Med ena foten på var sida om gränsen mellan låg- och högländerna står en främmande fågel bland de skotska destillerierna. Det vackra namnet till trots så är det inga bedårande vyer besökarna bjuds.
Inte särskilt romantiskt heller – det blir det aldrig i ett övergivet textil­färgeri. Loch Lomond charmar sällan någon whiskydrickare, ändå är det ett mycket spännande destilleri.
Med ena foten på var sida om gränsen mellan låg- och högländerna står en främmande fågel bland de skotska destillerierna. Det vackra namnet till trots så är det inga bedårande vyer besökarna bjuds. Inte särskilt romantiskt heller – det blir det aldrig i ett övergivet textil­färgeri. Loch Lomond charmar sällan någon whiskydrickare, ändå är det ett mycket spännande destilleri.

Loch Lomond skulle inte få särskilt många utmärkelser på The Golden Globe i whiskyvärlden om maltkonnässörerna fick dela ut förtjänstordnar. Förmodligen skulle Loch Lomond bli en nollpoängare i vilken Eurovision Whisky Contest som helst. Ändå är Loch Lomond ett av de mest intressanta destillerierna att besöka, åtminstone för den som går igång på destilleriteknik. Loch Lomond liknar nämligen inget annat brännvinskokeri i hela världen.

»Loch Lomond är ett av de yngre destillerierna i Skottland. Det byggdes vid sydspetsen av den berömda sjön med samma namn. Året var 1965 och byggherrar var ett amerikanskt bolag…«

Som sagt, Loch Lomond är en udda fågel i whisky­faunan. Dess egenheter är många. Det är det enda destilleri som har samma namn som sin vattenkälla. Det är det enda destilleri som producerar både malt- och grainwhisky i samma anläggning. Det är det enda destilleri som renodlat sin försäljning till lågprismarknader och stormarknader. Den som har besökt några destillerier i Skottland och som plötsligt kommer in på Loch Lomond lär tro att man har bytt ut pannorna mot flygande tefat. Där ståtar nämligen fyra runda halslösa konstruktioner dockade med mystiska kolonner. På många håll i whiskylitteraturen brukar dessa kallas Lomondpannor, det är dock inte sant. Lomondpannan är en helt annan konstruktion som uppfanns 1955 av Alistair Cunningham och som användes vid Glenburgie och Miltonduff och som fortfarande stånkar på i modifierad form på Scapa. Med pannorna på Loch Lomond har de bara namnet gemensamt.

En kombination av potstill- och kolonndestillering

De fyra pannorna vid Loch Lomond är konstruerade i ett försök att kombinera traditionell pot-stilldestillering med kolonndestillering. Samma typ av pannor användes också vid det numera nedlagda systerdestilleriet Littlemill. Pannorna saknar svanhalsar och spriten tappas istället av i olika silbottnar i kolonnerna där avledning sker i skilda våningar. På så sätt kopieras olika längd och lutning på traditionella pannhalsar. Flera sorters whisky kan alltså kokas samtidigt vid Loch Lomond. Detta faktum har upprört branschen så till den grad att det tidvis har varit tal om att förbjuda Loch Lomond att använda termen »single malt« på sina flaskor. Per definition ska som bekant singelmalt destilleras i traditionella potstills, och det kan man knappast kalla pannorna på Loch Lomond. Utöver dessa fyra bastarder förfogar destilleriet även över två ordinära kittelpannor och sedan 1993 sitter också en Coffey-panna med en årlig kapacitet på 10 miljoner liter grainwhisky i anläggningen. Det gör Loch Lomond ensamt om möjligheten att tillverka en singel blend – alltså en blendwhisky där både malt och grain kommer från samma fabrik. Förutom på pannfronten så är Loch Lomond egensinniga även i andra delar av produktionen. Man laborerar med flera olika jäst- och malttyper, jästiderna varierar, fattyperna varierar och man tillverkar mängder med olika sorters whisky. Bara undantagsvis tillåts denna att nå särskilt anspråksfull ålder, den mesta tappas före sin femårsdag.

»I dag marknadsför Loch Lomond inte mindre än åtta singelmaltsorter och en rad olika blends. Ska sanningen fram så har egentligen ingen av dessa mött någon större entusiasm hos den maltkräsna publiken.«

Loch Lomond är ett av de yngre destillerierna i Skottland. Det byggdes vid sydspetsen av den berömda sjön med samma namn. Året var 1965 och byggherrar var ett amerikanskt bolag och amerikanen Duncan G Thomas som också ägde och bodde på Littlemill några mil söderut. Det var innovatören Thomas som låg bakom den sinnrika pannkonstruktionen vid både Loch Lomond och Littlemill. Några år senare köptes Duncan Thomas ut och 1984 trycktes destilleriet ner i malpåsen, eftersom tiderna försämrats för whiskyindustrin. Året därpå köptes Loch Lomond av ett handelsföretag, Glen Catrine Bonded Warehouse Ltd. som behövde tillgång till fler lagerhus – några planer på att tillverka whisky hade de inte. Efter köpet kom man dock på andra tankar. Man investerade i ny utrustning, fördubblade kapaciteten och drog i gång produktion av maltwhiskyn Inchmurrin, uppkallad efter den största ön i Loch Lomond. Omkring 1990 fick ägarbolaget möjlighet att börja sälja whisky till flera stormarknader och detaljhandelskedjor med mycket stora volymökningar som resultat. För att försäkra sig om tillgång till grainwhisky som den ökande produktionen krävde investerade man i en kolonnpanna. 1997 drabbades Loch Lomond av en förödande brand och ett tusental fat med cirka 300?000 liter whisky förstördes.

Åtta single malt i sortimentet

I dag marknadsför Loch Lomond inte mindre än åtta singelmaltsorter och en rad olika blends. Ska sanningen fram så har egentligen ingen av dessa mött någon större entusiasm hos den maltkräsna publiken. Det är väl egentligen bara några mycket sällsynta oberoende tappningar som låtit tala om sig. Främst av dem är en 34-årig Inchmurrin i Folke Anderssons PNA-serie som har fått rättmätig kultstatus. Men det finns förvisso en verklig konnässör som högaktar Loch Lomond och som trotsar vilka faror som helst för ett glas av denna den ädlaste av whiskysorter – en viss Kapten Haddock.

Loch Lomond och Tintin

För Tintins vapendragare, den vidunderlige sjöbjörnen Haddock, är whiskyn en ständig följeslagare och ett oslagbart smörjmedel till den saltaste och mest oborstade av världslitteraturens munviga trutar. Första gången Loch Lomond dyker upp i ett Tintin-äventyr är i den omtecknade versionen av Den svarta ön (1965), ett äventyr som till stor del utspelar sig på en ö utanför den skotska byn Kiltoch. I den första svartvita versionen av Den svarta ön från 1938 är det istället Johnnie Walker som Haddock dricker. När albumet skulle ges ut i Storbritannien ville förlaget att det skulle moderniseras. Hergé skickade sin medarbetare över kanalen för att göra skisser. Detta var precis samtidigt som Loch Lomond byggdes och det är väl rimligt att anta att starten var omskriven och att Loch Lomond just därför fick en hedersplats i Haddocks barskåp. Någon medveten produktplacering är det med all säkerhet inte. Även om det kan misstänkas i Tintin hos Gerillan där Loch Lomond verkligen hårdlanseras.  ?

Fakta Loch Lomond

• Uppfört: 1965
• Ägare: Loch Lomond Distillery Co (äger även Glen Scotia).
• Vatten: Borrad brunn för processvatten, Loch Lomond för kylvatten.
• Kapacitet: 4 miljoner liter pure alcohol malt, 10 miljoner liter pure alcohol grain.
• Malt: Optic.
• Maltkvarn: Fyrvalsas Porteus.
• Mashtun: Rostfri full lauter.
• Jäskar: Tio 25?000-liters rostfria.
• Jäst: Jäst och jästider varierar.
• Pannor: Två traditionella potstills 25?000 liter, fyra unika kopparpannor samt en kolonndestillationsanläggning.
• Fat: I huvudsak amerikanska fat.
• Läs mer på www.lochlomonddistillery.com