Januarisläppet från Symposion (som vi skrev om häromdagen här) innehåller några skotska godbitar. Vi stack näsorna djupt ner i glasen för att se vad det är för godis som Malmöbolaget bjuder på i denna omgång.

Port Dundas 1999

Single Grain Whisky, Coopers Choice
Styrka: 53%
Nummer: 4037-01
Pris: 945 kr.
Doft: Vid det här laget borde de flesta känna till att grain-whisky inte är en anonym, smaklös komponent för att fylla ut blended whiskies. Särskilt vällagrad grain kan många gånger slå bra maltwhisky på fingrarna – Compass Box Hedonism är ett utmärkt ställe att börja för den som vill utforska mer. Annars kan denna Coopers Choice-flaska vara ett bra alternativ. Vaniljsötma med lätta drag av svart vinbär, nypolerat trä och björnbär möter näsan till att börja med. En frisk bärton och nyklippt gräs kommer efter ett par minuter i glaset. Spännande, utan att bli alltför tung och komplex.
Smak: Mandelmassa, vingummi, svarta vinbär och ännu mer av den mörka frukten. Några droppar vatten dämpar den 53-procentiga punchen och mjukar upp konturerna smakmässigt också. Med en medellång eftersmak drar Port Dundas tillbaka mot en vaniljstångskaraktär och vandrar långsamt ut i solnedgången.
Sammanfattning:
Det här är helt enkelt, utan krusiduller, en riktigt god whisky. AC/DC i flytande form; ger sken av att vara enkel, men det är nyanserna som gör mästerverket.
Betyg: 9,2/10

Bunnahabhain 2001, Coopers Choice

Styrka: 46%
Nummer: 40372-01
Pris: 1 149 kr.
Doft: När denna skribent besökte Bunnahabhain hade den dåvarande destillerichefen precis sagt upp sig för att börja arbeta på Kilchoman. Som ej längre anställd hade han en del åsikter om företagets fatpolicy som inte var helt smickrande för bolaget, och en första doft på denna vittnar om att det kan ha funnits fog för kritiken. En jäst ton som påminner om marmite går mot jordiga, läderaktiga noter och tobaksblad. Det påminner om en del äldre Jura-buteljeringar i stil, men räddas upp en smula efter ett par minuters luftande då mjuk vanilj och karamell lägger sig som en ram runt intrycken.
Smak: En märklig blandning av sötare toner med betoning på karamell, toffee och vanilj samtidigt som de jordiga, jästa tonerna spelar huvudrollen utan att riktigt gifta sig med varandra. Eftersmaken är relativt lång, och först här börjar whiskyn “sätta sig”, och smakerna synkroniseras i gommen.
Sammanfattning: Bunnahabhain släppte ifrån sig en del märkliga buteljeringar för några år sedan, och den här faller tyvärr in i den kategorin. Destilleriet har en del äldre tappningar som är bland det bästa man kan hitta i whiskyväg överhuvudtaget (Auld Acquaintance, någon?) men den här flaskan tillhör tyvärr inte någon av dem. Om Bunnahabhain vore bandet KISS skulle det här vara albumet The Elder.
Betyg: 6,8/10

Glen Grant, 1995, Coopers Choice

Styrka: 52%
Nummer: 40370-01
Pris: 1.448 kr.
Doft: För att vara en whisky på 20+ år är den förvånansvärt knuten och instängd i doften initialt. Det krävs några minuter och ett par droppar vatten, men då rullas fyrverkerierna fram. Träspån, brädgård och pressad citrus (lime?) dominerar doften. Ytterligare en stund senare kommer toner av grönt äpple och gråpäron som lägger sig skavfötters med vanillinerna från faten.
Smak: Frukterna som finns i doften får sällskap av en klase exotiska frukter. Bananer, mango, ananas spelar väggspel med varandra, och gör att vaniljen känns mer som en självklar grundfärg snarare än en egen karaktär. Ju längre glaset får stå, desto fler lager av frukt kommer fram. Eftersmaken samlar ihop intrycken och hänger kvar ovanligt länge.
Sammanfattning: En av de snyggare Glen Grants man kan hitta på marknaden just nu. Slår många av destilleriets egna buteljeringar och de flesta andra oberoende buteljeringar på fingrarna. Möjligen att man skulle önska lite mer djup och bastoner i smaken för att dela ut de riktigt höga betygen, men det här är en snygg malt och bra komplement till en rökigare kollektion whiskies.
Betyg: 8,8/10

Mortlach 25yo, G&M Distillery Label

Styrka: 43 %
Nummer: 40373-01
Pris: 2 575 kr.
Doft: Mortlach kan ju sägas vara den komplexa whiskyns urmoder. Med sin ultrakomplexa tillverkningsprocess levereras ett destillat som är köttigt med hög densitet samtidigt som den släpper fram fjäderlätta drag som ackompanjerar de distade grundackorden. Gordon & MacPhails tjugofemåring från Dufftowndestilleriet är inget undantag. Möjligen att den inte är fullt så yvig som vissa andra buteljeringar; trätonerna är återhållna och släpper fram en lätt rökighet som vispar runt bland hyvelspån och mörk citrus.
Smak: Här finns den tydliga Mortlachkaraktären med adderad tyngd och pondus av åren i lagring. Den på samma gång blytunga käftsmällen och fjäderlätta anslaget finns även här med toner av marinerad aprikos, mogna äpplen och örtig, lång eftersmak.
Sammanfattning: När Flora & Faunaserien kom till Mortlach var det en aha-upplevelse kombinerad med religös uppenbarelse. Man såg ljuset och förstod vad maltwhisky faktiskt kan vara. G&M har förvaltat och förstärkt intrycken från Mortlach och det här är, måste man tillstå, en mästerlig tappning av ett fantastiskt destilleri. Nu pratar vi Never Say Die med Black Sabbath. Och det är ingen dålig hedersbetygelse.
Betyg: 9,3/10