Det finns specialöl – och så finns det speciella öl. Trappistölen från Belgien och Holland är av det definitivt sistnämnda slaget, gudomligt gott öl som bryggs av munkar.

Det kallas trappistöl, den brygd som framställs innanför klostermurarna av munkar i egen hög person. Den romersk-katolska munkorden måste, naturligtvis, tillhöra trappistorden, en mycket sträng utbrytarorden från cistercienserorden. Här gäller bland annat stora krav på att klostren ska vara självförsörjande, och det är egentligen nu ölet kommer in i bilden, som säljs till ölälskare världen över. Och vilket öl! Gudomligt, helt enkelt!

Det finns idag sju ölbryggande trappistkloster som också får sälja ölet för kommersiellt bruk. Det mest kända varumärket är belgiska Chimay, själva klostret heter Notre-Dame de Scourmont, där man tillverkar tre slags öl: stark, starkare och jättestark, eller öl med röd, vit och slutligen blå etikett respektive kapsyl som gör dem lätta att känna igen.
Vad som kännetecknar trappistölen är bland annat just den höga alkoholhalten, men det är en alkohol som känns mycket väl integrerad i brygden så att ölet aldrig upplevs som spritigt, oavsett om det står sju eller 11,3 procent på etiketten. Det sistnämnda är ölet Rochefort 10 från ett annat trappistkloster, också det i Belgien, nämligen Notre Dame de St Remy.
Men det är inte bara klosterorden och den höga alkoholhalten som kännetecknar dessa ljuvliga brygder, utan också en fyllighet, bra fräschör, fin fruktig karaktär, komplexa toner och – inte minst! – att ölen är förträffliga i gastronomiska sammanhang. På en av mina resor på den belgiska landsbygden har jag blivit serverad en oxfilé med ugnsbakad potatis kryddat med rosmarin. Till detta serverades trappistölet Westmalle Tripel från klostret Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart, och den upplevelsen ligger högt på min rankning över oförglömliga gastronomiska erfarenheter.

Sammanlagt finns det sex trappistkloster i Belgien och ett i Holland. Det sistnämnda, Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven, tappade sin trappiststatus då de bryggande munkarna innanför klostermurarna ska ha släppt lite på kontrollen över bryggeriprocessen till förmån för externa konsulter. Men de tog sig i munkkragen och återtog kontrollen över produktionen, vilket ledde till att de efter nära sex års frånvaro 2005 åter fick sin trappistlicens. Och det är viktigt, inte minst för ekonomin, hur asketiskt de än lever.

Ytterligare en sak dessa öl har gemensamt är att det är dessvärre mycket svårt för en turistande ölaficionado att besöka produktionen. Speciellt ett kloster, Sint-Sixtusabdij i västra Belgien där Westvleteren-ölen tillverkas, släpper inte in besökare överhuvudtaget och för den som vill köpa öl går det visserligen att göra direkt från klostret, med då genom en liten lucka i klostermuren.

Chimay däremot, eller Notre Dame de Scourmont som är klostrets riktiga namn, är det kloster man har störst chans att besöka, men det gäller att ligga på.
För det är värt det. Det är lite som ett besök tillbaka i tiden, då munkarna delvis dominerade alkoholscenen i Europa med sina sköna viner, sin klosterlikör och inte minst sin öl. För alkohol har varit vardag för dessa asketer och en stor del av kvalitetsutvecklingen när det kommer till alkoholbaserade produkter, ska vi faktiskt tacka dessa religiösa fanatiker för. Vad hade världen varit utan trappistöl?

För resenären som spontanstannar till vid ett kloster går det oftast att köpa med sig lite öl. Men ett tips: köp också osten de flesta trappistklostren tillverkar, en hårdost med rejäl karaktär. När jag väl har blivit insläppt på något kloster har jag alltid blivit serverad en av klostrets ofta tre, fyra ölvarianter tillsammans med lite hårdost som de brett lite stark senap på. Hur gott som helst! Behöver jag säga himmelskt?! ?

Följande sju trappistöl finns (med klostrets namn inom parantes). Men tänk också på att samtliga kloster producerar en egen, betydligt svagare variant, som konsumeras innanför klostermurarna. Orval i Belgien säljer sin svagare variant på en restaurang som ligger i anslutning till klostret.

Chimay (Notre Dame de Scourmont) producerar tre typer (en del av ölen finns dessutom på stora flaskor):
Chimay Rouge, 7 %
Chimay Blanche, 8 % (1657, 26:90 kr)
Chimay Bleu, 9 % (1651, 28:90 kr)

Orval (Abbaye Notre-Dame) gör endast en variant:
Orval, 6,2 % (1650, 22:70 kr)

Achel (De Achelse Kluis):
Achel 5 blond, 5 %
Achel 5 bruin, 5 %
Achel 8 blond, 8 % (B71306, 30:50 kr)
Achel 8 bruin, 8 % (B71318, 30:50 kr)

Rochefort (Abbaye de Notre-Dame de Saint-Rémy):
Rochefort 6, 7.5% (11107, 29:90 kr)
Rochefort 8, 9,2 % (1619, 35:90 kr)
Rochefort 10, 11,3 % (1627, 39:90 kr)

Westmalle (Onze-Lieve-Vrouw van het Heilig Hart):
Dubbel, 7 % (1540, 26:50 kr)
Tripel, 9,5 % (1684, 28:90 kr)

Westvleteren (Sint-Sixtusabdij):
Zes (6), 5,8 %
Acht (8), 8 %
Twaalf (12), 10,2 %

La Trappe (Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven) är det enda klostret som ligger i Holland och gör följande varianter:
Blond, 6,5 %
Dubbel, 6,5 % (B88685, 19:90 kr)
Tripel, 8 % (1607, 19:90 kr)
Quadrupel, 10 %
Witte (vete) trappist, 5,5 % (1573, 14:40 kr)