Vår ölkrönikör Misse Ljungström funderar kring ölskattens slopande.

Jag undrar om det inte skulle vara bäst om öl och bröd beskattades enligt samma regler. Öl är ett livsmedel och precis som med andra livsmedel bör man inte inta för mycket av dem.

Äter man för mycket blir man tjock och däst, dricker man för mycket öl blir man tjock och däst…
Jag framhåller väldigt ofta den tyska synen på öl och ett möte med den kvinnliga exportchefen på ett tyskt bryggeri som tänkvärd förebild. Hon erbjöds en snaps till maten och svarade: Nej tack, ingen alkohol, bara öl! (Nein danke, kein alkohol, nur bier!).

Tänk er drygt tusen år tillbaka. Den tid då vikingarna satt i ring kring lägerelden och lät dryckesbägaren gå runt i laget. Vilken stämningsfull idyll! Man brukar faktiskt säga att ordet ”lagom” har sitt upphov här.

Lag-om, för mjöden, den tidens öl alltså, skulle solidariskt räcka ringen runt till alla i laget. Ölkruset skickades runt så länge något fanns kvar. Troligen löstes många tvister och problem i ett milt ölrus. Det berättades historier, sjöngs, skojades, skröts om olika bravader och utbyttes förtroenden, för ett är säkert och det är att öl redan då fick människan att slappna av och släppa på vaksamheten och bara vara social. Dessutom trodde man att ruset var av gudomligt ursprung eftersom man inte kände till att alkoholen fanns.

Ölen spred ”lagom” värme och slapphet ”lagom” snabbt ut i kroppen. De som ville kände sig gudomliga, andra hann känna efter hur de mådde och blev inte överraskade av plötslig berusning. Man lärde sig leva med ölen.

Ungefär så har öl druckits genom århundradena: vid årliga högtider och som dryck vid olika skeenden i livet. Vi känner till såväl dopöl som gravöl och många, många öl där emellan. Öl har druckits vid offerplatserna, på gårdarna, vid jakten, efter fisket och slåttern, vid skördefester, på stranden, ölcaféer, pubar och ölhallar. Kort sagt, öl har passat vid många tillfällen och på rätt många platser. Ute i gårdarna var det kvinnorna som bryggde öl. Det var ett ansvarsfullt arbete och att göra gott öl var lika viktigt som att baka gott bröd.

Öl blev en självklarhet, djupt förankrad i den svenska folksjälen och det fanns en tid när myndigheter till och med uppmuntrade befolkningen att ”dricka det goda ölet istället för den farliga spriten”, som ju blev vanlig under 1700-talet.

Öl är också ofta ungdomars första steg in i vuxenvärlden. Det har gjort den kontroversiell. Ungdomsfylleri och elände skylls på själva drycken öl. Man glömmer att titta på bakomliggande orsaker och vill istället göra det dyrare att köpa öl. Vilket får till följd att ungdomar använder sig av andra droger, som är enklare att få tag i.

Jag läste nyligen att för första gången i historien är det vanligare att ungdomar berusar sig på droger som hasch, kokain och käcka piller. Droger som väldigt många i föräldragenerationen inte har en aning om hur de verkar och vad de kan få för konsekvenser.

Kanske känner dagens unga sig som vikingarna vid elden när de låter haschpipan vandra runt i laget, men nog förefaller det väl onödigt, när det finns en sådan suverän dryck som öl att träna på för att ta sig in i vuxenlivet? Det har unga gjort i generationer sedan 1000 år tillbaka!
Därför funderar jag över hur det skulle bli om skatten på öl helt enkelt togs bort.

Då skulle de unga ha råd att köpa fler av de många goda och lite dyrare öl som finns nu för tiden och skicka runt dem i gänget och smaka, smutta och jämföra. Ruset får de ju på köpet så att säga. Och då skulle de kunna visa sina föräldrar både att smaken har utvecklats sedan vikingatiden och att varje generation verkligen är lite klokare än föräldragenerationen.