Den amerikanska delen av turnén börjar närma sig slutet. Innan vi ger oss av ska det besökas ett vattenhål som jag sett fram emot ett tag. Sista spelningen är i Chicago med en ledig dag innan. Då passar ett besök på Local Option (localoptionbier.com), för här behövs det tid om man vill gå igenom sortimentet. Brooklyn blast double IPA, Three floyds, Das kleine schwarz einhorn, Central water bourbon barrel stout, De molen Hemel&Aarde … Listan kan utökas med 10-15 öl till.

Nu ska ni inte tro att det var en pint av varje. Nog har man ett rykte som hårdrockare att upprätthålla men nån måtta får det vara och tro mig när jag säger detta, jag är inte ute efter ruset utan jag vill verkligen testa smaken på så många som möjligt. Nu får man väl en lite buzz för flera av ölen ligger på över 10% men det är något som ingår i jobbet. Istället blir det whiskyglas, som blir perfekta för ändamålet.

Dags att lämna ett kallt Amerika för ett sommarvarmt Australien. 20 timmar i luften. Det är vad jag har framför mig. Att gå från några futtiga plusgrader till 30 plus på ett knappt dygn är en chock för kroppen. Visserligen ett enormt i-landsproblem men dock.

Vi skall vara här i 2 veckor och har bara 7 gig totalt. Så det är en skön betald semester kan man säga. Vi är en del av en festival som heter Soundwave, vi plus 100 andra band. Jepp du läste rätt, 100 band. Det är en ambulerande festival så vi spelar även i Melbourne, Sydney, Perth och Adelaide. Väldigt glad att mitt arbete bara består av 45 minuters hårdrock på en scen och att jag slipper fundera över logistiken kring festivalen. Vilket jävla jobb!

Väl framme på hotellet i Brisbane blir det världens kramkalas. Ungefär halva festivalen bor här.  Många band som vi spelat med genom Åren – Chimaira, Gojira, Lamb of God, Mastodon, Killswitch Engage och Meshuggah för att bara nämna några.

Som jag skrev tidigare så var hela Australiendelen lite av en betald semester, många sköna dagar med besök på några riktigt grymma resturanger. Bästa var helt klart Mad Cow (merivale.com.au/madcow/) i Sydney, fantastiskt kött och bra viner. Jag åt en råbiff till förrätt och en makalös Wagyu-ryggbiff till huvudrätt. På den kunde du lägga kniven och den bara sjönk igenom, så mört var det.

Sedan var det det här med pungråttan. Står det på menyn så måste jag bara testa. Inte för att jag förväntar mig nån positiv smaksensation. Men man vet aldrig och vem vill dö nyfiken? Vi hittar en resturang i området West-End i Brisbane som heter Tukka. Nu var ju jag inte från början ute efter just pungråtta utan mer en restaurang som bjöd på »native Australien food«. Men nu stod det där på menyn och då kunde jag, som sagt, inte motstå. Jag hade i alla fall väntat mig en liten stek eller nått tunt skuret men det var som en tartar och var uppblandat med ankfett och fläsk. Tydligen blir det för torrt på egen hand då det knappt finns nått fett i köttet. Hur smakar det då? Ja, inget som jag tycker man ska springa man ur huse för.

Nu ska jag njuta av min Highland park 18YO eller kanske blir det Springbank 15YO. Nä, jag ska nog ta min Brora 26YO eller fan, det blir nog Glenugie 30YO. Så många val …
Over and out.