Från sjuksköterska till banbrytande oberoende buteljerare? Nja, kanske inte den vanligaste karriärvägen att vandra, direkt. Ändå är det precis detta tyska Maggie Miller har gjort, och på vägen råkade hon starta en whiskyförening som idag räknas som en tungviktare i de tysktalande länderna.

Sverige är ett land som har inte mindre än 216 whiskyklubbar, något som tyder på att vi inte bara älskar whisky, utan också tycker om att njuta av maltdryck i organiserade former. Någon som i Tyskland tagit den organiserade formen och tagit den till nästa nivå är Maggie Miller, som på grund av både sin charmiga personlighet och förmåga att skapa sociala sammanhang kring whisky idag basar över en whiskyklubb med över tusen medlemmar. Som om inte detta vore nog har Maggie, utöver livslång tjänst som sjuksköterska, gjort sig ett namn som kunnig whiskykännare med finkalibrerad näsa och fingertoppskänsla för att välja ut fat, vilket har gett vissa av klubbens buteljeringar kultstatus.

Vem är Maggie själv då? Trots det skotskklingande namnet är hon född i en liten by i Sauerland-regionen, ett lantligt område i västra Tyskland, med både kullar och skogar där man lever nära naturen. För den som besöker denna del av landet är det lätt att förstå varför någon från Sauerland skulle kunna skapa sig ett band till Skottland. 1969 flyttade Maggie till Düsseldorf för att studera till sjuksköterska, och det var även här hon träffade sin framtida make, Bill Miller, en skotte född i Edinburgh och som tragiskt nog gick bort i mars 2015. 1984 besökte Maggie Bill hemma i Skottland och träffade då hans medstuderande Douglas MacKay, en av aktieägarna i The Scotch Malt Whisky Society. Trots det celebra sällskapet fann Maggie inte whisky särskilt spännande.

– Jag var bara marginellt intresserad av whisky, eftersom jag bara kände till drinken whisky/cola och märkena Ballantine’s, J.Walker och Vat 69 från min ungdom, och dem tyckte jag inte om, förtäljer Maggie skämtsamt.

Besöket fick dock mer långtgående konsekvenser än vad hon hade räknat med. Inte nog med att hon fann en livskamrat i Bill, hon fick även en livslång passion för whisky.

– Under vårt besök hos SMWS erbjöd Douglas Bill ett antal olika single cask-buteljeringar. Efter ett tag blev jag lite uttråkad, lade ett glas under näsan och blev omedelbart imponerad av doften, berättar Maggie engagerat. Nyfikenheten tog överhanden och snart doftade och smakade hon sort efter sort. Intrycken av denna dryck var överväldigande, och hon insåg snabbt att de flesta tyskar inte hade en aning om att denna vackra dryck existerade, och så föddes idén om att grunda ett eget maltsällskap i Tyskland.

Att Maggie och Bill Miller valde att på 1980-talet starta en whiskyklubb var i mångt och mycket på grund av drömmen om att få buteljera – men inte sälja – egenhändigt utvalda fat. På den tiden var det inte särskilt vanligt och antalet oberoende buteljerare var få. Dessutom propsade man oftast på att buteljera vid 40 eller 43 procents alkoholhalt, något som paret inte alls var intresserade av. För makarna Miller var det fatstyrka eller inget som gällde, vilket ledde till att den första buteljeringen tog hela tre år på sig från dröm till verklighet. Men att kränga flaskor för att håva in en rejäl vinst var aldrig intressant.

– Jag var otålig med idén att dela med mig av denna underbara, unika dryck till många människor för att ge dem en anledning att komma närmare varandra och låta dem få upp ögonen för mitt älskade Skottland, förklarar Maggie.

När de väl stod där med flaska i hand ville de dela med sig av denna skatt till människor som verkligen skulle uppskattade det, varför en whiskyklubb kändes som det logiska valet och än idag är The Scotch Single Malt Circle (SSMC) och dess medlemmar det som driver Maggie.

– Denna dryck är så otroligt mångfaldig, och därför är det nyfikenhet och nödvändigheten i att hitta vackra fat för vår cirkel som motiverar mig, berättar hon engagerat.

Att säga att klubben har utvecklats sedan starten är en underdrift. The Scotch Single Malt Circle är en förening som gärna sprider budskapet om Skottlands bästa whisky. Medlemmarna i föreningen kommer från Tyskland, Schweiz och Österrike. Man håller provningar i hela Tyskland, och numera även i andra tysktalande länder. På provningarna träffas medlemmarna för att utforska nya buteljeringar, där den livliga diskussionen inte bara handlar om whisky, utan om allt möjligt mellan himmel och jord.

– Medlemmarna väljer noga vad som är bra, efter sin goda smak. Man vet värdet av hög kvalitet och förstår också att det bästa kostar lite mer, förklarar Maggie, och fortsätter:
– Man har olika yrken och livshistorier, livsåskådningar och filosofier, men alla har kärleken till Skottland och att kunna njuta av en riktigt bra dram i hjärtat gemensamt.

När man har varit aktiv i en bransch så länge som Maggie Miller har man hunnit samla på sig en hel del erfarenhet, som exempelvis att få kavla upp ärmarna och hugga i på Bruichladdich Distillery, där hon 2002 fick bränna den första omgången Octomore med 131 ppm – någonsin! – Jim (McEwan, red.anm.) hade erbjudit mig att vara med i produktionen på destilleriet under en vecka, så vi väntade i 1 timme och 57 minuter på hjärtat. Det var spännande, förklarar hon exalterat.
Maggie har dessutom fått uppleva hur whiskybranschen har förändrats genom åren. 1985, när Scotch Single Malt Circle grundades, var whiskytyskland en ganska utspridd samling enstaka maltälskare och antalet singelmaltbuteljeringar det gick att få tag på – för att inte tala om single cask-buteljeringar – var få.
– Det fanns bara fåtalet buteljeringar av Glenfarclas, och Glenfiddich och så vidare, och de flesta whiskydrickare hade aldrig hört talas om en enda malt, menar Maggie, och vidareutvecklar:
– De första åren var vi missionärer när vi organiserade provsmakningar över hela Tyskland och tillsammans med andra passionerade whiskyambassadörer vid samma tid kunde vi inspirera många människor.

Till sist det blev en snöbollseffekt av allt predikande och plötsligt väcktes intresset av den stora massan, vilket i sin tur snart ledde till att det började dyka upp specialbuteljeringar från olika destillerier hos sprithandlarna. – En revolutionerande utveckling med tanke på att det på 80-talet bara stod runt två eller tre enstaka singelmalter i hyllorna, påpekar Maggie. I början av 90-talet hölls den första whiskymässan i Tyskland, i staden Krozingen, vilket sedan följdes av Bonn, Kiedrich och den idag största mässan i landet – Whiskyfair i Limburg.

Maggie har också noterat en annan förändring inom whiskyindustrin, även denna kopplad till utbud och efterfrågan. Intresset hos samlare har väckts men den snabba utvecklingen har lett till fler och fler specialbuteljeringar, vilket i sin tur gör att konsumenter håller tillbaka mer och mer, eftersom man upplever att man inte har råd att köpa allt man vill. Det finns dock, enligt Maggie, fortfarande tillräckligt med människor som har ekonomiska medel till att vara villiga att betala för unik whisky från sitt drömdestilleri, även om den råkar vara buteljerad till skyhögt pris. Dessutom förändras människors smakpreferenser över tid med.

– För 35 år sedan kunde jag inte ha föreställt mig att singelmalt skulle uppleva en sådan renässans, menar Maggie och fortsätter:
– Särskilt Islay-whisky, som hade svårt att få vänner de första åren. Idag kan en Islay-whisky aldrig innehålla tillräckligt med torv, tillägger hon med skämtsam ton.

Framöver gäller samma mål som tidigare: Att fortsätta ha maltcirkelns många medlemmar i fokus genom att ta fram spännande whisky att dela med sig av.
– Mina framtidsplaner är blygsamma på grund av min ålder. Jag skulle vilja fortsätta hålla mig i form så att jag kan fortsätta att erbjuda en eller annan trevlig buteljering till mina medlemmar i framtiden.

Foto: Maggie Miller/ Anna Hed