Till den här provningen ställer vi två destillerier mot varandra. Båda har lyfts fram i ljuset och plockat hem utmärkelser nyligen. Old Pulteney, vars 21-åring utsetts av Jim Murray till den bästa whiskyn i världen i årets upplaga av sin bibel, och Isle Of Jura som lanserat nya tappningar och vunnit såväl kritikers gunst som publikens gillande.
De möts i en fight om ära, berömmelse och evig kärlek. Eller, kanske närmare sanningen: vilken whisky som är godast.

Rond 1

Först ut i rond 1 ställer Pulteney upp med sin 12-åriga tappning. Seriens yngsting som ändå har två år till godo på sin motpart Juras 10-åring. 12-åriga Pulteney har en del frukt och rök på näsan som lurar bakom ett drag av Piggelin och Päronsplit. Här finns även drag av läder, tobak och inrökt Chesterfield. Smaken är lite lättare i sina drag med mer bourbontypiska drag som vanilj och en ljus fruktighet. Röken tittar fram först i eftersmaken igen. Buteljeringsstyrkan på 40% känns förvånansvärt svag.
Hur ska Jura stå upp mot det här första draget? Även om Isle of Juras 10-åring är yngre vet vi att unga atleter ofta har en uppsida i pigghet. Men, här fintar man med vänstern och får in första träffen med högern; doften är tyngre, med drag av höstfrukt och mörka äpplen. En svag rökighet lurar bakom toner av läder som skvallrar om en längre cut vid destillationen. Smaken är något skarpare än doften antyder, men ger även en del fatinfluenser och trätoner. Är det lite nytuggad lågstadieblyertspenna där? Eftersmaken är förhållandevis kort men konsistent.

Rond 1: Isle of Jura vinner nätt och jämnt på poäng och karaktär. Pulteney – Jura: 0-1

Rond 2

I nästa rond visar Pulteney att de inte tar några fångar. Rakt in med 17-åringen, medan Jura fortfarande jabbar lite med en 12-åring numera kallad Elixir. Pulteney öppnar med en tyngre doft med vaniljdrag, exotiska frukter (papaya?) och mörkare fattoner. En balanserad doft där lädertonerna som prydde 12-åringen nu mest känns i vägen. Smaken är fruktig initialt, men i takt med att eftersmaken sparkar in torkar munnen upp och man lämnas med en lättare upplevelse än vad näsan först utlovar. Styrkan har plockats upp till 46%, och här känner sig Pulteney hemma. Smaken hänger kvar länge, och frågan är om Isle of Juras 12-åring kan mäta sig med 17-åringens pondus.
Även denna gång förvånas man över tyngden i Juras doft. Mörk kola, apelsin och choklad möter tobaken och lädret man känner igen från 10-åringen. Smaken hänger ihop väl med doften men en tydlig honungssötma smyger in från vänster i eftersmaken.

Rond 2: Även om Isle of Jura kämpar hårt och rättvist visar Pulteney att gammal ibland är äldst. Pulteney – Jura: 1–1

Rond 3

Inför Rond 3 känner sig Pulteney säkra på sin sak och ställer upp med sin linjes motsvarighet till Zlatan Ibrahimovic: 21-åringen. Fulla av självförtroende efter Jim Murrays monumentala uppskrivning räknar de med att göra pulvermos av motståndaren från öarna. Hur det går? Läs vidare!

Doften är inget annat än mästerlig. Här finns tyngd, komplexitet och en bra balans. Exotiska frukttoner sköljer förbi fattonerna och bakom anas en svag, svag rökstrimma. Magiskt. Förväntningarna skruvas upp till max och smaken levererar initialt, men blir snabbt allt för lätt och eftersmaken är förvånansvärt kort. Vad hände? Kom tillbaks!
Medan vi letar efter den försvunna smaken laddar Isle of Juras 16-åring i sin ringhörna och förbereder sig för match. Efter 12-åringens tyngd förväntar vi oss en Black Sabbath-liknande upplevelse, men blir lätt förvånade av doftens lätta drag. Är det här Juras tonåring i målbrottet? Inte alls lika komplex som sin lillebror vacklar 16-åringens doft betänkligt. Smaken hämtar dock hem och känns tung och gedigen. Här finner sig Jura och levererar en rak höger av pepparkryddighet med söta honungs- och russintoner som backar upp. Eftersmaken är gedigen och hämtar hem en ordentlig räddning.

Rond 3: Pulteney hamrar in slagen initialt och går på knock, men Jura reser sig på 8 och ger hyggligt motstånd. Till sist är det på poäng det avgörs. Till Pulteneys fördel. Pulteney – Jura: 2–1

Rond 4

När vi närmar oss den nästsista ronden är Pulteney så självsäkra att de slänger in en 23-åring som lagrats enkom på bourbonfat. Det är en begränsad utgåva och inget som ingår i deras vanliga stall. Åldern, och den svagare alkoholhalten på 43% till trots är doften skarpare än tidigare Pulteneys. Här finns torrt trä, damm och vanilj i en sanslös blandning som slår vilt framåt. Smaken är likväl skarp (vassare än procenten skulle antyda) och relativt smal i det övre smakregistret. En blommig känsla och det är först i eftersmaken den typiska bourbonvaniljen visar sig. En blindprovning hade gett betydligt yngre åldersgissningar än de 23 år den faktiskt besitter.
Mot denna 23-åring ställer Isle of Jura upp med den lätt rökta Superstition-buteljeringen. De tidigare nämnda trä- och läderdragen ackompanjeras här av en lätt rökighet som gifter sig väl med Juras husstil. Här finns såväl tyngd, fruktighet som rökighet. I smaken går höstfrukten man hittar i yngre årgångar igen (Superstition har ingen åldersbenämning, men man skulle kunna gissa runt 8-9 år). Vänner av konspirationsteorier menar ibland att rökiga uttryck av icke-rökig whisky ofta är där för att dölja dåliga fat eller undermålig destillation, men av sådana missar märks intet i Superstitions fall.

Rond 4: Pulteney, som visat styrkeprov efter styrkeprov faller på eget grepp här. Jura flyttar fram positionen och tvekar inte att sätta den torvrökta vänsterkroken. Pulteney – Jura: 2-2

Rond 5

Som Christopher Lambert så vist uttryckte saken i den klassiska Highlanderfilmen: »There can be only one«, så har vi också nått fram till matchens femte och sista rond. Förvisso hoppas vi klara av den utan att bli dekapiterade medelst väldigt stort skotskt svärd, men det är likväl här som allt avgörs.
Pulteney går in med sin yttersta tappning: en 30-åring som går på gammal kraft och kompromisslöshet. Jura går en annan väg och slår till med Prophecy, den tyngst rökta av alla Jura-buteljeringar. Domaren kör igång matchen och vi provar Pulteney. Doften är stor, tung och varje slag träffar där de ämnades. Oerhörd pondus med ordentliga fattoner som också gör sig påminda i smaken. Här återfinns också en ansenlig dos vanilj, så vi anar att det är fördel bourbonfat i flaskan. Bakom tyngden anas också sötma och lite peppartoner. En riktig mördaravslutning för Pulteneys del.
Prophecyn öppnar starkt med en tyngre rökton än Superstition. Här vill det sig dock inte riktigt. Röken och de återkommande läder/tobakstonerna från Jura vill inte riktigt gifta sig på samma vis som hos Superstition. Doften påminner om grillplats vid stranden morgonen efter en rejäl session. Bakom röken anas mörkare frukttoner, men de har svårt att slå sig fram genom den massiva rökväggen. Även om PPM-nivån inte är i Islay-toppnivå så tar den ändå över smaken och drar ner garden för Prophecy. Pulteney utnyttjar svackan och sätter in stöten med subtilitet, komplexitet och en balans som är ovanlig vid så pass hög ålder.

Rond 5: Pulteney går på knock igen, och lyckas. Här är Isle of Jura chanslösa, och faller mot en mästarbuteljering. Ålder inte bara går före utan definierar skönhet i detta fall. Och, för att citera allas vår melodifestival: Sverige, vi har ett resultat: Pulteney – Jura: 3–2.

Sammanfattningsvis en spännande match där Isle of Jura stod upp väl mot Old Pulteneys många och hårda slag med högre ålder som främsta vapen. Gammal är inte alltid äldst, som sagt.