I förra numrets test tog vi oss till flera destillerier i den »nya världen«. Den här gången håller vi oss till beprövad mark, närmare bestämt skotsk sådan. Vi går igenom nya buteljeringar från Glenfiddichs travel-retailserie, samt två rökiga Balvenie, varav en redan blivit bekräftad, så att säga. De fyra andra har en sak gemensam: de bär alla förkortningen TBC istället för prisuppgift – TBC betyder To Be Confirmed, det vill säga priset är i provande stund ännu inte fastlagt.

Glenfiddich – Select Cask

(for travel retail)

STYRKA: 40 %
PRIS: TBC
DOFT: Om det är rödvinsfaten som ger adderad komplexitet låter jag vara osagt, men vid en första doft känns den här betydligt mer mångbottnad än standardutgåvan från samma destilleri. Honung, williamspäron, röda bär och efter ett par minuter drag av ljus choklad slåss om utrymmet i näsan. Ytterligare ett par minuter (och ett par droppar vatten) släpper fram mer honung.

Smak: Om det fanns mycket honung i doften förstärks det med all tydlighet i smaken. Bivax, rinnig honung och vanilj initialt, men mot eftersmaken kommer mörkare drag och mer fruktiga toner. Mer vatten accentuerar en känsla av tanniner – kan det vara rödvinsfaten som lurar igen? Tonen blir torrare och plattare, det smakdjup som fanns initialt försvinner när vattnet tillförs.
SUMMERING: En whisky som känns väl sammansatt trots avsaknad av åldersbenämning, även om den inte tog vattenbehandlingen särskilt bra. För vänner av Glenfiddichs standard 12-åring är det här ett bra komplement i whiskyskåpet.
Betyg: 7/10

Glenfiddich – reserve Cask

(for travel retail)

STYRKA: 40 %
PRIS: TBC
DOFT: En Glenfiddich enkom lagrad på sherryfat? Bring it on! Doften är ovanligt stor, dels för att vara från det här destilleriet, men också för en NAS. Här finns de typiska attributen hos sherrylagrad whisky: russin, rostade nötter, kaffe och kakao, men också en mjukare sötma som drar åt, men är inte tydligt, honungsdriven. Det är stilrent och vackert sherryinramat med djup och tyngd. Snyggt!

Smak: Jodå, den här är vackert komplex, men man får ändå en känsla av lätt besvikelse efter den formidabla näsan. Utan att ha en aning om åldern på whiskyn i flaskan lämnas man med intrycket att det hade kunnat bli ännu bättre, ännu djupare och mer mångbottnat. Doften är fantastisk, och smaken är »bara« bra. Eftersmaken bjuder på mer russin och introducerar lite mandelmassa.
SUMMERING: För fans av tunga sherrybomber kan den här uppfattas som lite lättviktig, men för generella resenärer som vill ha en ny upplevelse är det här ett perfekt val. Utan att stöta sig eller bli för kärv bjuder den ändock på alla finesser i whisky som gått en boxningsmatch mot sherry.
Betyg: 7,5/10

Glenfiddich – Vintage Cask

(for travel retail)

STYRKA: 40 %
PRIS: TBC
DOFT: En doft i stereo: rök och choklad. Lite ovant känns det nog att känna torvrök i en whisky som profilerat sig som en av de lenaste, minst rökiga whiskies man kan hitta. Bakom röken finns silkeslen vanilj. När man skär upp en vaniljstång och skrapar ut innehållet får man samma mjuka vaniljdrag. Björnbär och ljus honung smyger i bakgrunden. Den här mår bra av att sitta i glaset några minuter innan man provar, för att låta röken skingra sig. Subtil och riktigt mjuk. Om Sade hade gjort whisky hade den nog doftat så här.

Smak: Som med all torv-whisky slås man av rök. Till skillnad från rökbomberna därute känns den här mer mångbottnad, komplex och har mer att erbjuda. En finstämd fruktighet som drar åt senhöst med äpplen och päron, liksom vanilj igen mot eftersmaken.
SUMMERING: Roligt ändå att en speyside-gigant från ett whiskyhus som inte »ska« göra rökig whisky slår de flesta ö-titanerna på fingrarna ordentligt. Om det är master-blendern Brian Kinsman som återigen viftar med sitt magiska trollspö låter jag vara osagt, men i väg av rökig whisky är den här ovanligt stiligt sammansatt. Avsaknaden av åldersbenämning spelar i det här fallet ingen som helst roll, whiskyn står stadigt på sina egna ben ändå.
Betyg: 8,5/10

Balvenie Peat Week (2002 Vintage)

STYRKA: 48,3 %
PRIS: 799 kr Nr: 40069
DOFT: Teamet bakom Balvenie går loss en vecka per år och destillerar på rökt malt, och det här är den första utgåvan av två från de experimenten. Den första frågan man ställer sig är hur hårt de röker sin malt? Tyvärr finns ingen information för PPM-kalenderbitarna bland oss. Lagrad enkom på amerikansk ek påminner Peat Week initialt rätt mycket om sin orökta 12-årige storebror. Den destilleritypiske Balveniekaraktären med honung och lätt frukt finns där lätt omsluten av rökvispar snarare än en fullfronts-eldattack. En doft som påminner om din granne som grillar en sen sommarkväll.

Smak: Den amerikanska eken tar mer plats i gommen än i doften – här blir det både Crème brûlé och vaniljstång i grädde som ackompanjerar rökiga toner och först mot slutet lite citrusfrukt. Eftersmaken drar tillbaka mot träfat, men denna gång med mörkare drag och mindre sötma.
SUMMERING: Även om den är subtilare rökt än många andra experiment kan man inte låta bli att fråga sig »but… why?«. Balvenie gör makalöst bra whisky på egen hand, och den skotska whiskyfloran är tämligen full av andra destillerier som gör briljant rökt whisky, så varför in och bråka där? Man kan förstå en önskan att experimentera, men i slutändan minskar röken upplevelsen av de finare detaljerna man hittar i orginaltappningen. Skomakare, bliv vid din läst! (Även om du faktiskt gör rätt bra skor med andra läster.)
Betyg: 8/10

Balvenie Peated Triple Cask

STYRKA: 48,3 %
PRIS: TBC
DOFT: Prov två från rökveckan på Balvenie. Lagrad på tre olika fat (first fill bourbon, re-fill bourbon och sherry) släpps den här främst på travel retail (eller tax-free för oss vanliga resenärer). Här upplevs röken tydligare än det förra provet vid en första doft. De olika fattyperna verkar snarast förstärka rökens karaktär. Med ett par minuter i glaset träder sherrydrag fram bland röken, och sötma, nötighet, brödbak och kryddor ackompanjerar torven.

Smak: En betydligt mer komplex whisky i glaset jämfört med den rena amerikanska lagringen. Trätoner, kryddor och viss pepprighet värmer tungan och drar mot mörk kakao och nyrostat kaffe bakom röken. Smaken sköljer över i vågor, och det känns som torven har svårare att integrera sig med samma lätthet som med den rena amerikanska eken. Eftersmaken är lång och seglar fram och tillbaka mellan vaniljsötma, rökighet och peppriga sherryfatsdrag.
SUMMERING: Om det första provet var en mer subtil introduktion av rök till en speysideklassiker går den här mer rakt på sak. Inte riktigt framme vid terminologi som »käftsmäll«, men visar likväl en uppkäftig in-your-face-ettrighet där röken och faten slåss om uppmärksamhet i munnen. Intressant, men återigen inget som slår det Balvenie gör de övriga 51 veckorna om året.
Betyg: 7,5/10