Romdrinken Mai Tais ursprung kan med säkerhet fastställas som Kalifornien, men när skapades den och av vem?

1934 öppnade två bartenders varsin bar i varsin ände av Kalifornien. Donn Beach (han stavade förnamnet Don ibland) grundade baren The Beachcomber i Los Angeles och Victor Bergeron slog upp portarna till baren Hinky Dinks i Oakland.

Bara något år senare hade Donn Beach en drink kallad QB Cooler på sin cocktailmany. Den hade komponerats av jamaicansk och kubansk rom, lime- och grapefruktsjuice, Cointreau, bitters, Pernot och Falernum, en limelikör mycket populär i Karibien, kryddad med mandel, citrus, kryddnejlika och socker.
Baren The Beachcomber blev mäkta populär i Los Angeles. Donn hade Polynesien som genomgående tema, både vad gällde inredning och mat. Faktum är att han gav upphov till begreppet ”tiki culture” som sedan spred sig över hela världen.

Runt 1937 tror man att Vic Bergeron gjorde ett besök på The Beachcomber. Väl hemkommen till Oakland döpte han genast om sin bar till Trader’s Vic som då fick ett genomgående polynesiskt (jodå) tema. Ganska snart hette en av drinkarna Mai Tai. I sin bok ”The Trader’s Vic’s Bartender Guide”, som kom ut 1947, hävdar Vic att det var han som uppfann drinken ifråga och att han först bjudit den till en vän från Tahiti som efter en första avsmakning utbrast ”Mai tai roa se”. Det är tahitiska och betyder ungefär ”inte av denna världen, världsbäst”.

Vics recept innehåller en 17-årig jamaicansk rom från J. Wray & Nephew, limejuice, Holland DeKuyper Orange Curaço, Trade Vic’s Rock Candy Syrup, lite French Garier Orgeat och krossad is. Orgeat är en söt smaksättare gjord på bland annat mandel.

Mai Tai slog igenom stort och därmed började förstås förvanskningarna att komma. Och det blev värre och värre tills Mai Tai under en period var synonymt med flytande godis och mest bestod av billig rom och en massa fruktjuicer. Nu har den återupprättats, lite grann med hjälp av TV-serien Mad Men, och allt fler gör nu mer strama versioner av den.

Foto: Emeril’s Restaurants