Redan som 13-åring gjorde Bengt-Olof »BOA« Andersson maskrosvin och sålde till klasskamraterna, och alltsedan dess har drycker spelat en huvudroll i hans liv. Via vinprovningar, egen restaurang och utbildningsverksamhet har han nu hittat till whiskyn – Strathisla Distillery, närmare bestämt.

Hans mamma påminner honom fortfarande om det där med maskrosvinet, som han bryggde själv hemma i byn Luhr i norra Skåne. Där föddes han 1960 och växte upp på en jordbruksgård med fyra bröder och en hel del svenska halvblodshästar. De senare ledde till att han ville bli veterinär när han »blev stor«.

Så blev det nu inte. Direkt efter grundskolan mantlade han istället rollen som smörgåsnisse och efter det blev det kockskola. När den var över drog han västerut – långt västerut, till Aspen Colorado i usa, där bakade han pizza på dagarna och serverade på kvällarna för att kunna betala hyran – och åka skidor. Efter bartenderutbildning i San Fransisco återvände han och började jobba hos Thomas Drejing som drev Petri Pumpa i Lund. Där passade han på att utbilda sig till sommelier också.

– Krögarparet Sven och Louise Drejing, Thomas föräldrar, var mina första guider i vinvärlden. Glömmer aldrig när de kom och bad mig smaka och berätta vad jag tyckte om en härtappad Bordeaux från V&S. Det var en stor upplevelse, även om jag inte kommer ihåg vilket slott vinet kom ifrån. Var bara 16 år då.

Efter det var dags för Malmö – i form av en egen restaurang som fick namnet BoA, en liten kvarterskrog som snabbt blev uppmärksammad, och fortsatte vara det under de tre år den var i farten.

– Den var faktiskt nämnd och poängbedömd i tidningen Gourmet under alla åren. Men det var ett tufft arbete och ekonomiskt svårt, så jag stängde 1997. Men jag var ju tvungen att försörja mig och vinprovningar har alltid lockat folk så då föddes firman »BoAViN«.
Den drev han parallellt under en tid med jobb på Restaurang Brogatan där han hade ansvar för både mat och vin.
Efter Brogatan var det ett par år hos Arvid Nordquist hab som säljare och representant för dryckessidan, främst vin då.

Vin, vin och åter vin, men hur var det med whiskyn då?
– Jag har alltid haft ett intresse för destillat och destillering. I Malmö har vi ju Symposium (som faktiskt ska stavas så) och familjen Kuttannen är ju stora whiskyambassadörer, så det gick ju inte att undvika kontakten med whisky. Genom Gustibus lärde jag känna Angela D’Orazio som introducerade mig till juryarbete på Stockholm Beer and Whisky Festival. Och vad gäller andra destillat så tillbringade jag en hel del tid nere i Frankrike hos både Armagnac- och Cognac-producenter. Men min franska är inte vad den borde vara så jag ville inte gå någon utbildning där. Hittade till slut ibd – Institute of Brewing and Distilling i England där de flesta inom den skotska whiskyindustrin utbildar sig.

Gustibus? Vad var det och vad betyder det?
– Det är latin och betyder ungefär »allt om smak«. Det fick, motvilligt för min del, bli namnet på en firma jag startade tillsammans kollegan Anders Öhman. Vi jobbade då båda två freelance med utbildning, men bestämde oss för att göra det själva istället för att hyra ut våra tjänster. Det visade sig vara ett lite djärvt men bra beslut. Men det tog lång tid innan jag vande mig vid namnet, men det visade sig vara bra för alla kommer ihåg det. Så ett tack till Anders för den saken.

Hur hamnade du sedan på Strathisla?
– När jag tog min General Certificate in Distilling på ibd kom jag i kontakt med folk från Chivas Brothers Ltd och fick en tjänst som tourguide över sommaren 2011. Jag har alltid gillat uk, Anders Öhman hävdade alltid att jag var mer anglofil än frankofil. Jag gillar mina gamla oljerockar och högst upp på önskelistan står en gammal Land-Rover Defender. Nå, hur som helst: jag bestämde mig för att stanna och började se mig om efter något jobb efter säsongens slut. Och precis då blev tjänsten som Visitor Centre Supervisor ledig eftersom Jeanett Grant gick i pension efter 22 år. Och – tja, här är jag. Måste nypa mig i skinnet minst en gång i veckan för att begripa att det är sant, för jag stormtrivs verkligen. Tror att jag kommer att stanna här ett bra tag framöver. Jag hyr ett litet hus i Aberlour och bara en timmes bilväg bort har jag havskust med delfiner, skotska högländerna som är så perfekta att vandra i, två relativt stora städer med bra kulturutbud, ett av världens bästa laxfiske alldeles utanför dörren – jag måste lära mig flugfiske bara. Jag menar, vad mer kan man begära? Tja, det skulle vara lite fallskärmshoppning då.

Fallskärmshoppning?
– Ja faktiskt. Mellan 17 och 28 hoppade jag en hel del, har faktiskt tre SM-guld i formationshoppning. Jag skulle gärna ha tid för att ta upp det igen, mer som en »kick« i vardagen liksom, för att få känna den där enorma frihetskänslan igen.
Land-Rover Defender står kvar högst upp på önskelistan, för tillfället pendlar boa mellan Aberlour och Strathisla Distillery i Keith i en guldgul Renault Clio. Det första han fick höra var: »But Boa, you can’t have a car like that! That’s a hair-dresser’s car!« .
– Så där fick jag min stämpel direkt…

Till sist: skillnader mellan vin och whisky?
– Svår fråga. Man kan ju dricka mer vin och ändå jobba dagen därpå… Nej, skämt åsido – jag gillar vin lika mycket som jag gillar mina destillat. Måste man skilja dem åt?