Att spela i ett hårt turnerande band innebär mycket resor. Och frågan är om det finns många band som turnerar lika hårt som södra Stockholms Amon Amarth. Med sin vikinga-inspirerade dödsmetall i bagaget har de rest jorden runt ett antal gånger; när Allt om Whisky möter sångaren Johan Hegg och bassisten Ted Lundström har de just avslutat en turnésväng som tagit bandet till England, Europa, Sydamerika, Japan och Australien.
Utöver musiken har de ett stort intresse i dryckeskultur vilket bland annat yttrat sig i att de precis har gjort en egen öl med amerikanska kultbryggarna Three Floyds. Ett gediget whiskyintresse har byggts upp under åren, och både Johan och Ted har samlat och provat maltwhisky länge. Johans fru driver en Bishop’s Arms-pub och är whiskyexpert vilket underlättar när man vill få tag i udda och ovanliga buteljeringar.

Mackmyra Vit Hund

Först ut på dagens provning är den äldsta av de nuvarande destillerierna: Mackmyra. För att jämna spelfältet något (med tanke på att Gävledestilleriet är ett av väldigt få som buteljerat färdig whisky) representeras de av sin Vit Hund-tappning; en new-make nedtagen till 46,1%.
– Den här är ju ovanligt len för en new make, konstaterar Johan direkt. Ett angenämt spritbett, men absolut inget som tar överhand. Jag är imponerad av den här. Kan nog tänka mig att köpa den.
– Plommontoner som nästan drar mot cognac, fyller Ted i. Den har lite druvaktiga grappadrag. Helt klart en positiv överraskning.
– Jo, när du säger plommon associerar jag mot tyskt plommonbrännvin, skrattar Johan.

Box Whisky New Make

Nästa prov är en orökt new make från Box Whisky i Ådalen. Flera branschpersonligheter har uttalat sitt gillande av nyspriten från Roger Melanders destilleri, men vad säger Johan och Ted?
– Ojojoj… den här gillade jag! utbrister Johan. Det för ju tankarna till när vi provade Bowmores nysprit, men den här var bättre, tycker jag. Mycket smak här, och bra häng av frukt i eftersmaken.
– En explosion av smaker! Fruktig men välbalanserad… funderar Ted.
Roger Melanders kvalitetskrav på vattnet kommer på tal; “hemma hos mig är det knappast Fru Wibergs Källa” konstaterar Johan som bor utanför Örebro. “Vattnet är rätt igenslammat så det ser ju inte så kul ut…”

Roslagswhisky

Vidare från new make till Norrtelje Brenneri och deras Roslagswhisky på 42% alkohol från 2009. Whiskyn har börjat bli omtalad och panelen doftar nyfiket på provet vi fått. Det är en annorlunda upplevelse än de nysprits-prover som smakats tidigare.
– Körsbärslikör eller körsbär marinerade i sprit, funderar Ted. Jag känner något mer, men måste hitta vad det är… fruktlikör av något slag. Det drar lite mot vanilj mot slutet men liknar inte något jag provat tidigare.
– Söt frukt, möjligen lite päron och vaniljfudge känner jag spontant, kontrar Johan. Den har en tydlig sötma men känns inte så typisk whisky i smaken. Jag vet inte om den skulle vinna på att lagras för den är så otroligt mild i smaken. Lite för anonym kan jag tycka.

Box igen – 1,2,3

Tillbaka till Box, där vi fått tre prover utan någon närmare beskrivning än 1, 2 och 3. Den första flaskan att provas är ett rökigt destillat, och återigen imponeras panelen av Ådalens finess.
– Den här har kanske den mest intressanta doften av alla glas, funderar Ted.
– Röken är god, men det finns också mycket bakom den. Det blir inte som en del Islaywhiskies, där det är rök, mer rök och bara rök. Här finns citrustoner, persika och lite apelsin bakom röken, funderar Johan. Smaken känns balanserad – man känner röken, men de fruktiga smakerna tar plats också.
– Eftersmaken är också väldigt trevlig på den här, den stannar kvar länge på tungan… fyller Ted i. Vilket är imponerande med tanke på att den är så ung. Det är en väldigt trevlig smakresa man tas med på.
Vi pratar lite runt Roger Melanders japanska influenser och diskussionen flyter iväg till senaste Tokyospelningen, flygplansmat och en sakebar i San Francisco innan den landar i Box-whiskyn igen.
– Jag är fascinerad över hur väl sammansatt den här är, rundar Johan av. Den har ett djup och en mild rökighet med fallfruktstoner som stannar kvar. Den är riktigt bra nu, och känns som det kan bli en klassiker om några år.

Boxflaska 2 är orökt, och Ted ångrar sig direkt. »Nej, det är ju den här som har bäst doft.« OK, handsken är kastad – hur lyder omdömet om Box 2? Ted fortsätter:
– Här dyker plommondoften upp som man hittar i new-maken och den rökiga Box-whiskyn. Men det finns gräsiga toner här också. Gräsfläckar på frukten!
– Jo, det är en piggare whisky här, fyller Johan i. Den håller en rakare linje än den rökiga, som var mer utav en resa. Den här är mer konsekvent. Med risk för att trampa ut på hal is skulle jag jämföra den här med en Springbankvariant jag provat. Både ettan och tvåan är redan riktigt, riktigt bra, jag har svårt att välja någon favorit av de två. De kommer bli top notch!

Trean i den omärkta serien är en mildare rökt variant. Här går åsikterna isär, och Johan är uppskattande medan Ted något mer avvaktande.
– Den mildare rökigheten gillar jag. Den är lite strävare och torkar upp snabbt i munnen. Pratar vi sherryfat? Undrar Johan.
– Jag är tveksam… det här var inte min favorit av de tre proverna direkt, svarar Ted. Även om man får rök så är det en vassare ton som känns spritigare.

Återigen svävar diskussionen iväg till fimpar i flygplansmat (bandets tekniker drabbades när de flög China Air), gamla flaskor av Johnny Walker och träslag till basar innan de landar tillbaka vid Box.
– Äh, jag vet inte… jag tycker ju att alla tre är grymt bra, summerar den skäggprydde sångaren.
Sista Box-whiskyn att provas har lagrats 99 dagar på femlitersfat av ungersk ek. Med en styrka på 57,3% och destillerat efter det rökiga receptet tar denna sprit inga fångar.
– Den här var svår faktiskt, är Johans spontana kommentar. När glaset fått stå börjar den blomma upp. Ovanligt mycket fatkaraktär, men det måste ju bero på att fatet varit så litet. Mycket trevlig whisky.
– Den här jobbar med diskanten, säger Ted. Den är lite ljusare i dragen men fortfarande angenäm. Rökigheten är inte överhängande här heller. Den är väldigt bra tycker jag.
– Jo, den är förbannat god tycker jag. Fenomenalt bra jobbat av Box måste jag säga.

Wannborgas maltwhisky

Sist ut är Ölandsdestilleriet Wannborgas maltwhisky, lagrad i fyra och ett halvt år. Tappningen släpptes på systembolaget den andra april och håller en styrka på 44,3%. En fruktig whisky som påminner i dragen om Roslagswhisky.
– De har ju någon slags gemensam faktor. Det drar lite åt en fruktlikör, även om det finns mer vanilj i Wannborga, funderar Ted.
– Jag var inte så imponerad av doften, men smaken är trevlig, kontrar Johan. Det finns mer fatkaraktär här, och som sagt – vaniljen balanserar upp frukten bra. Den här är lite fläskigare än Norrtelje Brenneri, men ska jag vara kritisk tycker jag att både Roslagswhisky och Wannborga lutar lite för mycket åt fruktlikör snarare än whisky.

Summering

Vi summerar den svenska whiskyn och konstaterar att den genomgående håller väldigt hög klass – där både Mackmyras new-make imponerar med sin mjukhet och Box radar upp ett gäng fantastiska destillat som visar stor whisky i sin linda.
Efter att ha gått igenom alla prover ett par gånger till är det dags att välja en favorit. En ny diskussion tar vid och det vrids och vänds på varje glas. Det går att hitta kvaliteter i varje glas, men till slut vinner Box prov 1 – för sin mjuka rökighet och suveräna balans – i hård konkurrens med den ungerska eken.
Sverige har satt sig självt på världens whiskykarta med besked.

Läs Allt om Whiskys alla inlägg om Svensk Whisky.