Alla öl har ett utgångsdatum. Det är en eftergift eftersom ölet betraktas som livsmedel. Och i många fall, för att inte säga övervägande, är detta korrekt då den stora delen av öl vi konsumerar är lageröl, öl som verkligen tappar i stuns och smak efter något halvår.
Men så finns det de där andra ölen, som bara blir bättre och bättre ju längre tiden går. Ungefär som ett vin, av bra kvalitet dock och med potential… att lagras. I vinets värld är det legio att lagra, vi har tusenårig erfarenhet av det och säg den dryckesintresserade som inte har en vinkällare. Samtidigt, hur många öl hittar vi där?

Inga, för det finns ingen tradition för att lagra öl. Därför är det så mycket viktigare att vi ändrar på det, för den som provat en riktigt vällagrad, ska vi säga Barley Wine, vet att ölet är så smakrikt och komplext att man blir närmast förbluffad. Vem hade trott detta?

Först och främst går, som tidigare nämnts, långtifrån alla öl går att lagra. Om vi koncentrerar oss på vilka öl som däremot vinner på lagring ser vi att det är just typer av Barley Wine, Trappistöl, Geuzer, Klosteröl samt en del stouter och portervarianter. Det dessa öl har gemensamt är att de är smakrika, aromatiska, oftast har hög alkohol och en massa intressant frukt samt både en underliggande beska och syra. Många har dessutom en jästfällning i botten, vilket innebär att ölet utvecklas än mer.

Vad som då sker när ett öl lagras är att det utvecklar nya smaker och aromer, ölet blir mer sammansatt, mer komplext och det får gärna en vinös ton. Många pratar om portvinskaraktär. Färgen blir djupare och fruktigheten går från unga, friska frukter till mer utvecklade diton. Mogna körsbär, plommon, mörka bär är inte ovanligt att hitta i lagrade öl.

Första gången jag på riktigt kom i kontakt med lagrade öl, det är nu snart 15 år sedan, var på den eminenta ölkrogen Akkurat i Stockholm. Jag fick följa med ner till källaren där de hade en hel del dyrgripar och eftermiddagen spenderades sedan med att prova mycket gamla, ofta belgiska öl. Och det blev sannerligen en ögonöppnare. Ölen visade en fantastisk komplexitet, fruktigheten fanns kvar, men det var sammansatta, balanserade öl som avnjöts. Och inte sällan stod det årgångar på etiketten. Just det, bara en så’n sak att de skrev ut årgången på etiketten signalerade att ölet med fördel kunde lagras.

I Sverige har vi sett detta på Carnegie Porter. När Carlsberg valde att ta bort årgången blev det folkstorm (nåja) och den danska öljätten insåg sitt misstag och satt sedan ut årgången igen. Det finns ju en tanke bakom detta med årgång och den som haft en vertikalprovning på Carnegie Porter vet att det är en salig blandning i doft och smak på de olika årgångarna. Nu är det inte, som i vinets värld, en årgångsvariation man talar om, alltså att produkten är tillverkad under olika förutsättningar från år till år, utan det handlar mer om hur länge ölet lagrats. Men det är spännande det också!

Hur ska man då lagra sitt öl? Jo, enkelt: ett mörkt utrymme (UV-strålar påverkar ölets mognad) ska det vara som håller omkring 12–14 grader. Det viktiga här är att temperaturen är jämn så att ölet utvecklas i långsam, jämn takt. Är det för varmt utvecklas brygden för fort och då blir det inte lika sammansatt. Glöm däremot allt vad vinkällarens 70-procentiga luftfuktighet heter, det är inte av hävd nödvändigt, snarare tvärtom då fuktigheten möglar sönder etiketterna på flaskorna.

En annan sak att fundera på är om flaskorna ska stå eller ligga. Svaret är enkelt, om det är vanlig ölkapsyl ska flaskan stå. Ölets yta som ligger i luftkontakt är absolut tillräckligt för att ölet ska genomgå en långsam mognad. Låter man flaskan ligga ner kan ytan blir aningen för stor och ölet mognar en smula fortare än vad som anses vara nödvändigt.

»Bästa öl att lagra är öl på stora flaskor, gärna 75-cl-flaskor med bra förslutning.«

Men ölflaskor med kork då? Ja, de ska ligga ner av den enkla anledningen att korken annars torkar ut och då tappar i flexibilitetet. Om det sker, kommer luft att tränga ner i ölet som mognar alldeles för snabbt och då kommer att oxidera.

Bästa öl att lagra är öl på stora flaskor, gärna 75-cl-flaskor med bra förslutning. Luftspalten mellan ölet och förslutningen är mindre i förhållande till mängden vätska på större flaskor vilket gör att mognaden tar längre tid. Sedan finns det de som menar att spalten på exempelvis en belgisk ale innehåller procentuellt mindre syre än i mycket annan öl. Som ett resultat av att belgarna efterjäser på flaskan omvandlas syret till estrar vilket också påverkar lagringstiden positivt.

Men för att få lite bättre förståelse för hur det egentligen fungerar, vad som verkligen sker och hur den lagrade ölen kommer att smaka, ja då är det bara att sätta gång, köpa ett gäng lagringsbara öl och gömma dem i källaren. Om två år börjar man få grepp om utvecklingen och när det väl skett, ja då finns ingen återvändo.

Fem öl att lagra

Barley Wine (nr B89626, 147,30 kr; 75 cl), Österrike. Årgång: 2010. Producent: Brauerei Hofstetten. Alkoholhalt: 7,0 %.
Vinösa toner, fylligt med bra beska och en fruktsyrlig karaktär.

Westmalle Tripel (nr 1684, 29,90 kr; 33 cl), Belgien. Producent: Abbey of Westmalle. Alkoholhalt: 9,5 %.
Honung och pomerans i oerhört komplex och samtidigt drickvänlig stil med en avslutande eldighet.

Nils Oscar Barley Wine
(nr 89474, 34,90 kr; 33 cl), Sverige. Producent: Nils Oscar Company. Alkoholhalt: 10,4 %.
Aromatiskt, smakrikt med julkryddiga toner, bra, utvecklad frukt, eldigt i balanserad stil.

Innis & Gunn Oak Aged Beer
(nr 11447, 19, 90 kr; 33 cl), Storbritannien, Skottland. Producent: Innis & Gunn. Alkoholhalt: 6,6 %.
Ekigt, fruktigt, bra balans med inslag av torkade aprikoser och en vaniljton.

Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw (nr 11454, 114,50 kr;
75 cl; naturkork), Belgien. Årgång: 2012. Alkoholhalt: 11,0 %.
Eldigt, fruktigt öl med redan nu sköna lagringstoner som stjärnanis och plommon.