Rom är snarlikt vin i den bemärkelsen att det finns många ursprungsländer som alla har sin egen karaktär; sin egen terroir, om man vill prata så vinvänner förstår. En rom från Barbados har inte samma karaktäristik som en rom från, säg, Haiti eller Jamaica.

Länge var det kutym att inte avslöja för mycket om ursprunget på sin rom, liksom whiskyvärlden inte avslöjar malterna i en blend (om det inte är Compass Box som styr och ställer, förstås).
Allt detta ändrades när fransmannen Alexander Gabriel grundade Plantation och började namnge såväl ursprungsland som årgång på etiketten. Idag är det frekvent förekommande hos många producenter, men utan Plantation är det tveksamt om vi någonsin fått denna transparanta standard.

I dagarna släpps fem nya buteljeringar som har det gemensamma att de slutlagrats på andra typer av fat för att förstärka sin särart, och Allt om Whisky gav sig i kast med dem direkt.
Först ut är en multi-vintage från Peru.

Single Cask 2018, Peru Multi Vintage, Willett Rye Cask

49,8%, nr. 40320, 699 kr
En peruansk rom som är sammansatt av olika årgångar och slutlagrad i Rye-whiskyfat från Willett. I övrigt finns inte så mycket förhandsinformation att hämta. Vad händer i glaset då? Doften är fruktig, och även om den är söt så har den en torrare känsla än vissa andra. Det är torkad aprikos, romrussin (eller, ska vi bara säga russin då det ju redan är en rom?). Toner av mjölkchoklad och nougat finns där, liksom julkakor. Smaken drar än mer åt det fruktdrivna hållet. Citrustoner, oljan från apelsinskal och exotisk frukt men också sötare drag av karamell och bränt socker ligger kvar mot eftersmaken som är komplex. Faktum är att hela den här rommen är rätt mångbottnad. Lite som Talk Talk när de lämnat sin syntpoppigaste period och blev abstrakt jazziga: på ytan lätt att lyssna på, men efter ett tag inser man att man bara förstått en bråkdel av vad som försiggår.
Betyg: 7,5/10

Single Cask 2018, Barbados 2007, Borderies Cognac

58,5%, nr. 40323, 1 149 kr
Ett fjäderlätt skutt från Peru till Barbados gör rejäl skillnad i glaset. De initiala intrycken går mot muscovadosocker, marsipan och russin. Sötman drar nästan mot ett sherryliknande tillstånd, men bakom den finns mörkare kakaonoter, vanilj och en svag ton av rökighet. Den höga alkoholen ger en brännande munkänsla initialt, men släpper fram svarta vinbär och vingummitoner när hettan väl lagt sig. Med vatten lugnar sig rommen betydligt och blir mer balanserad i såväl smak som doft. Sötman finns kvar i fronten, men den släpper fram mer frukt – mycket av det exotiska slaget. Lite som en vällagrad bourbonfatswhisky. Eller som Talking Heads sista album, Naked. Spretig på sina ställen men oftast exotiskt hårdsvängande. En riktigt snygg rom helt enkelt.
Betyg: 8,5/10

Single Cask 2018, Haiti 2010, Ferrand Cognac

40,2%, nr. 40325, 599 kr
Här har rommen fått en finish från cognacsfat från grundarens andra destilleri – Ferrand Cognac. Om det förra provet lutade mot sherrydrag i doften känns cognacsinfluensen tydligare här. En kärvare, strävare doft som ger mörkare choklad och kakaodrag. Rent av mot det jordigt läderaktiga innan vanilj, nougat och nötig karamell tar över. Smaken skevar något, där en vinös ton slåss i munnen mot den sötare rommen. Mot eftersmaken går de närmast tanninrika dragen av cognacsfat och sötman från rommen boxningsmatcher i munnen utan att någonsin samsas riktigt. Idén var bra i teorin, och experimenterande uppskattas alltid, men det föll något när slutresultatet kom. Om vi nu talar musikaliska referenser måste vi nog hänvisa till samarbetet mellan Metallica och Lou Reed som mest blev… konstigt.
Betyg: 6/10

Single Cask 2018, Barbados XO, Banyuls

40,8%, nr. 40324, 599 kr
Det första man tänker på när man doftar här är trä. Fatkaraktär. Huggen ved. Blött trä. Hyvelspån. Ja, ni fattar. Fröken Smillas känsla för trä, typ. Det finns också en svagt syrlig ton som inte känns igen från andra buteljeringar, men den försvinner efter någon minut i glaset. Ytterligare någon minut senare träder torkad frukt (aprikos, persika, ananas) fram, nästan som en tablettask Fruxo. Smaken drar åt ett helt annat håll – här är vi tillbaka i en riklig sötma som bjuder på crème brûlée, Marabou mjölkchoklad, nougat och prinsesstårta (grädde och marsipan i ohelig allians). Med ytterligare någon minut i glaset förstärks choklad och kolatonerna, och frukten drar åt ett bärigare håll. Marabou Skotte är nog det närmaste sanningen man kommer. Och säger vi skotte måste vi nog säga att det här är rommens svar på Runrig: folkligt, stiltypiskt och storslaget.
Betyg: 8/10

Single Cask 2018, Panama 12YO, Arran Whisky

46,2%, nr. 40327, 699 kr
Läsare av denna tidsskrift har nog sprungit på en och annan romslutlagrad whisky, där romfaten adderar en viss torr sötma som skiljer sig från till exempel sherryfat. Vad händer när det går åt andra hållet då? När rom slutlagras på whiskyfat? Initialt är svaret “inte mycket”. Sina tolv år på fat till trots är det en instängd sprit i glaset som kräver lite tålamod för att öppna sig. Skribenten hinner lyssna på Gary Numan’s Ghost Nation (4:56 lång) innan glaset bjuder på lite tydligare noter. Då infinner sig en citruskaraktär med en sötma som gör att det drar åt apelsinmarmeladhållet. Inte den bittra brittiska varianten, utan sötare modeller – det blir ett snyggt möte mellan frukt, citrusskal, vanilj och karamell. Smaken är intressant – här är det i princip 50 % rom och 50 % whisky, och nu känns giftermålet både logiskt och väl genomtänkt. En finkalibrerad rom som lär tilltala whiskyvänner i hög grad, med en lång och komplex eftersmak. Arran – Haiti: 1-1.
Betyg: 8,5/10