Relativt plötsligt svepte den för sex, sju år sedan över hela whiskyvärlden: honungstrenden och den håller sig kvar. Men intet nytt under solen, redan 1494 användes honung i sammanhanget.

”Varför har blommorna honung om den inte ska tas?”
(Eyvind Johnson, ”Drömmar om rosor och eld”, 1949)

En munk vid namn John Corr antecknade 1494 att han gjorde whisky till den skotska kungen och använde sig då av honung, malt och örter. Men han var inte ensam, när munkar blandade till det som kallades ”elixir” till kungahusen använde de alltid honung som smaksättare. Vanan föll så småningom i glömska, bortsett från skotska whiskylikörer som ofta smaksatts (och smaksätts) med honung. Och kombinationen har också levt kvar i en mängd variationer på huskurer mot halsont. Men allt förändrades alltså i och med lanseringen av bourbonlikörer.

2012-13 lanserade amerikanska storheter som Jim Beam (Honey), Jack Daniels (Tennessee Honey), Wild Turkey (American Honey) och Evan Williams (Honey Reserve) honungswhiskey i USA, liksom Bushmills (Irish Honey) på Irland och Drambuie (Isle of Skye Liqueeur – Heather Honey) och Dewar’s (Highlander Honey) i Skottland. Den sistnämnda var den första skotska whisky som smaksatts och det orsakade en del rabalder eftersom Scotch Whisky Association protesterade mot användningen av termen ”Scotch whisky”. De gav dock i slutänden med sig och konstaterade: ”Dewar’s Highlander Honey is not in breach of laws defining the term ’Scotch whisky’”. Den irländska whiskylikör som tidigare hette ”Celtic Crossing” döptes i trendens kölvatten döpts om till ”Celtic Honey”.

Men också Nya Zeeland har sin egen variant: Waitui Honey Malt Whiskey (jo, de stavar med ”ey”) och de framställer den efter ovan nämnde munks recept från 1494. Och faktum är att de var först ut, de började göra den redan 1998.
Jack Daniels Tennessee Honey blev faktiskt den bäst sålda nya spritsorten i USA 2011. Precis allt som producerades gick åt på hemmaplan och alla andra länder fick snällt vänta.

Idén hade sådan genomslagskraft att till och med den tyska likören Bärenfang, som anses vara den ursprungliga honungslikören, lanserade en variant där man tillsatt bourbon.

Bärenfang är mer känd som Bärenjäger i engelsktalande länder. Det sistnämnda betyder ”björnjägare” medan det ursprungliga namnet är ”björnfälla”. Varför det blivit så verkar omöjligt att utröna. Det finns ett flertal producenter av Bärenfang i Tyskland, men mycket Bärenfang görs också hemma, och baseras då ofta på vodka. Bärenfang är en förfining av ett tämligen grovt tillyxat recept på något som kallades ”meschkinnes”, en sorts mjödliknande dryck som gjordes på honung. Den förfinade varianten började göras i Ostpreussen så tidigt som på 1400-talet och firman hette då som nu Teucke & König, även om den numera ligger i Steinhagen och ägs av Schwarze & Schlichte, som i drygt 340 år sysslat med destilllerade drycker och har ett väldigt stort sortiment, bland annat den skotska blendwhiskyn Racke Rauchzart och en Kentucky Straight Bourbon Whiskey som döpts till John B. Stetson.

I Holland har destilleriet Zuidam varit i farten sedan 1975 och drivs fortfarande av samma familj. De producerar genever, likörer, rom och whisky. Patrick van Zuidam är son till grundaren Fred och det är han som står bakom deras Zuidam Honey Whisky Liqueur, ett av de första recept sonen gjorde.

2013 kom så en inhemsk whisky- och honungslikör i form av Mackmyras ”Bee”, som numera finns i Systembolagets fasta sortiment. Honungen är ekologisk och kommer från lokala producenter i trakterna kring Gävle och Valbo.

Många av de ovan nämnda poängterar just honungens ursprung, Jack Daniels nämner lokala biodlingar i Lynchburg, och Dewar’s använder honung från odlare i närheten av Aberfeldy Distillery. Jim Beam är dock mer ospecificerad och skriver bara ”infused with real honey”. Och att det är fråga om ”riktig” honung ska man kanske vara glad för i dessa tider.

Honung, ja – så här står det på Wikipedia: ”Honung är en trögflytande eller fast sockerlösning som produceras av honungsbin av pollen och nektar, alternativt sekret från levande växtdelar eller utsöndringar från växtsugande insekter som bladlöss. Honung är en fermenterad råvara och innehåller värdefulla mjölksyrabakterier.”

Klickar man på det blåfärgade ordet ”honungsbin” i den texten på skärmen kommer man till: ”Honungsbin (Apis) är ett släkte i insektsordningen steklar som tillhör familjen långtungebin. Alla arter utom det vanliga honungsbiet har asiatisk utbredning. Även andra bin än honungsbin producerar honung, främst gaddlösa bin, men honungsbina är det enda släkte som utnyttjas i någon större omfattning”.

Ordet honung har stavats i en mängd växlande former genom tiderna, 1529 var det till exempel ”hanigh” som 1716 blivit ”hanung”. Om ordets ursprung skriver Svenska Akademiens Ordbok: ”14: 4), liksom d. honning, m., isl. hunang, n., möjl. av fsax. honeg, m.(?), L. ffris. hunig, n., motsv. mnt. honnich, n., holl. honig (honing), fht. honag, honang, n., t. honig, m., feng. hunig, n., eng. honey; till germ. huna(n)ga-, av en ieur. stam k?nako- med betydelsen gulaktig; jfr gr. ?????? gulfärgad, samt sanskr. k?ñcaná, guld].”
Guld, alltså.

Undrar just om inte både Nalle Puh och Bamse skulle uppskatta dagens gyllene whisky…

Systemets honungswhisky

Jack Daniel’s Tennessee Honey, nr 659, 70 cl, 329 kr
Rebel Yell Honey, nr 85537, 70 cl, 379 kr
Mackmyra Bee, nr 615, 50 cl, 229 kr
Jim Beam Honey, nr 333, 70 cl, 259 kr