Vår ölskribent Misse Ljungström är tillbaka som vår ölkrönikör. Här filosoferar hon över ölen som gränsöverskridare och integrationsfrämjare.

Det genuint »svenska«, kommer ni ihåg det? Pripps öl, Kalles kaviar och Wasa knäckebröd! Finns det något mer svenskt! Njaa, nu har sedan länge Pripps öl dansk ägare, Kalles kaviar norsk och Wasa knäckebröd italiensk. Så var det med det genuint svenska!
Med dagens miljödebatt uppmuntras konsumenter mer och mer att köpa närodlat och närproducerat. Det är vettigt att skippa långa transporter som ökar koldioxidutsläppen i världen. Det vet vi alla med vårt förstånd, men ändå är vi nyfikna på det som kommer långt bortifrån och vill ha det.
Samtidigt som vi vill ha vårt närproducerade.
Lite paradoxalt, men hur hade exempelvis vårt utbud av öl i landet sett ut om vi inte tagit till oss något utifrån?
Mjöd ???
Inom ölbranschen är detta dilemma inget nytt eller konstigt. Ölen i Tyskland, Tjeckien och Danmark liksom alen i Storbritannien och Belgien uppskattades världen över under 1800-talet och nya bryggerier byggdes upp i alla världsdelar främst under första hälften av 1900-talet.
Alla bryggde de öl efter recept från gamla världen, men även inom Europa sneglade man förstås nyfiket på varandras öl.
Carlsbergs grundare Jacob Christian Jacobsen tog försiktigt hem tysk jäst i sin hatt till Köpenhamn från München och introducerade det underjästa lagerölet i Danmark. Kända tyska bryggerier tillät licensbryggning av tysk pils i flera andra länder, givetvis strikt enligt deras recept och det nästan heliga »reinheitsgebot«. Tjeckiska recept på pilsöl hamnade på andra sidan Atlanten, men blev med tiden tämligen urvattnade. Till och med exklusivt belgiskt trappistöl började licensbryggas. Ale spreds över världen och i takt med att de stora bryggeriernas lageröl blev alltmer likriktade växte längtan efter mer ursprungliga och smakrika öl. Därmed det lavinartat ökande intresset för mikrobryggerier, som främst bryggde extremt humlespäckade ale som motvikt mot alla »fucking close to water«– öl som översvämmade världen.

» Det är bara att inse att för ölen finns inga riktiga gränser, därför är nog öl det mest folkligt integrationsfrämjande vi har i världen.«

Öl är en produkt som är extremt känslig ifråga om råvaror och även om både malt, jäst och humle togs från originallandet kunde vattnet ställa till en del trubbel och grubbel. Vissa öltyper blev bra andra inte lika bra.
Bara små olikheter av vattnets sammansättning kunde förändra slutresultatet rejält. Den största ingrediensen i öl är ju vatten, så inget öl blir bättre än det vatten som används i bryggprocessen. Många som provat ett licensbryggt öl tillsammans med originalölen kan vittna om stora skillnader.
Med tiden upptäckte man att det gick bra att manipulera vatten och i stort sett skapa den vattensammansättning man vill ha. Hårt eller mjukt vatten – inga problem!
Kan man av det dra slutsatsen att det går att göra vilket öl som helst var som helst?

I Danmark är ölen lika viktig som vatten och det är inte förrän alldeles nyligen danska hälsomyndigheter börjat rekommendera danskarna att minska sin ölkonsumtion till 21 öl i veckan. Danskarna kommer annars, med sina cirka 95 liter öl per person och år, strax efter ölländer som Tjeckien, Irland, Tyskland och Österrike.
I Danmark har det vuxit upp ett hundratal mikrobryggerier under de senaste 20 åren. Tillsamman producerar de över omkring 500 olika öltyper från hela världen och de hyllas verkligen för sina regionala öl och den goda kvaliteten på dessa.
Danskarna är som sagt omåttligt stolta över sina egna danska öl och älskar dem verkligen.
De innehåller visserligen humle från Tjeckien, Storbritannien och USA, men de är ändå danska öl. Ända fram till nu, då danska tidningen Politiken avslöjat att det är det svenska bryggeriet Åbro, som äger mikrobryggeriet Bröckhouse i Gribskov, men att ölen som produceras faktiskt bryggs i Åbros bryggeri i Sverige.
För att återknyta till inledningen är det ganska lustigt hur det kan bli.
Carlsberg köpte ju Pripps och svenskarna får dricka danskt öl med svensk etikett, medan danskarna nu faktiskt lockas att dricka svenskt öl med dansk etikett!
Det är bara att inse att för ölen finns inga riktiga gränser, därför är nog öl det mest folkligt integrationsfrämjande vi har i världen.