drinken och släpper i som garnering.

Den mest klassiska Pink Gin (och helt klart en av de bästa) jag någonsin druckit var vid ett besök hos Plymouth där Sean Harris som är Master Distiller för Plymouth blandade Plymouth Navy Gin med Angostura Bitter och spädde ner drinken med vatten direkt från floden vid Burrator Reservoir där Plymouth tar allt sitt vatten till ginproduktionen ifrån. Så nära den ursprungliga Pink Gin man kan komma. Har du tillgång till friskt källvatten kan jag rekommendera denna variant. Räkna ungefär 2 delar gin till 1 del vatten och 2 stänk Angostura bitter per drink.

Björn ger oss helt klart en till dimension för den populära drycken. Pink Gin eller inte, trenden med rosaskimrande gin verkar fortsätta i år med. Systembolaget är fullt av dem och visst känns det lite somrigt. Valen är oändliga hur man vill se på en Pink Gin. Stiff och klassisk som synden eller som en somrig lätt söt gindrink.