Idag är öl på burk, och läsk, cider och energidrycker, en självklarhet, men vägen har varit lång och dryckesburkarna har genomgått flera olika faser, men anses av många numera som överlägsna flaskan ur ekonomisk och miljömässig synpunkt. Men vad hände med whisky på burk?

Konservburken lär ha uppfunnits av fransmannen Philippe de Girard, men den blev känd när engelsmannen Peter Durand 1810 fick patent på idén att förvara mat i lufttäta plåtburkar. Han sålde dock patentet två år senare till Bryan Donkin och John Hall som öppnade den första konservfabriken och producerade mat på burk till flottan 1813.

Ganska precis hundra år senare gjorde American Can Company försök med att tappa öl på burk, men experimenten föll inte väl ut och projektet lades på hyllan. Men det glömdes inte bort utan man forskade och gjorde fler försök. Strax före Förbudtidens slut hade man lyckats få fram en burk som höll tätt, motstod trycket och inte påverkade ölets smak. Det senare hade man åstadkommit genom en beläggning på insidan som gjorde att ölet inte kom i kontakt med plåten.

De kallade uppfinningen ”Keglined”, ett namn de också tog patent på. Vad de behövde var ett bryggeri som vågade göra en satsning – och det var inte många som vågade det, speciellt inte eftersom flaskindustrin gick till hårt angrepp mot nymodigheten och fastslog att det bara var fråga om en modefluga som snart skulle försvinna.

Men det lilla bryggeriet Krueger Brewing Company i staden Newark i staten New Jersey vågade. De skrev på ett kontrakt i november 1933 och redan i slutet av samma månad hade American Can installerat en temporär burkanläggning som producerade 2 000 flaskor med Kreuger Special Beer. I Staden Richmond i Virginia sålde Krueger bra och de valde den till testmarknad. Hela 91 procent av öldrickarna gjorde tummen upp – att de fick prova ölen gratis gjorde kanske sitt till, men mottagandet var så positivt att Krueger vågade göra en satsning fullt ut. Den 24 januari 1935 såldes så öl på burk för allra första gången, då var det Krueger’s Finest Beer och Krueger’s Cream Ale.

Att det blev en succé är det ingen tvekan om, redan till sommaren behövde Krueger 180 000 burkar – om dagen, för att kunna möta den stora efterfrågan.
Burkarna var av typen ”Flat Top Style”, vilket innebar att de öppnades med en separat burköppnare, som på engelska kallas ”church key”. Det fanns i början alltid instruktioner tryckta på burken så man visste hur man skulle öppna den.

I september 1935 introducerades ”Cone-top”-burkarna med en liten ”flaskhals”. De gillades av de mindre bryggerierna för de behövde bara göra några få justeringar på sina buteljeringsanläggningar för att kunna fylla dem. Kapsylen var en så kallad ”crown-kapsyl” och gick alltså att öppna med vilken kapsylöppnare som helst.

Men faktum är att ett europeiskt bryggeri, ett franskt närmare bestämt, var först ut, för de sålde öl på burk redan 1933 i Lorraine. Först ut i Storbritannien var bryggeriet Felinfoel i Wales.

Här i Sverige började PLM (Plåtmanufaktur Malmö) göra ölburkar 1954, först enbart för export och SAS flygningar och Amerikalinjens båtar. Den första oktober 1955, i samband med att Motboken slopades och starköl fick börja säljas, lanserades de första ölburkarna.

I mars 1963 lanserade Pittsburgh Brewing Company sitt flaggskepp Iron City Beer i vad som kallades ”självöppnande burkar” – så kallade ”tabtops” där man drog bort den perforerade öppningen med en ring. Öldrickarnas dröm, kanske, men en katastrof inte bara för naturen utan också barn och hundar som skar sig på dem när de slängts – vanligtvis på badstränderna.

Det dröjde till 1975 innan Falls City Brewing Company i Louisville kom med ”Stay on Tab” – eller ”Sta-Tab”, som innebär att hela öppningsfliken sitter kvar på burken, en variant vi fortfarande har på alla dryckesburkar.

1958 kom den första ölburken gjord av aluminium istället för stålplåt. Successivt övergick man världen runt till att göra burkarna av aluminium, men det dröjde fram till 1979 innan de också började tillverkas här hemma.

Trots ölburkens frammarsch har det varit många som betraktat burköl som sämre öl – ”fulöl”, har det till och med kallats. Och många har menat att det får en metallisk smak – trots insidans filmbeläggning. I USA blev ”Mr Six-pack” ett nytt namn på ”Svensson”. Så därför var det inte konstigt att det första hantverksölet som lanserades på burk skapade diskussioner och ansågs kontroversiellt. Året var 2002 och bryggeriet Oskar Blues i Colorado. Idag är det 413 mikrobryggerier som producerar öl på burk i USA och i England gick försäljningen av hantverksöl på burk upp 250 procent 2014. Samma år arrangerades den första Indie Beer Can Festival i London.

Numera menar allt fler att burken allra bäst bevarar ölsmaken, just genom att den inte släpper in ljus. Och den anses dessutom klimatsmart eftersom transportvikten är lägre än för flaskor och den kan återvinnas till 100 procent.

Men om burken nu är så bra för öl – varför inte också whisky?
Det var precis vad företaget Scottish Spirits frågade sig. De har sitt säte på Cayman Islands och 2012 lanserade de två skotska whiskies på burk: en single grain 3 YO och en blend. Båda destillerade och lagrade i Skottland. Burkarna försågs med specialdesignade återförslutningsbara öppnare, så att whiskyn inte behövde konsumeras direkt. En idé som det tyska företaget Xolution nappat på och tillverkar idag.

Scottish Spirits lansering fick stort utrymme i media, och väldigt många negativa reaktioner förstås. Fast whiskygurn Jim Murray var inte lika fördömande som många av hans kollegor:

– Helt klart är det inte ett traditionellt sätt att sälja whisky, men jag har sett whisky på fat i Chicago och i plastdunkar i Uganda, så vem vet, det kanske kan bli poppis någonstans.

Men vad hände sedan?
Jo, de riktigt stora multinationella spritproducenterna gillade inte idén. Inte alls.
Så här berättar Steve Robin på Scottish Spirits:
– Vi säljer dem fortfarande i Mexiko och en del latinamerikanska länder, men vi fick mycket problem i USA med distributionen eftersom de stora spritproducenterna hotade distributörerna att de skulle dra tillbaka alla sina storsäljare om de arbetade med oss. Helt olagligt förfarande förstås, men de stora koncernerna har väldigt stor makt och sätter sig alltså över lagen.

Nu finns förvisso en del whisky på burk, men då bara som färdigblandad drink, oftast tillsammans med Coca-Cola. Det finns till exempel Black Douglas & Cola, Bulleit Bourbon & Cola, Jack Daniels & Cola, Grant’s Scotch Whisky & Cola och The Famouse Grouse & Cola.

Men frågan är om någon kommer att göra ett nytt försök med whisky på burk. Vad gäller tillverkning av dryckesburkar har det idag blivit samma situation som tidigare gällde ölbryggerierna – sammanslagningar och uppköp. Idag ägs både svenska PLM och American Can Company, där allt började, av jättekoncernen Rexam med huvudsäte i England. 1999 köpte de PLM och året därpå American Can. Fabriken i Fosie, som öppnades 1981 av PLM, är idag en av de största burkfabrikerna i Europa och kan producera upp till 7,5 miljoner burkar under ett dygn. Rexam har 55 anläggningar i över 20 länder och omkring 8 000 anställda.

Foto: Rexam, bryggerierna & Scottish Spirits