Nej, det är inget korrekturfel i rubriken utan det är en gammal svensk stavning av det på dessa sidor så ofta förekommande ordet ”dram”.
Jo, ni läste rätt: svensk. Annars är det väl mest Skottland man tänker på – eller Armenien… Eller rent av datorer…
Armenien?
Just det, sedan den 22 november 1993 heter Armiens valuta faktiskt ”dram”, den ersatte då den ryska rubeln. Men pengarna i Aremenien hette dram en gång tidigare, mellan 1199 och 1375 närmare bestämt.

Datorer?
Ja, DRAM förklaras så här på Wikipedia:
”Dynamiskt minne (DRAM, Dynamic RAM) är ett läs- och skrivbart flyktigt datorminne som ofta används som arbetsminne och i grafikkort till datorer. Varje minnescell (som lagrar en bit) består enbart av en kondensator och en transistor. Lagring av en binär 1:a sker genom att kondensatorn laddas upp med en spänning, och en 0:a genom att den laddas ur. Eftersom kondensatorn laddas ur med tiden måste minnet uppdateras (eng. refresh) med jämna mellanrum för att minnet ska bibehålla informationen. Transistorn kan ses som en strömbrytare som öppnas vid lagring, läsning och uppdatering. Transistorn behöver enbart strömförsörjning när den öppnas. Dynamiskt minne har således högre lagringsdensitet, är billigare och drar mindre ström, men är långsammare, än statiskt minne, SRAM, eftersom där är varje minnescell en bistabil vippa bestående av fyra transistorer, som kräver ständig strömförsörjning men inte kräver regelbunden uppdatering.”

Eh, jaha… Och så får man veta att den allra första minnescellen av det här slaget uppfanns av Robert Dennard 1966, fast enligt alla andra källor ska det vara 1967. Fast ett år hit eller dit spelar kanske inte så stor roll, och det viktigaste i sammanhanget torde ju vara att hans uppfinning revolutionerade hela branschen och möjliggjorde datorer som inte vara så gigantiskt stora som de var på den tiden.

Det är också ett anglosaxiskt rymdmått motsvarande 1/8 fluid ounce ? 3,55 ml i Storbritannien och 3,70 ml i USA. I Skottland är det ju som bekant en minst sagt odefinierad mängd whisky (oftast mellan 2,5 till 4 centiliter).

Men hur var det med Sverige då?
Jo, ordet var synonymt med en sup under 1700-talet, och stavades ofta ”dramm” för att inte förväxlas med teaterns ”dram” som ju är något helt annat. Fast varken Strindberg eller Bellman stavar det så utan använder formen ”dram”. Så här låter det hos Bellman:
”Gutår! — sad’ hon — vasserratri!
En morgonsup utaf det rara!
Hör, ungersven, hvad skall det vara?
En dram från Tanto bränneri?
Den supen, der är slagen i,
Är för parmmätarn i hövålmen;
Men denna sorten från Kungsholmen,
Är den ej skön? Hvad tycker ni?”

Citatet kommer från sången ”Bacchi Morgonstund” från 1787, men den ingår inte i vare sig Fredmans epistlar eller hans sånger, utan dyker upp i del fem av Valda skrifter som publicerades 1835 till 1836 i sex delar.

”Tanto bränneri” var från början ett sockerbruk på Söder i Stockholm. 1758 kom man igång och hade åtta anställda. 1775 såldes det till ”Kongl Directionen öfver den Regale Brännvinsbränneriinrättningen i Riket” som genast på kungens order satte igång att destillera på högtryck. Det fortsatte att vara kungligt bränneri fram till 1824.

I Bellmans Valda skrifter del två finns en referens till den sprit som framställdes på just Tantobränneriet: ”Hvad kostlig lukt och smak – sublima Danto-sup!”
Nästan hundra år senare, eller 96 för att vara exakt, skriver August Strindberg så här i berättelsen ”En begravning” i Svenska Öden och Äventyr: ”Och kan ni tänka er, när han tog sig en dram inne hos mig för bröstets skull, så tyckte han, att han gjorde så ondt och orätt, att han alldeles tyckte, som om han stal.”

Men också i Norge användes ordet tidigt. I Henrik Ibsens pjäs Peer Gynt utbrister rollkaraktären DEN GRÅKLÆDTE: ”Kom, svoger! En dram, for svogerskabs skyld!”

Och väl i Norge måste man förstås citera uttrycket ”Bedre med en dram i timen enn en time i Drammen”, en stad som också kallats ”Norges största veikryss” och med andra ord inte haft en så värst bra framtoning. Något de dock nu håller på att rätta till, trafikleder har lagts om och en tretton kilometer lång park har anlagts längs med älven som har samma namn som staden – och fjorden. Det är ett namn som dock inte har någonting att göra med vare sig whisky eller sup:

”Namnet er ei forvansking av det gamle namnet «Drafn», som var namnet på den inste delen av Drammensfjorden, ’fn’-leddet har som på dei fleste plassane austafjells blitt til ’mn’. Vidare har det blitt sett inn ein vokal for å forenkle uttalen av ’mn’-leddet.”

Ordspråket återfinns faktiskt i svenska Sjöfartsverkets lista över sjökulturbegrepp vid ”dram” och där finns också en hänvisning till ”driva” och där står följande: Driva, att (to caulk); detsamma som att kalfatra, dvs med drev – uppsnott och tjärat gammalt tågvirke (oakum) – täta nåten i trädäck. Eng. caulk(er) – ”något man trycker ned” – är sjömansslang för ”dram”, ”sup”. Därav troligen svenska ”kolka” i betydelsen bälga i sig.”

Idag använder vi väl ”dram” nästan uteslutande i samband med whisky, och då med den engelska stavningen. Officiellt ska en dram whisky vara 2 ½ cl. Ursprungligen lär det vara ett gaeliskt ord som bokstavligen betyder ”drick”, men andra menar att det kommer från grekiskans ”drakhmé” som förstås är ett mynt men också ett viktmått som betyder ”en handfull, en nypa”. Och just som måttenhet användes begreppet förr inom den engelska apoteksbranschen, och då betydde det 3,8 gram.

Den sex- och brännvisfixerade multiartisten Eddie Meduza avled 2002 efter ett minst sagt hårt liv. Han har fortfarande en stor skara fans som bevarar hans minne (se www.eddiemeduza.se). Om han 1995 avsåg ordet i whisky- eller brännvissammanhang är oklart, men i låten ”Evert” använder han sig av den gamla svenska stavningen:
”Jag går på stigen som går till Evert
Å jag ska dit å ta mig en dramm
det klirrar muntert uti min väska när
jag i solen går stigen fram.”

Foto: Samsung, William’s Crystal (van Royal Scot Crystal) & WikimediaCommons